Notes On A Conditional Form

The 1975

The 1975 har varit ett av 2010-talets absolut största popfenomen. Ända sedan 2013 har sångaren Matty Healy och hans barndomsvänner George Daniel, Ross MacDonald och Adam Hann varit i fronten för årtiondets poprockscen. Från det självtitulerade debutalbumet The 1975 till 2018s A Brief Inquiry Into Online Relationships har bandet även varit mästare på att skapa en näst intill filmisk upplevelse i deras musik. The 1975 är en otroligt färgrik och poppig 80-talsdröm medan A Brief Inquiry Into Online Relationships är en politiskt laddad historia om internetkultur och Mattys heroinmissbruk. Allt som bandets släppt under denna period har varit en del av vad bandet kallar sin ‘Music For Cars’-era, och deras nya album Notes On A Conditional Form är erans avslutande kapitel. Resan till det sista albumet har dock varit längre än vad många trodde. Det slutgiltiga utgivningsdatumet var det fjärde datumet som bandet eller deras skivbolag presenterade, och från det första (1 juni 2019) till det slutgiltiga releaseatumet gick det näst intill ett år. Med mycket tid att göra albumet så bra som möjligt på, är förväntningarna höga, inte minst på grund av att albumet ska vara slutet på eran av musik som så många älskar. 

Det första som sticker ut med Notes On A Conditional Form är dess längd. Albumet är tjugotvå låtar och åttio minuter långt. Om planen alltid har varit att göra ett så långt album eller om The 1975 har fortsatt lägga till låtar mellan deras olika releasedatum går inte att veta, men att släppa ett åttio minuter långt album kräver mycket av bandets lyssnare. Väldigt lite får gå fel för att man inte ska tröttna. 

Som tur är börjar albumet väldigt starkt med en kombination av tidigare singlar och ett par instrumentala stycken. Först ut är den självtitulerade The 1975, en tradition som bevarats sen första albumet. På Notes har dock bandet gått i en annan riktning med dess introlåt. Tidigare har albumens introlåtar handlat om oralsex, nu handlar det om miljön och det är Greta Thunberg som pratar. Introt flyter sedan samman med People, en annan av bandets singlar. En högljudd punkrocksdänga som sammanfattar den ungdomliga “civil disobedience” som Greta Thunberg nämner i den tidigare låten. Sedan får vi The End (Music For Cars) och här kan man börja ifrågasätta strukturen på albumet. The End (Music For Cars) är en instrumentell ambientlåt som i detta fall blir en interlude, men hade lika väl kunnat vara albumets intro- eller outrolåt. Därpå kommer Frail State Of Mind som blandar garage med pop likt en del av vad bandet släppte på sin förra skiva, sen kommer Streaming, ännu en ambientlåt. Det kan även vara värt att påpeka att det politiska albumet man kunde förvänta sig efter introlåten och People aldrig kommer. 

Redan fem låtar in har The 1975 använt tre olika genrer och två av låtarna är interludes, att vara förvirrad vid detta tillfälle är inte konstigt. Förvirringen kommer troligtvis inte heller sluta där då albumet även är fyllt av fler garageinspirerade låtar,  typisk 1975-poprock, countrymusik, folk, lite hiphop och en hel del ambient och EDM. Alla dessa genrer blandas även ihop i spårlistan, så någon struktur vad gäller genrer existerar inte på Notes On A Conditional Form. 

Trots albumets brist på struktur är musiken otroligt producerad och flera av låtarna går att sätta i toppen som några av bandets bästa låtar. Alla dem fem första låtarna är fantastiska individuellt, Me & You Together Song och If You’re Too Shy (Let Me Know) är bland de mest The 1975:iga låtarna bandet någonsin släppt och är minst lika dansvänliga som hitsen från deras första skiva. Shiny Collarbone visar att bandet inte bara är inspirerade av garage, utan också att de kan göra en otroligt bra garagelåt från början till slut. Flera av de akustiska låtarna, som Jesus Christ 2005 God Bless America med Phoebe Bridgers och Don’t Worry med Matty Healys farsa Tim Healy, får en att undra varför bandet inte gjort mer i denna stil förut. 

Notes On A Conditional Forms största problem är dock den tidigare nämnda strukturen. Vad som gjorde 2018s A Brief Inquiry Into Online Relationships var inte bara att det var en kollektion av bandets bästa låtar, det var även storyn som förmedlas med musiken. Matty Healy har alltid varit en av de bästa i genren på att skriva texter som skapar scener i huvudet. Han är en av popgenrens bästa berättare. På Notes On A Conditional Form blir dock temat och storyn bakom albumet luddigt. I början är det politiskt laddat, Roadkill handlar om att vara på turné i USA, Me & You Together Song är en drömlik kärlekslåt och Guys är en hyllning från Matty till resten av bandet. Man skulle kunna säga att ärlighet är temat bakom albumet, tyvärr reflekterar inte musiken temat väl nog. 

Music For Cars-eran avslutas alltså med en ofantlig mängd låtar i diverse genrer, mer likt ett kollage än ett album. Ett kollage med väldigt många bra låtar men tyvärr ett utan någon röd tråd. Om albumet hade fortsatt på temat The 1975 och People hade Notes On A Conditional Form kunnat vara fantastiskt, eller om de avslutande låtarna Don’t Worry och Guys hade satt tonen för vad albumet skulle vara hade Notes troligtvis verkligen känts som slutet på en era. Tyvärr blev det inte någon av dessa, men ett bevis på hur begåvade The 1975 är på att byta stil och att göra den sortens musik de känner för att göra fick vi i alla fall.