PHOENIX Pt.2

Blizzy

Husby-rapparen Blizzy har varit en stor bidragande faktor till genomslaget av afrobeat i den nya vågen av svensk musik. Han slog igenom med dunder och brak år 2016 med hitlåten Diva, som året därpå dessutom fick en remix som gästades av andra stora namn inom hiphopscenen, däribland Labyrints Jacco och Aki. Sedan dess har Blizzy varit en viktig komponent inom hiphop-Sverige, banbrytande i sin genre. Hans autentiska stil kännetecknas av afrobeat influerat av toner från Mellanöstern och Nordafrika. Låtarna på hans nya album PHOENIX Pt.2 håller sig sanna till Blizzys nischade sound.

PHOENIX Pt.2 blir den andra delen av Blizzys fullängdare, uppföljare till PHOENIX Pt.1 som släpptes i somras. Albumet är pepprat med bra dansmusik som dessutom belyser en hel del viktiga samhällsproblem. På Alternativ talar rapparen om samhällets brist på inklusivitet och det automatiska missgynnandet av barn från förorten. “Vi hade inte samma val / men ur betongen växte maskrosbarn / vilka såg inga möjligheter / inte från min färg / efternamn och vad jag heter”. Alternativ skildrar Blizzys framgångshistoria, styrkan som krävdes för att sparka ner dörrarna som försökte hållas stängda. Både PHOENIX Pt.1 och PHOENIX Pt.2 följer temat, döpta efter fågeln Fenix som återföddes ur askan från elden som den brann upp i. Eldfågeln symboliserar motståndskraft och mod, något Blizzy visar sig ha mycket av.

Det egentligen tunga ämnet som Alternativ illustrerar för sig mödolöst genom låtens lättsamma tonföljd. Han firar segern; möjligheterna han byggt upp för sig själv och för andra. Låten agerar nästan som ett välförtjänt långfinger till den samhällsstruktur där människor av annan etnisk bakgrund lämnas glömda. Den lekfulla och upplyftande tonen som Blizzy har upprätthålls under albumets största del, och etableras redan i första spåret Här igen. Låtarna visar hans styrka i att producera medryckande dansmusik, men baksidan av att flitigt använda ett liknande mönster i flera av låtarna är att han blir förutsägbar. Spåren riskerar dessutom att smälta in i varandra och bli en del av ett kollektiv istället för att utmärkas individuellt.

Riskerna för likformig musik under albumet avtar däremot med spåret 2vs2, som dessutom är albumets enda låt med ett samarbete på och gästas av Ricky Rich. Låtkonceptet emulerar en dialog mellan artisterna där de tilltalar varandra som två vänner med respektive kärleksproblem. Den närmaste liknelsen att dra tycks vara Same Girl av R. Kelly och Usher. Spåret är i tempo och melodi av mjukare karaktär än albumets resterande spår, och något mer avskalat. Dess unika och klyftiga struktur i sällskap med dess sköna melodi gör att den definitivt blir en av albumets höjdpunkter och bästa spår.

PHOENIX Pt.2 tar en vederhäftig vändning i albumets näst sista låt, Farlig. Den lekfulla afrobeat-tonen byts ut till en trap-liknande produktion och Blizzys röst tar en dyster riktning när han talar om sitt förflutna. Både Farlig och 2vs2 bidrar med variation till albumet, bygger dynamik och bevisar artistens flerdimensionella musikaliska förmåga. Spåren släcker tidigare tvivel om förutsägbarhet, visar att Blizzy kan bryta sig ut ur dansmusik-mönstret och vågar sig utanför sitt specialområde.

Överlag presterar låtarna i PHOENIX pt.2 med hög kvalitet både i melodi och text. Under majoriteten av albumet lyckas Blizzy hålla ett koncentrerat beat trots en lagrad och detaljrik produktion. Albumet lämnar dessutom lyssnaren i en inspirerad sinnesstämning, redo att ta ödet i sina egna händer och resa sig ur askan.