Det ljuva livet

Tiger

Under 2020 föddes Tiger, en indiegrupp tillika kollision av den finska kusten och det skånska landskapet. Bandet består av Daniella Binyamin, Joel Isaksson och Oskar Nyman och soundet är solig indie. Hösten 2020 släppte bandet EP:n Akilles som tog emot väl av det svenska folket, och har efter det släppt singlar som nu lett till releasen av deras debutalbum Det ljuva livet.  

Albumets inleds med Himmel i dig, där lyssnaren vaggas in i en vågig och munter ljudbild med en dov synt och dämpade trummor i bakgrunden. Texten är vemodig, och den bitterljuva kärleken och indiepop går tillsammans som jordgubbar och vaniljglass. Melodin når ända in: det finns bekanta inslag från svensk indiemusik men ändå är det något i låten som får lyssnaren att piggna till. Något fräscht och mintigt, en närvaro och fingertoppskänsla som gör det svårt för lyssnaren att inte gunga med i låten. Finland är lekfull och lycklig, en riktig eftertextrullarlåt som lämnar tittaren både upprymd och uttömd: “Du sover kvar / Jag tankar bilen / Behöver inget mer / Är inte rädd för det som väntar / Du är min armé / Några timmar till genom natten / Är så glad att du ville följa med”. Låten berättar en historia, tar lyssnaren med sig och välkomnar en in i något tryggt. 

Balladen Du får allt bärs av ett klingande piano och en svidande text. Texten är som en rabblande tankeström vilket passar med den uppgivna känslan, i refrängen sjunger Binyamin: “Jag har inte mycket / Men du får allt”. Tomheten i låtens ljudbild speglar sorgen som texten reflekterar över, att bli så utmärglad av en kärlek men ändå vilja ge det lilla man har till någon annan. Balladen är vacker, men hittills etsar sig de livligare låtarna fast lite mer. Sista sommaren inleds med en 80-talssynt och ljudbilden för tankarna till andra band i genren som Amason och La Lusid. Bilderna som låten målar upp är idylliska och flyktiga, minnen som flyter förbi som moln på himlen. Kärlek är ett bärande tema genom albumet, och det i alla dess former.

Vi når albumets mitt med låten Snö; tempot är lunkande och pianoslingan som inleder låten är förtrollande. Som seg, flytande sirap är låten söt och långsamt flödande, fyller hjärtat tills det rinner över med en varm sorts sorg. Nästkommande låt Panna mot panna har inte lika mycket kärna som de tidigare låtarna. Den är energisk och får lyssnaren att dansa med, men när låten är slut stannar den inte riktigt kvar hos en. 

Albumet avslutas med Mellan dej och mej och Duvan. Mellan dej och mej får hjärtat att värmas och svälla. Sovrumspop och ord som “Mellan dej och mej / Det är svårt att tänka klart så nära dej / Kanske tar ett litet tag / Vi dricker kaffe i morgonsolen / Allt med dig smakar smultron / En liten stund på den stora jorden” sätter lyssnaren i trans – och fångar den febriga känslan av att vara kär men också den svindlande rädslan som kommer med romansen. Duvan är ett outro med saxofon som fadear ut i tystnad, och lyssnaren landar mjukt efter denna resa bland känslor och toner. 

Det ljuva livet är en redogörelse av kärlek i alla dess stadier. Den som aldrig börjar, den som tar slut för snabbt, den eviga och the one that got away. Musiken är lätt att gilla och ta in, mycket stannar kvar hos lyssnaren efter albumets slut medan andra låtar lämnar en något oberörd. Mycket är bekant, vilket har båda sina för- och nackdelar då det bekanta gör lyssnaren trygg i vad som komma skall, samtidigt som de påminner om och konkurrerar med otaliga redan etablerade svenska indieakter. Ändå lämnar albumet lyssnaren längtande efter mer, och indiesverige får se upp för denna tiger.