Poster Girl

Zara Larsson

Det infinner sig en förunderlig stämning vid nämnandet av Zara Larsson år 2021. Som att folk (läs jämnåriga med undertecknad) drar ett kollektivt ”juste, hon ja” över Sveriges största nu levande internationella export. Kanske ligger det något i jantelagen, kanske något i att hon några år in i karriären ännu inte tagit det ytterligare klivet från stor till etablerad världsartist, det klivet som bevisligen är så svårt att ta. 

Hennes internationella debutalbum So Good identifierade henne som en blivande superstjärna, men inom popgenren verkar man inte vara hetare än sin senaste singel – något som tyvärr blivit tydligt med Zara eftersom framgångarna svalnat mer och mer för varje släpp. Trots att hon i princip hållit samma höga nivå som på hennes tidigare singlar. Men kanske är det just det som har varit problemet.

Inom fankretsar skylls detta på Zaras skivbolag. Poster Girl har enligt henne själv varit redo att släppas i flera månader, men Epic Records valde att rida på singeln WOWs våg, som enligt många av fansen var allt för låg för att satsa på, samtidigt som de sköt på albumet. De menade att det var obegripligt att promota ett nytt album med en drygt ett år gammal låt när hennes nysläppta singel Love Me Land knappt fick någon skjuts av skivbolaget alls – men det är självklart enkelt att ha åsikter utan någon som helst branscherfarenhet. Musikbranschens byråkrati kan det skrivas krönikor i mängder om, så låt oss istället glädjas över att den äntligen låtit Zara Larsson släppa sin tredje fullängdare Poster Girl, och kanske rättfärdiga titeln i samma veva.

Titelspåret förklarar dock att albumtiteln inte är så narcissistisk som den verkar vid en första anblick. Att albumet döptes till Poster Girl förklarar Zara med att det är något komplext med att vara någon som inte kan sättas upp på väggen, men att det är utom hennes kontroll om hon idoliseras för den hon är utanför musiken – vare sig hon vill eller ej. Exakt vad låten handlar om? Det framgår tydligt nog av refrängen: “Holy smokes / I’m not the poster girl of feelings but with you I can’t stop / I want the sweet organic healing on the tip of my tongue”. En refräng som gör låten till albumets absolut starkaste, tillsammans med texten som genialt anspelar på en dubbelmening om att det handlar om kärlek för en förbjuden substans, eller är det en människa? Om någon undrar hur en typisk Zara-låt låter kommer Poster Girl från och med nu vara svaret.

Det märks att Zara haft en tydligare målbild med det här albumet. Influenser från den svenska popexporten har präglat låtskrivandet, och hörs tydligast på Look What You’ve Done, men även på spår som FFF och singeln Love Me Land. Den förstnämnda briljerar i det Abba-skimmer som låten vältrar sig i, och utgör den mest klockrena, nutida hommage till bandet som går att föreställa sig. De två senare spåren är så där knasigt innovativa att det vore förminskande att beskriva dem utifrån något annat. FFF handlar om att falla fullständigt fritt för en förtrogen, och frågar “Is there a spark for us / Or is it just purely platonic? / Is this a story arc? / ’Cause if it are, it’d be iconic”, samtidigt som hon efterapar den studsigt blippande melodislingan som utgör låtens signum. Vid sidan av refrängen såklart. Det är någonting med Zara och de där refrängerna. Love Me Land i sin tur målas upp som en plats man aldrig vill lämna, där endast den heliga treenigheten bas, stråkar och Zaras stämsång existerar.

En genre som också ligger Zara Larsson varmt om hjärtat är R&B:n, som hon sömlöst väver in i den glimrande poppiga ljudbilden som dominerar Poster Girl. Trots att dessa spår ljudmässigt låter som att de hör hemma på albumet, går det inte att undkomma att vissa av dem inte bidrar lika mycket till det popspektrum hon vill illustrera här – som avslutande What Happens Here eller Talk About Love med Young Thug, albumets enda feature. Den sistnämnda gjorde exempelvis ett intressant intryck när den släpptes som singel för att den visade en nygammal sida av hennes artisteri, men på albumet falnar den i spår som Stick With Yous närvaro. Om Abba-influenserna är den ena änden av Poster Girls ljudlandskap, är JoJo-osande Stick With You i den andra – och kontrasten är lika chockerande som den är ljuv. Här transporteras vi till 00-talets orimligt seriösa musikvideor där handlingen alltid utspelade sig på någon random parkeringsplats med klipp till ett kärleksintresse som vänstrade. En retrotripp som är tillräckligt långt bak i tiden för att inte riskera att verka oinspirerad, och som visar på Zaras mognad när hon briljerar med sången utan att egentligen anstränga sig.

Till skillnad från So Good, är Poster Girl inte enbart en samling singlar som tvingats ihop till ett album – den musikaliska visionen är tydlig här, även om det är ett popalbum med 12 låtar om kärlek. Zara skildrar här både nyfunnen, destruktiv kärlek och allt däremellan med bravur, men dispositionen av narrativet på Poster Girl hade kunnat vara en aning mer följsam. Zara har dock till Poster Girls release valt att släppa förväntningarna på sig själv, och benämner det “bara” som ett glädjefyllt popalbum. Trots det är albumet ett bra steg på vägen tillbaka mot toppen, eller rättare sagt, en bestämd marsch tillbaka in i rampljuset. Ett “Inte kommer ni bli av med mig så lätt”, om man så vill, och inte vill vi det heller.

Om musikåret 2021 har varit något trevande hittills, kickar Zara igång det på det mest efterlängtade sätt, med sprudlande suggestiv pop med en livslängd bortom restriktioner och elände. Ett bevis och hopp om att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Lagom inför släppet av Poster Girl meddelades också att Zara skrivit ett exklusivt förlagsavtal med Sony Music Publishing med målet att ta henne till “nya höjder”. Möjligtvis syftar de på att sätta upp henne på tapeterna igen. It’d be iconic.

Bästa spår: Poster Girl, FFF