MP3

L1NA

L1NA har allt som den svenska musikscenen behöver just nu: karaktär, gnista och hunger. När L1NA år 2019 dök upp på Ison & Filles album Vackra liv var den då 18-åriga rapparen helt ny i scenen och väckte mångas nyfikenhet. Sedan dess har hon levererat flera starka singelsläpp och hennes samarbeten med bland andra Jelassi, Mona Masrour, Einár och Asme har satt henne på mångas radar de senaste åren. Samtidigt har hon surrat lite under ytan, inte helt fått skina på egen hand. Det är därför inte mer än lägligt att hon nu sätter sin stämpel på 2021 med ett första eget, längre verk – EP:n MP3.

EP:n inleds med det knappt två minuter långa spåret Bagaget, en vemodig, gitarrfylld historia, som mot slutet skruvas upp och smidigt glider över i den autotune-maxade Tvärtom. Ett nedskalat trap-beat dundrar under L1NAs rader när hon känslosamt sjunger “Vi är de bästa för vi gör saker tvärtom”, och låter spåret avslutas med en hälsning från Malmöartisten Ozzy. De två första spåren gör en ganska lågmäld entré, en försiktig introduktion. Den melankoliska viben, de trappiga produktionerna, texterna som nästan försvinner i bruset – de drar in lyssnaren, men bjuder inte på några överraskningar. Däremot bär de på ett löfte om att något mer bombastiskt är på väg. Och det är det också. 

Nästföljande spår, Mitt i prick, är nämligen EP:ns självklara höjdpunkt. Tillsammans med Jelassi studsar L1NA över den Mack Beats-signerade produktionen och skapar ett av det här årets mest intressanta spår i svensk hiphop. Det är lekfullt, utforskande och ja, faktiskt, mitt i prick. Spåret följs upp av den melodiska No straps som är en perfekt blandning av trap, R&B och plinkande gitarrer, med en text som direkt sätter sig på hjärnan. Redan när låten släpptes som singel i somras stod den ut som en av de klart bästa låtarna i L1NAs katalog, och på EP:n tar den plats samtidigt som den smidigt glider in bland övriga spår.  

Bandet / täta (Interlude) bjuder på en mjukare produktion och mer sång än rap från L1NA. Texten är snygg och personlig: “Storebror vill se mig långt fram / Mamma vill bara se mig nånstans”, medan melodin enkelt snurrar kring L1NAs vokaler. Låtens andra del börjar mjukt, för att snart övergå till ett poppigt beat som mot slutet tonas ner igen och smälter tillbaka till ett lugnare format. Sett till övriga spår känns detta mest experimentellt och tillför ett mer konceptuellt inslag som snyggt binder samman EP:n. Popinfluenserna plockas upp igen på EP:ns sista spår Januari. Med sin dunkande bas och uppskruvade autotune är låten helt klart EP:ns mest dansanta och luftiga spår, och ett avslut som tydligt visar verkets rörelse: dess första två spår börjar på vemodig, något mörkare plats, medan mittenspåren skruvar upp tempot och slutligen för oss mot Januari, som trots sin titel förflyttar oss till ett ljusare, mer sorglöst rum. 

På MP3 visar L1NA att hon med lätthet kan luta sig mot genrens konventioner och dra det bästa ur dem, samtidigt som hon självsäkert utmanar och tänjer på gränserna. Det är snyggt, välgjort och väcker intresse. Som ett verk från en fortfarande ny artist saknas ibland finessen och språnget som kan få det att verkligen sticka ut – men MP3 bevisar att L1NA står stadigt på egna ben och vågar göra tvärtom i ett hiphopsverige som alltför länge dominerats av snubbar och skandaler.