Recension: Gagarine

En pojke, ett bostadsområde utan framtid och en stor smäll. Det är dessa tre element som är grunden i Gagarine. Filmen, som är författar- och regissörduon Fanny Litard och Jérémy Trouilh debut, är en drömlik berättelse som tar avstamp i den franska förortsverkligheten men som sedan spänner hela vägen mot stjärnorna och ut i rymden.

Filmskaparna har tagit inspiration av en verkliga livet händelse där bostadskomplex Cité Gargarine i Ivry-sur-Seine, Frankrike, skulle rivas. Bostäderna, byggda av det franska kommuniststyret 1961, döptes efter den ryska astronauten Yuri Gargarin som var den första människan i rymden. Drygt 60 år senare beslutades det att Cité Gagarine skulle rivas och det är runt den händelsen Litard och Trouilh berättelse utspelar sig. Filmens hjälte Youri (Alséni Bathily), döpt efter den ryska astronauten, är en populär figur i området. Tillsammans med sin kompis Houssam (Jamil McCraven) byter de lysrör, målar bort graffiti från väggar och lagar hissen för att hålla bostadshusen i skick. Youri har också, föga förvånande, en djup fascination för rymden. Han sätter till exempel upp ett stort skynke på innergården när en solförmörkelse ska mörklägga jorden så Cité Gagarines invånare kan se fenomenet med sina blotta ögon.

Men när det en dag beslutas att byggnaderna inte håller måttet och rivningen meddelas tvingas hyresgästerna flytta. Planen var att Youri skulle flytta till sin mamma och hennes nya kille, men när han vaknar på flyttdagen ligger det en lapp på bordet i lägenheten från mamman som säger att hon tyvärr inte har råd att ha honom boende hos sig. Filmen skiftar nu form och regissörerna är inte blyga för att fullfölja sina hallucinatoriska visioner. I de tomma bostadshusen, endast i sällskap av byggmaskinernas muller, börjar Youri bygget och förverkligandet av sitt alldeles egna rymdskepp. Tillsammans med Diana (Lyna Khoudri), som hjälpte Youri hitta lysrör till bostäderna i början av filmen, drömmer han sig bort från den råa verkligheten. Snart utvecklas en romans och en av de starkaste scenerna i filmen är när de kommunicerar via morsekoder till varandra – Youri från det övergivna bostadskomplexet och Diana från hytten på en byggkran en bit bort i staden.

Och ja, drömmen har likt natten ett slut och till sist är datumet för rivningen här. Men vad är egentligen verklighet och dröm? Ibland är det en gnutta svårt att förstå, men när den stora smällen inträffar lyckas berättelsen knytas ihop på ett bra sätt. Youri hittar till slut det hem han så länge trånat efter. Vid ett antal tillfällen griper inte skådespeleriet tag i tittaren, speciellt av unge Bathily som gör sin första huvudroll, och det hallucinatoriska berättande dras vid ett antal tillfällen för långt. Trots det är filmen en otroligt lyckad debut för de debuterande långfilmsskaparna Litard och Trouilh. Gagarine, som var nominerad till filmfestivalen i Caen Official Selection 2020, är en film som siktar mot stjärnorna.