In A Dream

Troye Sivan

I början av april var Troye Sivan en av de som tidigt tog det märkliga tillfället i akt genom att släppa singeln Take Yourself Home, en låt om isolation och emotionellt mörker. Utan planer på hur framtiden skulle se ut vad det gällde fler släpp, landade EP:n In A Dream i våra hypotetiska brevlådor i helgen – bestående av sex drömska spår om åtrå, olycklig kärlek och viljan att bryta sig loss från tillvaron.

Efter den avslutade Youtubekarriären har Troye Sivan etablerat sig som en tour de force vad gäller popmusiken, senast bevisat på Bloom – ett av de mest hyllade albumen 2018. Genom Troyes karriär har musiken gett intrycket av att vara präglad av fjäderlätta elektroniska element, något som imponerar med tanke på att produktionen ofta egentligen är ganska tung. På den nya EP:n ligger fortfarande stort fokus på diskant och bas, men med tydligare lo-fi- och syntpopinslag. Ett smart drag av Troye, i och med att hans avspända sångteknik i sig inte är distinkt nog för att stå ut i ett hav av ljud i mellanregistret. 

EP:n öppnas med redan nämnda Take Yourself Home, vars refräng enligt Troye själv kom till honom i en dröm, vilket möjligtvis var starten till en lång rad sömnlösa, men produktiva, nätter. På något konstigt vänster märks det, för låtarna på In A Dream är oforcerade och vitt skilda. Vare sig han i drömmarna befann sig i brinnande hus (Easy), i en dystopiskt grå tillvaro (Take Yourself Home), eller på ett pulserande dansgolv (STUD), tar han oss dit med små, enkla knep. Ett av dessa är den flitigt använda autotunen som gör det drömmiga intrycket än mer påtagligt, men absolut inte nära gränsen till störande. Dessutom närvarar nästan alltid ett dovt lager av hans stämma för att ge ljudbilden ett mer abstrakt och fylligt läte.  

STUD är det klubbigaste spåret på EP:n, trots att den inleds med en avskalad, trånande Troye. Han drömmer om en stud som har allt han inte har – rent fysiskt – vilket resulterar i en brutal text om hans sviktande självkänsla. Under kvällens gång söker han mer och mer bekräftelse, men blir med det också allt mer påmind om sina egna osäkerheter. Hjärtskärande frågar han “How much of me would you take? / And how much of me would you change? / On second thought, don’t say a thing / (’Cause you’re the one for right now)”, för sanningen skulle göra för ont om han fick höra det förmodade. Troye får oss dock att tro att han är säker i sina osäkerheter, för han har aldrig i karriären låtit så stöddig som han gör på STUD.

Vid det här laget är det svårt att avgöra vad australiensaren har för lägstanivå, allt han rör vid får ett skimrande, matt holografiskt sken. Frågan är om det finns högre höjder han inte riktigt når upp till för att chocka oss ännu mer, för trots hans ständiga utveckling känns överraskningsmomenten på In A Dream något väntade. Allt är inom hans uttänjda box, och det är nästan så att boxen brister när vi når det sista, för honom ovanligt spralliga spåret IN A DREAM – men stadgan han byggt sig under åren är stark nog på spåret för att inte riktigt bryta sig igenom boxen.

Stadgan Troye visar på In A Dream är imponerande, och det är otroligt tacksamt att ha en popartist som man vet vad man kan förvänta sig av, men samtidigt få förundras över viljan hos Troye Sivan att söka djupare inom sig. Risken med detta är just densamma som fördelen – att vi vet ungefär vad vi får. En dag kommer det kanske inte att kännas lika spännande att lyssna på ett helt album om inte huvudsingeln som släppts i förväg överraskat. Men oavsett vad ger Troye Sivan återigen oss bra jäkla pop, och det hela drömmen igenom.