VIRGO

Sarah Klang

Sarah Klang, änglarösten och sveriges ledsnaste tjej, släppte sin debutsingel Sing 2016 och har sedan dess tagit världen med storm. Hon vann en Grammis 2019 för årets alternativa pop och lyckas producera låtar som smyger sig in i allas hjärtan. Titlar som Endless Sadness och It’s Been Heaven Knowing You fångar Klangs musicerande; ledsen musik att gotta ner sig i. Soundet är mjuk country och americana med en poppig twist, genrer som kan kännas väldigt gjorda, men som Klang lyckas göra sina egna tack vare sin unika röst och bitande texter. Nu har hennes senaste och tredje album VIRGO släppts. 

Titeln, berättar hon för Damernas värld, är döpt efter hennes stjärntecknen virgo (jungfru) och på den finner vi 12 låtar med enkla minimalistiska titlar om hjärtesorg och ensamhet, dåliga vanor som ärvs ner i generationer. Albumet inleds med 17 Pounds. Ett alarm ljuder i bakgrunden och en enkel basslinga blir låtens grundsten. Nästa låt, Fever Dream, skiljer sig i soundet. Den är mer avskalad och melankolisk med tydliga influenser från Lana Del Rey i texten: “Summer heat and I was feeling alright / We both know the cost / Your face is from a movie / 80’s cop running like crazy”. Här träder countryn fram i rösten, det är nästan som att hon sjunger med en dialekt som för tankarna till amerikanska södern. Fever Dream är en längtande låt om osagda ord till den man hemligt älskar. Tonläget skiftar från lågt till sopran, Klang besitter en otroligt bredd i sitt sångregister. 

Albumets tredje låt, Canyon, ger lyssnaren känslan av retro pop. Texten är väldigt sjunga-med-vänlig, och produktionen består av lager av gitarrer som går över varandra med stadiga trummor i bakgrunden. Den handlar om morgonen du vaknar upp och inte längre är ledsen eller en fånge i dina känslor efter ett uppbrott, berättar hon för GAFFA. Det hörs i låten, en lättnad och efterlängtad frihet. Anywhere i sin tur befinner sig på den ledsnare sidan, “I got one life / And I’m scared to fuck the whole thing up / To say the wrong words / And hurt the people that I love” sjunger hon. Uppbyggnaden känns ända in i hjärtat – rösten som blir högre och trummorna som följer med. 

Sedan blir det dags att ta fram näsdukarna, när balladen Girls inleds med ett ekande piano. Girls omfamnar en, den är stark i sin enkelhet. Låtens första ord är de som fastnar mest: “I thought I didn’t stand a chance / To his old school hardcore romance / I thought I was bound to drown / Let his big words take me down”. Känslan av att göra samma misstag gång på gång, längtan efter att kunna förändras. Klangs styrka i att kunna förmedla känslor med rösten träder fram här, låten är avskalad utan att bli tom. Youth har liknande uppbyggnad i produktionen men inleds istället med en plockande elgitarr – Klangs röst blir nog för att fängsla lyssnaren. Det är regnigt och sårigt, man ligger nerbäddad i flera lager av sina sorger. Ett ekande slideljud gör låten atmosfärisk. Soft americana at its finest. 

Nästa låt, Blue, är catchy med fraser som “All the time I spent on you / Bending over backwards / the things you put me through / Man that shit hurts” och refrängen “You always made me so blue / i think thats why im crazy / Crazy for you”. Blue är straightforward och lunkande i musiken, det finns en ilska bakom orden; om den är riktad mot henne själv eller personen låten handlar om är dock oklart. Spell, albumets nionde låt, med sin klingande gitarr och lågmälda beat blir låten är nästan flytande. Man sjunker in i den och sväljs. Övergången till nästa låt Love Is Cruel är hård då det mjuka byts ut mot ett hårt piano i en vandrande ackordföljd. Även denna är en ballad med en tesked country, som ger utrymme för Klangs singer-songwriter-ådra att kliva fram, med den klassiska uppbyggnaden och bekanta ackordgången. 

Vi börjar närma oss slutet, kroppen är tung av känslor och tankarna flyktiga. Love Bliss är lugnt poppig, man förs smygande in i låten och krossas även här. Ledsamheten ligger som en dimma runt om, den är varm och går inte att undgå. ”I had you now I don’t / You love me then you won’t”,  sjunger hon med rymlig röst. Albumets allra sista låt har det passande namnet The End. Klang avslutar albumet starkt med denna låt som bärs mer av musiken än av texten. Texten är ganska avskalad och det blir istället instrumenten som förmedlar känslorna. Efter att hon sjunger “All I know is that I think about you to the end” mynnar musiken ut i något änglalikt, ett slags klimax med en drömlika ljudeffekter och vacker ackordföljd. 

Albumet är överlag väldigt starkt, men det finns flera spår som låter väldigt lika varandra. Albumets femte låt Ghost Killer blir ett exempel på det, där hör vi liknande trummor som i 17 Pounds och samma gitarrstrum så återkommer genom albumet. Att låtarna är lika behöver dock inte vara ett problem, tvärtom så känns det som ett tecken på att Klang har bemästrat genren. Hennes röst är originell med sitt vibrato och tonläge och får verkligen komma fram i denna genre. 

Klang kan få alla, även de som aldrig varit kära, att känna en rejäl jävla hjärtesorg. En sån så att man känner hur hjärtat verkligen smulas i bröstet. Det finns en inlevelse och ett djup i hennes berättande, att erfarenheterna hon sjunger om känns som ens egna. VIRGO är melankoliskt, men en sån sorg som är bekväm att vara i. Sarah Klang har lyckats leverera ännu ett album som tillåter lyssnarna att lufta sina hjärtan till och inte känna sig lika ensamma i sina känslor.