You Thant siktar mot det otroliga
Under 2020 blev det minst sagt alternativa midirockbandet You Thant en av musiksveriges mest intressanta akter, när de som från ingenstans släppte hyllade debutalbumet Dinner For Two. Nu har bandet omgrupperat sig, tre fasta medlemmar har blivit till fem, och man har lämnat allt som liknar en kompromiss bakom sig. På höstens storalbum In Search Of Incredible ska de hitta de stora ljuden och de stora känslorna. Vi mötte upp bandet på en bakisgolf för att reda ut hur skivan kom till och få veta mer om ambitionen att söka efter det otroliga.
– Vi vill liksom hitta den största trumman någonsin. Sen slå på den, säger bandets sångare Leon Saar.
Det är fem totalt missanpassade unga vuxna som under en molnig valdag samlats på detta typiska moderatfäste i form av en golfbana i utkanten av Stockholm. Men det är också det enda rimliga stället för midirockinstitutionen You Thant att mötas på, efter att de nyligen släppt första låten från nya albumet: den dystopiska singeln Moderaterna.
Singeln samplar inte bara Teddybears STHLM:s mycket våta tal på grammisgalan, utan blev också det första smakprovet på bandet nya musikaliska riktning, som de senare kommer att redogöra för.
– Vi skulle verkligen behöva någon som spänner fast oss, om vi bara skulle göra en typ av musik, berättar Leonel Galindo som i vanliga fall spelar synt i You Thant. Idag spelar han golf.
– Vem skulle det vara då? Frågar bandets trummis Otto Ekermann, som slagit sig ner på en bänk, lite skämtsamt.
– Det skulle nog vara du, Otto! Svarar basisten Ivar Selling på Ottos fråga.
Leonel Galindo bryter ut i ett nostalgiskt skratt och tar sig för pannan så att man kan skymta hans ring med texten ”You Thant” ingraverad.
– Ja men du spände ju fast Leon en gång, om du minns.
På grusparkeringen tjänar bandets sångare Leon Saar och gitarrist Julius Samson Gudmunsson ungefär 3000 rockstjärnepoäng var, när de unisont iklädda solglasögon kliver ur en Über. Efter en sen gårdagskväll fylld av smuggelrom har de lyckats försova sig, men också komma i helt rätt sinnesstämning för bakisgolfen.
Gänget är nu samlat. De andra verkar inte speciellt bekymrade över Leon och Julius sena ankomst. Har man spenderat större delen av gymnasietiden tillsammans och sedan totalt isolerat sig, inte bara en utan två gånger för att spela in skivor, lär man känna varandra ganska bra.
Otto förklarar:
– Innan vi kände varandra för fyra, fem år sedan så var vi på någon fest och var skittankade. Så jag tejpade fast Leon och det blev ett jättestort bråk. Jag trodde att det var kul men det var det ju verkligen inte.
– Det blev en så jävla jobbig bussresa hem sen. De satt i varsin ände av bussen. Vi tänkte att vi måste lösa det här, så jag snackade med Leon, berättar Leonel.
Otto fortsätter:
– Leon kom fram till mig sen för att prata. Vi kollade på varandra och det enda vi sa var: ”skate or die”.
En hink med golfbollar hämtas ut och fokus skiftar till att slå dessa bollar helt planlöst. Den fnissiga pojkigheten blir påtaglig så fort man ger dessa fem möjlighet att skjuta iväg saker. En missar bollen helt. En annan skjuter snett. Då och då får någon till en fullträff vilken möts av applåder från resterande bandet samt deras dunvästsklädda publik, som de ofrivilligt lyckats få med sig.
De flesta undrar nog mest egentligen vad de gör där. Svaret för bandet, om det så handlar om de missfärgade golfbollarna, eller sin egen musik, är att sikta så långt de bara är kapabla till.
Om lite drygt en månad från mötet på golfbanan släpps You Thants andra album inom loppet av två år. En resa som började när de kort efter studenten valde att isolera sig i ett kråkslott mitt ute i skogen, bara för att skapa musik.
– Det var Julius släktingars hus vi bodde i… ett sjukt flummigt hus men skitnajs. Vi gjorde ett album där och efter det tänkte vi att vi startar ett band bara för att kunna spela den musiken. Allting startades verkligen i samma veva, berättar Leon, som efter att ha slagit några bollar lyckats få liv i sig själv.
– Det ligger verkligen i Sveriges hillbilly-område. Det är confederation-flaggor överallt och det ligger mitt uppe i skogen med en stor jävla villa på typ 200-300 kvadratmeter som är sjukt nedgången, och där min farfar dumpat massa skit, förklarar gitarristen Julius bakom sina snabba glasögon. Han fortsätter:
– Vi satte upp en egen studio där och kunde väsnas hur mycket vi ville. Hade massa människor över. Det var jävligt kul men också lite psykotiskt att bo mitt ute i ingenstans. Men det var sjukt kul. Sen skulle vi släppa skiten men då kom ju corona.
Produkten av detta blev debutalbumet Dinner For Two som landade i musiksveriges knä som från ingenstans. Den experimentella och genreöverskridande indierocken gjorde minst sagt ett avtryck bland lyssnarna, och bandet blev framför allt uppmärksammat för sitt sätt att blanda techno, kraut och hiphop, för att nämna några genrer.
