98.01.11

Yasin

Strax efter att Handen Under Mona Lisas Kjol (PT:1) släpptes fick Yasin åka in i häktet, på grund av misstanke om att ha varit inblandad i ett mord som skedde under nyårsnatten i Rinkeby i Stockholm. Vid det laget hade Yasin redan avtjänat ett fängelsestraff för vapenbrott, och för en stund kändes det som att situationen var hjälplös, och att den unga, begåvade rapparens karriär inte skulle klara sig undan kontroversen som omgav honom. Det dröjde dock ett par månader för Yasin att släppas ut på nytt, på grund av saknad av bevis, och det blåstes nytt liv i hoppet om en mångbegåvad rapstjärna, som är oslagbar när det kommer till att beskriva sin — och flera andras — livsfilosofi. Det är inte helt självklart om 98.01.11 är PT:2 av Handen Under Mona Lisas Kjol, men det fortsätter på samma tema, och dyker djupare in i psyket på en människa som samhället sällan tar sig tid till att lära känna, utan finner det enklare att måla över med samma, trötta förutfattade meningar och antaganden.

WORKIN var den första låten från 98.01.11 som allmänheten fick höra. Den fortsatte i samma spår som Handen Under Mona Lisas Kjol: Yasin är fortfarande fokuserad, och han väljer fortfarande Moncler före bandanan. I videon som kom ut med singeln syntes stjärnskottet, iklädd Jordans, Palm Angels-byxor, en Prada-jacka och glasögon jag tyvärr inte lyckas ID:a. I jämförelse med de första freeslaktish-videorna är Yasin mer anpassad efter vad som är mainstream, och han liknar snarare en influencer än en gangsterrappare. Hans nya drip var resultatet av ett samarbete med stylisten @josef.e, och han bar kläderna som att han feelade dem — han crip walk:ade till det svängiga Amr Badr-beatet och speglade lyriken i sitt självsäkra kroppsspråk i videon. Sedan starten har Yasins djärvhet utmärkt honom och satt honom i en klass över sina rapkollegor, men WORKIN visade att killen dessutom var en fulländad stjärna. Rinkebysonens persona kan beskrivas som en blandning av 50 Cents charm och JAY Z:s affärssinne, och hans senaste verk hintar om att han har siktet på något större än den svenska gaturapen och dess klyschor.

98.01.11 kommer från ett sinne som vet att dess plats i rampljuset är säkrad, och albumet dyker in på ämnen som tidigare inte utforskats i Yasins diskografi. Bland allt skrytande och name-droppande finns isande rader om en inte lika glamorös verklighet, som inte lika många av figurerna som går över från gatu- till rapvärlden pratar om — åtminstone inte med samma klarhet. Think About Its andra vers sätter ord på det oundvikliga traumat som jagar unga män med ett förflutet i våld. Amens prosa är en försvarsmonolog riktad mot de rösterna som talar utan att ha förstått, eller utan att ha “sett regnet”, för att citera Yasin. Samma teman om stress, ensamhet, uppgivenhet och rädsla återkommer här och var på 98.01.11, och de ger en annan bild av den ogenomträngliga fasaden av superstjärnan som släppte Handen Under Mona Lisas Kjol (PT:1).

Det är inte att säga att 98 enbart ägnar sig åt att skildra baksidorna av den mytomspunna Yasin, för även här finns det gott om lyxiga märken att köpa, exklusiva destinationer att besöka och mycket pengar att tjäna. Intentionen att lämna gatulivet görs tydlig på Young & Heartless, där Yasin etablerar att han, en dag, kommer att gå från Air Max till kostym och slips. Sedan visar han sin kärleksfulla sida på Hiphop N RnB, som kan beskrivas som Sveriges svar på 50 Cents klassiska 21 Questions (en rätt uppenbar jämförelse, speciellt när Yasin nämner den låten precis i början av sin första vers). Drownin avslutar albumet på en ganska positiv ton, och den blir ett värdigt avrundade för ett dubbelalbum som speglar både en man och de fenomenen som har format honom till den han är.

Yasin har varit med ända sen svensk hiphop gick över till YouTube och Spotify, och han har, sedan dess, varit konsekvent med att släppa kvalitet. På 98.01.11 (och dess föregångare) fullbordar han sin comeback till hiphop, och medan han gör det är han mån om balansen mellan personlig och showmanlig, sårbar och oåtkomlig, förövare och offer. Han presenterar komplexiteten som ligger bakom människor som media envisas med att skildra endimensionellt, och så som han sjunger och rappar om det får han det att se enkelt ut. Trots att 98.01.11 är en succé på alla möjliga fronter så känns det som en omstart för Yasin, och som ett löfte om att mer – och bättre – fortfarande väntas från honom.