The Weeknd hela veckan lång
Ny dag. En dag närmare ännu en helg. Och ni vet vad det innebär. The Weeknd. Under hösten har Abel Tesfaye, som han egentligen heter, spottat ur sig samarbete efter samarbete, och dessutom hunnit inleda den nya albumlanseringen med första singeln Take My Breath. Vi försöker, Abel, men just nu lämnar du oss med andnöd.
Sedan After Hours släpptes förra våren kan inte Torontosonen ha vilat en enda dag, och nu verkar karantäntimmarna ge frukt. Något övergödd. Sedan The Weeknd och Doja Cat släppte singeln You Right i slutet på juni har han varit med på åtta samarbeten. Visst, den siffran kanske inte låter så hemsk, men i genomsnitt har en ny låt med The Weeknd släppts varannan vecka sedan dess. Andra artister hör inte av sig på 5-6 år.
På något sätt är det som att The Weeknd dödar sin egen hype. Nollställer den generella lyssnarens inställning till honom. Förvärrar den hos vissa. Under året har han hintat om att the dawn is coming, och att ett nytt album i princip är klart, men After Hours har av radiospelningar och streams att döma inte riktigt tagit slut än. Kanske att Blinding Lights och Save Your Tears har fått en starkare livskraft än vad han hade önskat sig? Mitt i samarbetskavalkaden släppte han som nämnt första singeln Take My Breath från det nya albumet, och även om den mottogs väl av kritiker kan ingen påstå att den står i särskilt stor kontrast till singlarna från After Hours. Den stora, vackra gryningen som The Weeknd tjatat om under året kom aldrig, den fortsätter istället skymmas av nattens dystopiska 80-talsmoln som tungt hänger kvar över himlen.
Istället för att fokusera på att bygga momentum för det nya albumet har vi fått samarbeten. På samarbeten. På samarbeten. Som det verkar nu kommer det nya albumet i början på nästa år, men då har vi konstant blivit matade med hans mediala närvaro sedan i slutet på november 2019, när Heartless och Blinding Lights släpptes från ingenstans – vilket alltså var för två år sedan. En närvaro som andra artisters die hard-fans hade kapat en hand för att få uppleva. Visst, det finns förmodligen en hel del Weeknd-fans som inte kunnat drömma om en bättre tvåårsperiod, men grejen med albumsläpp är ju att de ska vara… spännande. Att det ska växa en förväntan. Vad som växt under hösten? En längtan efter att inte se The Weeknd på New Music Friday.
Kan det vara så att stora artister blir för stora för sitt eget bästa? Det finns bevisligen en konst i att optimera sin roll som världsstjärna. Frågan är vem det faktiskt är man tjänar. Ens fans? Skivbolaget? Den mediala bilden av honom? Sig själv? Förhoppningsvis är svaret det sista, men självklart spelar alla roll i viss grad. I och med att The Weeknd är så pass etablerad att han förmodligen har en del kontroll över sina egna släpp, handlar det egentligen om hur han själv vill vara som artist. Om man vill vara den som prioriterar sina allra trognaste fans högst kanske man inte vill låta dem vänta för länge på ett färdigt album. Eller, som skivbolag prioriterar, vill man fortsätta bygga det generella intresset genom att vara något mer sparsmakad med hur mycket man exponeras? Det ligger nog ändå något i det sistnämnda, för oavsett vilka bakomliggande intentioner som finns är det nog ingen som direkt missgynnas av ett kortare uppehåll.
Självklart finns en tanke bakom allt, och som det ser ut ska The Weeknd ut på stadiumturné med båda albumen sommaren som kommer. Men för att inte trötta ut fansen tills dess kanske de ändlösa hintarna om att the dawn is coming inte hade behövts? Varför räcker det inte med att släppa (de onödigt många) samarbetena och sedan överraska i början på nästa år med det nya albumet? Då hade han i alla fall bjudit på något av chockvärde. Men nu vet vi exakt vad som kommer. Till och med hur det nya albumet kommer låta. Så nu får vi hoppas att Abel tar lite (läs: mycket) ledighet innan det är dags för det stundande albumsläppet. Låt oss åtminstone försöka gräva efter någon slags nyfikenhet inför vad som komma skall.
Sen kanske det är dags att ta helg Abel, vi klarar nog ändå oss en vecka utan The Weeknd.
