Underbara saker
Terra
8
”Släpp aldrig, ALDRIG, en lugn låt som första singel!”
Så lät en kamrat när han uttryckte sig om Terras, Ingenting om dig. En låt som fick agera förstasingel till bandets andra album, Underbara Saker. Denna låt som tillsammans med titelspåret(-ish), Underbara saker kommer hända oss, hade övergivit Terras skräniga och vemodiga indierock och istället verkade försöka låta så likt en poppig Kent-kopia som möjligt. Något som faktiskt inte alltid går hem hos ”fansen”. Men om vi ska vara helt ärliga, bör man ändå tycka att dessa två låtar förtjänar att få sin tid att växa. Speciellt när det inte råder några som helst tvivel om att resten av skivan är fullkomligt briljant.
På Underbara Saker visar Terra att de har vuxit som musiker och att de nu vågar experimentera med den klassiska mallen för deppig rockmusik. Soundet är för det mesta sig likt; gitarrbaserat och skitigt. Förutom att de lyckats klura ut hur elektroniska stråkar fungerar. Attityden är däremot mycket mer mogen. Som så ofta riskerar att ske så har bandet, förutom de tidigare nämnda undantagen, faktiskt inte lyckats tappa sina osäkra och brötiga punkinfluenser. Skivans andra och definitivt starkaste spår, Din Spegel är ett utmärkt exempel på detta. Redan två rader in i den självkritiska men upplyftande stycket är detta fastställt; åttondelskomp, powerackord i dur som en käftsmäll, och sedan:
”Jag borde ha fattat det. Hade ingenting kvar att ge. Men jag grävde mig djupare. Trodde jag kunde fly från det.”
Traditionell GBG-pop, som man vill ha det…
Vad som ändå ger en ett leende på läpparna i dag är när band lyckas få till en helhet istället för en samling av enskilda spår. Terra lyckas fruktansvärt bra med detta. Man skulle faktiskt kunna dela upp skivan i tre akter. Den poppiga första akten som främst består av Kentlå… jag menar singlarna. Senare följer den mer lättsamma och kanske något mer oseriösa akten där bandet verkar ställa sig sarkastiska till tycka-synd-om-sig-själv-poppen de själva varit delaktiga i. I spår som Kackerlacka och Slösar Bort En Sommar bjuds vi på en något lättsam och självkritisk skildring av bandets egen misär. Slutligen kommer den mer vemodiga sista akten, där man bland annat får den dödsallvarlige och samtidspessimistiska Du Är En Människa, ett gästframträdande på låten Fulmåne av sångaren Karl Sundströms flickvän, Fanny Wijk och man tas även med på en vacker, beskrivande tur till en av Göteborgs kändaste svartklubbar.
Skivan avrundas sedan med spåret Guld. Karl sjunger den gamla klyschan: ”Allt som glimmar är inte guld”. Nej, kanske inte. Men denna skiva är det. Samma kamrat som yttrade det första citatet sade även vid ett senare tillfälle: ”Terra är definitivt Göteborgs absolut bästa band i dagsläget”. Och precis som Underbara Saker är ett bevis på att det första citatet stämmer, är det också minst lika mycket ett bevis på det sista.