Att bandet skulle bli pionjärer inom den nya alternativa musiken i Sverige, var redan efter debuten ett faktum.
– Vi allihop har den här fallenheten att kunna känna fett mycket med en specifik genre under en kort period. Dunka en artist eller en låt stenhårt i två veckor och sen ba ”fuck det är det här vi ska göra. Allting annat vore en skam för världen”. Sen gör vi den låten och alla tycker det är så fucking fire, sen hittar vi en ny låt eller artist och alla bara: ”shit, det är det HÄR vi ska göra”.
You Thants kommande album spelades in mitt under rådande pandemi i Leipzig, i en nedlagd pianofabrik. De berättar att varje dag när de anlände till studion, som nu hade blivit bra mycket mer påkostad än det gamla hillbilly-kråkslottet, öppnade de sin Asus-dator och möttes av det taiwanesiska tech-företagets slogan: ”In Search Of Incredible”. Ett motto bandet bar med sig under inspelningsprocessen, och som nu kommer pryda omslaget.
– När vi gjorde klart första plattan så satt vi och googlade ”var kan man bo i Europa som är billigt”, ”hipster city Europe”. [Nånstans] där det finns mycket kultur, är billigt och är en najs stad, och då hittade vi Leipzig, berättar Julius samtidigt som han nästan får en golfklubba i bakhuvudet.
– Sorry, säger Ivar.
– Flyttar man till ett nytt ställe blir det ju att man isolerar sig själv. Man är på en ny plats och bryter rutinerna, fortsätter Leon.
– På något sätt blir det ett incitament. Inför Leipzig-flytten var det ju verkligen så att vi hade sparat pengar i ett helt år, hyrt en sjukt fet studio. Då var det bara att skriva ett album som gällde, förklarar Julius.
Ivar och Otto har under tiden sulat i väg mer än hälften av bollarna under tiden. De springer och hämtar fler.
– Jag tror också att det är… en sjukt jobbig situation, säger Leonel.
– Vad fan, sa du att det var en sjukt jobbig situation?! Ifrågasätter Otto mitt i ett slag.
Leonel får förklara. Otto slutför sitt slag. Han börjar få till det.
– Ja, men när vi bodde i Leipzig till exempel. Det var mitt i en pandemi, det var utegångsförbud halva dagen, vi kände ingen och hängde bara med varandra.
– Det sätter jävligt stor prägel på oss. Men jag tror att det är det som krävs för att man ska göra ett album. Att tappa fotfästet, säger Leon lite poetiskt.
– Det är liksom mycket mer sökande när man skriver musiken.
Vad är det ni söker efter?
– Det otroliga.
In Search Of Incredible släpps idag, den 28 oktober, och releasen firas med en egen midirockopera på folkoperan i Stockholm. Att få till en releasefest som inte bara var en releasefest var viktigt för bandet. Någonting som skulle kunna mäta sig med den kompromisslösa skiva som de nyss har skapat.
– Den är mycket bättre än förra plattan alltså… den är sjukt mycket fetare, säger Ivar på frågan om han kan berätta om In Search Of Incredible.
– Den är mycket större och har mycket högre ambitioner i soundet och i… filosofin, säger Leon.
Ett lite stelt skratt utbrister bland gruppen. Det är svårt att inte låta pretentiös när man siktat så sinnessjukt högt som bandet gjort. Han fortsätter:
– Den heter ju liksom In Search Of Incredible… den är bara hundra procent. Den är ju på något sätt lik förra plattan på det sättet att den är väldigt bred.
– Den är väl ännu bredare?! Utbrister Otto. Återigen mitt i ett slag.
Leonel utvecklar.
– Det är en jävligt saftig platta. Den är 55 minuter lång, 14 spår och jävligt brett i vad det är för typ av stil på låtarna. Det går ju ändå igenom oss så det är ju samma uttryck bara att det är iscensatt med olika stilar och influenser. Den är långsammare, tyngre, nästan i halvtempo i jämförelse med förra plattan och kanske lite mer hiphop:ig i sättet.
– Vad var nu vårt ledord? Lo-fi/Hi-fi? Frågar Ivar.
– Sloppy hi-fi! utbryter resterande You Thant i kör.
Hink nummer två med golfbollar är nu konsumerad. Ett gemensamt beslut tas om att det nog får räcka för idag. Vår lilla armé, i rustning av second hand och solbrillor, beväpnade med hyrda golfklubbor, börjar samla ihop sig intill driving range:en.
– Vi ville göra något jävligt stort, det skulle vara jävligt emotional, jävligt hi-fi och inte dölja några känslor över huvud taget. Helt kompromisslösa med att det ska vara extra allt, fortsätter Leon.
Har ni något exempel?
– Eh… men så här: Vi vill liksom hitta den största trumman någonsin. Och sen slå på den. Hitta de stora känslorna. Hitta de stora ljuden och välja det som ett koncept. Vi försöker inte vara svåra, förklarar Leon.
– …men vi gör det verkligen inte lätt för oss själva, fortsätter Leonel.
– Vi vill nog egentligen vara mainstream… men det går ju inte. Vi har verkligen inte den kompetensen.
Tror ni Sverige är redo för det här då?
– Nej, säger Leon och ett stelt skratt sprider sig bland gruppen.
– Eller jo, jag tror nog fan att de är redo. Men detta kommer att kännas.
