Hold The Girl

Rina Sawayama

Japansk-brittiska experimentella popartisten Rina Sawayama slog ner som en bomb i ett helt oförberett musikaliskt landskap när det hyllade debutalbumet SAWAYAMA släpptes 2020. Sedan dess har det varit åka av och artisten har knappast legat på latsidan. Ett intensivt turnerande har varvats med samarbeten med artister som Elton John, Charli XCX och dragartisten Pabllo Vittar. Att hon både blivit så pass uppmärksammad och respekterad är nog mycket tack vare hennes unika förmåga att blanda genrer, experimentera och tänja på gränserna för vad som är traditionell radiopop.

Som grädde på detta underbara mos av prestationer får vi nu ta del av hennes andra album Hold The Girl. Albumets existens har bubblat under sommaren med singlarna This Hell, Catch Me In The Air och titelspåret i spetsen. Landningsbanan var preppad för ännu en fullträff – men så långt kom den tyvärr inte riktigt.

Hold The Girl låter till skillnad från vad artisten tidigare gjort sig känd för, som ett mycket generisk popalbum. Variationen av influenser är dock stor och varje låt tar tydligt inspiration från en ny genre. Första singeln This Hell är tydligt country- och glaminspirerad, Catch Me In The Air, är en exemplarisk poprocklåt, Holy har en riktigt go 90-talshouse-vibe, och Hurricane är 100 procent poppunk. Men det artisteri som Sawayama lyckades fängsla alla med, det konstanta tänjandet på vad som var tillåtet inom popmusiken samt experimenterandet och mixandet med olika genrer känns väldigt, väldigt långt borta.

Det saknas i viss mån musikalisk karaktär och genomslagskraft, men framför allt saknas det någonting som skaver sådär gött att man till slut blir både fascinerad och besatt av det. Och det känns helt ärligt sorgligt. This Hell till exempel var ämnad att vara skivans flaggskepp, men missar helt sitt mål med att bringa någonting nytt till bordet. Den låter istället mer eller mindre som vilken uttjatad radiolåt som helst. Och tyvärr är temat så skivan igenom. 

Albumet är dock inte helt utan sina ljuspunkter. Betraktat som ett konventionellt popalbum är det helt ärligt ganska bra. Kvaliteten är hög, det händer en hel del och man blir inte särskilt uttråkad. Enligt Sawayama själv verkar det också som att mycket av inspirationen hämtades av att hon försökte bearbeta sina egna tonårstrauman. Ett tema som lyser igenom och målas upp ganska så väl här, och ger skivan både syfte och substans.

Your Age är utan tvekan plattans mest intressanta spår. En låt som börjar med en simpel balalajka(eller vad det nu är)-melodi, men som sedan lager på lager utvecklas till en fullfjädrat rocklåt, och känns både nytänkande och intressant. Catch Me In The Air är trots sin enkelhet väldigt charmig och har en refräng som är svår att skaka av sig. Och under en genomlyssning lyfter skivan rätt så mycket på sina ställen.

Det är svårt att inte ha höga förhoppningar om att Rina Sawayama ska imponera med ännu någonting flippat och unikt. Kanske är de lite för höga, och det är nog den egentliga anledningen till besvikelsen. Men faktumet kvarstår tyvärr att Hold The Girl inte ens är i närheten av att mäta sig med artistens tidigare underverk.