Gardening

Siv Jakobsen

Musikern och låtskrivaren Siv Jakobsen växte upp i norska Asker och förde den nordiska folkindien till Boston där hon studerade på Berkeley College Of Music. Hennes debutalbum The Lingering från 2015 togs väl emot av indiescenen och hyllades bland annat av Clash Magazine, Gaffa och norska VG. Hennes andra album A Temporary Soothing gav henne nomineringar på norska Grammys och Spellemannprisen. De senaste åren har hon samarbetat med indiefolk jättar som José Gonzales, Susanne Sundfør och The Lumineers samtidigt som hon skapat sitt tredje studioalbum Gardening som nu är redo för skörd. 

Rösten är nära micken och läcker direkt från hjärtat, albumet inleds starkt med den avskalade låten Small. Hennes röst är ofiltrerad och smyckas med en akustisk gitarr, man tillåts att kliva rakt in i Jakobsens huvud och ges ett förtroende som man håller varsamt. I Romain’s Place introduceras en annan sida av albumet, ljudbilden är sprängfylld av percussion och strängar. De lågmälda blåsinstrumenten i bakgrunden blir som en susande vind som för låten framåt. Stämningen är smygande och vänlig, man går in i lyssningen med en viss estetik i bakhuvudet med tanke på albumtiteln vilket funkar perfekt med det rogivande och jordnära soundet. Klättrande stjälkar, tunga droppar dagg, vind som tar tag i håret – lyssnaren kan lätt visualisera och placera sig själv i Jakobsens ljudlandskap och trädgård. Låten Most Of The Time byggs upp av ett kontrollerat vimmel, plockande gitarrer som håller tonerna korta, ekande stämmor och ett dånande piano. Låten gynnas av en koncentrerad lyssning då mycket finns i detaljerna, det är som att kolla på en myrstack – desto längre man kollar, desto mer rörelse ser man. 

Temana som berörs är tunga, de närmar sig tystnaden och det som pågår inuti. I låten Birthday där Jakobsen inte hurrar så högt för åren som går utan lyfter melankolin i dagen med fraser som denna: ”And I’ll grow old in your brain waves / Planting trees in the corners of your memories / Happy birthday”. Albumet slår på en vemodig trumma och drabbar lyssnaren, men det är snarare av tillståndet man hamnar i av musiken än av texternas innebörd. 

Bad By Design finns i två versioner: originalet och därefter en instrumental repris. Båda spåren kompletterar varandra och reprisen blir som ett ambient eko av den första som trycker hårdare på blåmärkena som Jakobsens texter orsakar. Underligt nog blir den instrumentala versionen mer givande än den med text. Den genomtänkta musiken säger nästan mer än texten som, även om den är fin, inte riktigt berör. Samma gäller albumets titelspår Gardening som poetisk placerar titeln och trädgården i en relation som blivit vildvuxen, en man behöver vattna, ge näring, rensa. Här blir också den instrumentala versionen mer spännande och kompletterar albumets helhet. Låtens text är förutsägbar och klyschig på ett bekvämt sätt, medan den instrumentala reprisen förkroppsligar originallåtens puls bättre.  

Med fingrarna i den fuktiga jorden gräver vi längre ner mot roten, låten Tangerine har precis som texten beskriver lämnat frukten utan sitt skal. Det är något så kraftfullt och nästan smärtsamt med denna låt, texten är rak och enkel med fraser som: “I’m a tangerine, peel me / Throw me in the sink / Leave me there to stink / I’m a tangerine, squeeze me” och “Like disease, I bleed / When you put your hands around my body”. Denna låt dröjer kvar som söt och kletig fruktjuice på händerna. Även fast det kalla och melankoliska låter vackert blir det lite tradigt och sömnigt i vissa fall, som i låten Blue där visparna på trumman gör låten lite såsig och seg. Lyssnaren piggnar till av Sun, Moon, Stars men inte utav ett högre tempo utan av det förtrollande samarbetet med Ane Brun. Den ena rösten befinner sig över ytan och den andra under, låten är atmosfärisk och rösterna tillsammans skapar en blandning utom denna värld. Albumet avslutas med den finstämda låten The Bay som vaggar lyssnaren på stilla vågor av harpor och blås.

Gardening är ett väldigt vackert album, men det är när det gränsar till det fula som det blir riktigt bra. Man hade velat komma närmare kärnan av frukten istället för att bejaka det fina skalet. Ljudbilderna är genomtänkta och stämningsfulla – dock blir de mer vemodiga låtarna ofta ganska banala. Albumets inledning är lovande då lyssnaren tillåts komma nära Jakobsen, men alldeles för ofta blir hon nästan oigenkännbar av avståndet som skapades mellan. Denna trädgård blir lite för finklippt och man längtar lite efter surret och närvaron i naturen, hur som helst är den vacker och en som man gärna befinner sig i lite längre.