Southside Criminal

Fakelouiebag

Stockholm är en välpolerad stad som numera kännetecknas av IT-entreprenörer och en stark digitaliseringskultur, men även i den finns enklaver som skiljer sig väsentligt. Söderort är en av dessa ställen, åtminstone enligt en nyinflyttad örebroare som mig. Trots en kraftig gentrifikation lever den karaktäristiska, sunkiga andan kvar, som även har tagit en intressant form på internet. Bortom innerstadens löften om framtiden finns utkanter av Stockholm som fullt ut anammat sarkasmen och längtan efter en svunnen tid, och där hittar man dem: the meme admins. Fakelouiebag är inte bara en skicklig producent – han är också en shitposter som skildrar en sida av Stockholm som står stadigt mitt i en stad präglad av förändring. Hans senaste EP Southside Criminal är det perfekta soundtracket till Stockholms underjord.

Denna EP är ett barn till vaporwaven och lo-fi-housen. Ni vet, genrer som samlat artister med titlar som DJ Windows XP och Macintosh Plus, och som hämtat inspiration från världar långt bort. För generationen som vuxit upp med internet har avstånd varit av mindre betydelse, och det reflekteras i alla låtar som samplar hissmusik, japansk disco och PS2-ljud. Att informationen började färdas praktiskt sett i realtid öppnade nya inspirationskällor för vaporwavens artister, och de använde dessa för att skapa musik som osar av nostalgi. Men under 2020-talet började något intressant att ske: områden började hyperlokaliseras, och även om Fakelouiebag också vuxit upp med internet är hans skapande så söder det bara kan bli. Information kan hämtas från var som helst, men den lokala förankringen väger fortfarande tungt.

Det är antagligen därför EP:n heter Southside Criminal, och de valda låttitlarna reflekterar denna hyperlokalitet; exempelvis RaveLoop.wav eller titelspåret Southside Criminal. På EP:n samlever södra Stockholm med en ravekultur som återskapar sin del av staden, tillsammans med influenser från hela världen. Även datorn blir en källa till inspiration – det är just den som har gjort det hela möjligt.

Öppnaren Arp Healing är en housebanger av kolossala proportioner. Den bygger upp stämningen med en väldigt snygg arpeggiator och luriga acidslingor. Leaden helar lyssnaren och tar hen till Criminal Minds, som gästas av Sexuritas (vilket jävla namn). Även om likheten mellan de första två spåren är slående, är Criminal Minds lugnare, och likt alla andra spår på EP:n osar den av nostalgi. Den sortens nostalgi en känner när introljudet av en Playstation 2 spelas upp. Vaporwaven har byggt en hel konstform av denna längtan, och den återfinns även hos andra Stockholmsbaserade artister, däribland pionjärerna Drain Gang och Yung Lean samt jahannam och även Ant Wan.

EP:n speglar allt en kan väntas höra en kall natt i Stockholms uteliv: DJAirmax270 är en nedskalad technodrönare, MyLove2014 är Fakelouiebags microhouse-interpretation, och RaveLoop.wav lånar mycket från klassisk Detroit techno. EP:n har precis rätt mängd variation för att förbli spännande, och bjuder på tillräckligt med svängningar i tempo och energi för att inte trötta ut lyssnaren. Ljuddesignen är sammanhållen, elaborerad och ligger precis rätt i tiden. Den bär på nostalgin från forna elektroniska stilar utan att förlora sin position i dagens elektroniska scen. Fakelouiebag lyckas skildra det magiska med vaporwaven och internetmusiken – att den kan befinna sig i dåtid och nutid samtidigt, och att den på så sätt förvränger upplevelsen av tid och rum hos lyssnaren.

Southside Criminal speglar också ett sinnestillstånd av intensiv längtan och kall nonchalans som bäst uttrycks genom elektronisk musik och memes. Fakelouiebags instagramflöde petar hål i det vardagliga och hittar det absurda i det, och däribland finns posts som undrar vad kor ska göra med pengar, skrattar åt att en subreddit är dedikerad till tjocka ekorrar och visar hur artisten stoltserar efter att ha rökt FARSTAZUTTEN.

Fakelouiebag berättar om en vardag som är så absurd att den återupplivat dadaismen; en vardag folk gärna flyr ifrån genom att dansa i svettiga källare, påverkade av alla tänkbara droger som kan hittas på the dark web. Samtidigt fångar han en längtan tillbaka till tiden då en var yngre och mer hoppfull. I kontrast till Stureplans drinkar för 200 kr är Fakelouiebag hellre under en bro och ravear med sina vänner. De utbyter drinkbiljetter mot Ey ’Bros och ballonger, och gör sedan memes om grabbar som inte håller käften om hur ölens namn kom till.
På så sätt utmanar de också vad musik faktiskt består av: alla är ense om att låtarna är en huvudkomponent av den, men om en artist är så starkt kopplad till sitt shitpostande, bör inte deras onlinenärvaro också inkluderas? Arca har redan fått oss att ställa denna fråga, men hon är en global stjärna som är svårt att ha en fysisk koppling till. Fakelouiebag låter däremot som Söderort, och existerar i en tid där definitionen av en musiker utmanas. Det är inte bara synligheten som driver musiker till sociala medier, utan en vilja till att utnyttja fler redskap för att komma åt något väsentligt. Southside Criminal visar hur skicklig Fakelouiebag är på att inkorporera dessa aspekter i sitt musikskapande, och konceptualisera en EP som är helt rätt i tiden.