Born Silly

Magnus Larsson

Tidiga kritiker mot elektronisk musik menade att den, till skillnad från musik skapad av ”organiska” instrument, saknade liv och känsla. De precisa trummaskinerna som Roland TR-808 ansågs vara ämnade till att ersätta trummisen, men deras alldeles för perfekta slag uppfattades som onaturliga, och till följd av det var 808:an ingen succé på marknaden — åtminstone inte då. Självklart är detta synsätt inget någon tar på allvar idag, utöver alldeles för konservativa musikprofessorer, och den elektroniska musiken har lyckats väcka otroligt fina känslor gång på gång sedan 80-talet. Magnus Larsson är en av flera briljanta producenter som blåser liv i maskinen, och debutalbumet Born Silly visar hur UK-soundet sakta börjar få fäste i Sverige.

2023 har hittills varit ett bra år för Magnus, inte minst då Horizon Inn, Frickys storsuccé som Magnus till stor del producerat, släppts. Det bästa med albumet skulle inte ha varit möjligt utan producentens skicklighet att skapa stämningssättande musik, och det hörs även på Born Silly. Spåret Get On It exemplifierar detta: utöver att produktionen är tajt, är låtstrukturen och idéerna roliga, där inslag av etiopisk jazz blandas med drum and bass under en himmelsk sample som svävar iväg till skyarna. Name Changer är en technodänga som låter basen ösa ner på lyssnaren, och 2-steppen är oemotståndlig. Mellan dessa två låtars energinivå ligger breakbeat-numret Try To Feel, och de krispiga detaljerna tillsammans med samplingen för tankarna till Jamie xx eller Overmono. Om Born Silly vill säga något, så är det att Magnus Larsson kan göra krispig, känsloladdad och rave:ig musik på en hög nivå och på vilket sätt han än vill.

Det är ett kul sätt att visa skickligheten Stockholmsproducenten besitter, även om albumet följer UK-soundets bruksanvisning lite väl noggrant. Om någon hade sagt till mig att Magnus var från Brighton hade jag trott det, och det talar mycket för hur musik inte begränsas av avstånd i samma grad längre. Dock saknas något i detta album som Bara Para, Magnus singel med Kamohelo från 2021, hade — nämligen den karakteristiska Studio Barnhus-känslan som bara kan komma från Stockholm. Den svenska scenen lånar hellre inslag från andra länder och musikkulturer, och det hörs stundtals på Born Silly.

Samtidigt är det orättvist att förvänta sig att varje album ska behöva innovera, och allt som allt är Born Silly ett riktigt bra album. Det låter rent och krispigt, det bjuder på många känslomässiga svängningar, och varenda låt på albumet är njutbar. Go är exempelvis en av de bästa låtarna jag hört i år. Låtar i breakbeat- och drum and bass-stil kan lida av att vara torra och magra, utöver hög bas och ett högenergiskt break, men Born Silly blåser liv i musiken — samplingen, manipuleringen av ljud och det himmelska ljudlandskapet får lyssnaren att faktiskt känna något. Det tål att repeteras att detta är särskilt svårt när ljudbilden som en har att jobba med är så sparsam som standardmallen för breakbeat brukar vara.

Magnus skulle knappt kunna önska sig en bättre debut, och Born Silly är förmodligen början på en framgångsrik solokarriär för producenten. På albumet hittar han sina fötter och tar lyssnaren genom ett hav av känslor och sinnesintryck, och resultatet blir det perfekta soundtracket till post-rave comedowns.