Dinner for Two

You Thant

Begreppet ”indie” har blivit vridet, vänt och fått sin betydelse ändrad tusentals gånger sedan The Buzzcocks’ Spiral Scratch, vilket av många anses vara den första riktiga indie-skivan. Alla har sin egen definition av begreppet, men hur gärna vi alla än vill sätta oss ner och diskutera detta djupa ämne, ska vi inte göra det nu. Nu ska vi diskutera en skiva som, kanske helt oavsiktligt, nästan lyckats bli så indie som det går att bli i dagens läge. Nämligen You Thants debutalbum, Dinner for Two.

Då You Thant är ett band som inte gjort så stort väsen av sig (ännu), kan det nog vara bra med en kort presentation. Tre grabbar från Stockholm, som tidigare gick under namnet Detox Mañana, bytte namn och flyttade in i ett spökhus, mitt ute i ingenstans i Skåne. De spelar musik som man nog enklast kan beskriva som syntpunk, med tydliga influenser av rock, kraut, lo-fi, och de är inte rädda för att ge sig på mer psykedeliska och experimentella ljudlandskap. Där fick ni den presentationen.

Dinner for Two är däremot en skiva som ställer till med ganska mycket väsen… bokstavligen, men på ett fantastiskt behagligt sätt. De elektroniska ljudeffekterna, som kanske enklast kan förklaras som en typ av syntetisk rundgång, kombineras flitigt med trummaskin, melodislingor på antingen synt eller gitarr samt en djup och på något konstigt sätt monoton och hypnotiserande sång. Detta resulterar i elva mycket spännande spår, som tydligt har låtit sig inspireras över ett brett spann av genrer och stilar. Det kanske kan låta lite komplicerat, men det breda spannet av influenser, den grovt varierande och kanske något osammanhängande dynamiken mellan låtarna samt de spontana samplingarna och ljudeffekterna som är genomgående för skivan, skapar något som inte bara är väldigt unikt utan även förbannat bra och välgjort.

Om det så är det krautiga introspåret Something In My Eye, den mycket mer punkiga och nästan lite Death Grips-liknande efterföljaren FA$T FOOD EXPERIENCE, eller den mycket känslosamma pianoballaden Paradise, finns det alltid något mer eller mindre subtilt som smutsar ner spåren till det bättre. Detta kombinerat med de självkritiska och vemodiga texterna, som likt en distad coming of age-film beskriver den känslosamma övergången från tonåring till vuxen, gör inte bara detta till ett känsloladdat album men också till ett extremt rått och ärligt sådant.

Samtliga spår spelar sin egen lilla roll på skivan, och spelar den fullkomligt godkänt. Om det så är en ”poppigare” låt med en medryckande melodislinga eller om det så bara är ett spår med… ja, ljud. Kanske är det lite mycket begärt att kräva åtminstone en låt som sticker ut från den förvrängda massan av låtar som albumet är. En riktig käftsmällslåt. En så kallad singel. Det kan uppfattas som att det råder en avsaknad av just en sådan, men å andra sidan, varför ska bandet lyssna på oss och vad vi kräver? Nej, ni klarar er superfint utan våra åsikter, grabbar.

Det är en utmaning i sig att försöka beskriva hur skivan låter och näst intill omöjligt att på något sätt kategorisera den. Men om vi försöker att lägga det konservativa behovet av att lägga allt i sitt rätta fack bakom oss, kan vi istället bara glädjas över att en sådan skapelse som Dinner for Two finns. Detta är minst sagt en skiva av sin egen typ. Det är inte den sortens skiva man gillar om man verkligen gillar X typ av musik, eller Y typ av band. You Thant har lyckats få till ett mycket intresseväckande och inte minst nyskapande album, och det har de all rätt att vara stolta över. Det är faktiskt sällan man får se ett sådant genreöverskridande, självständigt och… äkta album som detta, och DET är fan indie på riktigt.