Black on Black

KAM-BU

Rapparen KAM-BU från södra London är redo att visa vad han går för på debut-EP:n Black on Black. UK-rapparen växte upp i en musikaliskt mångsidig familj där artister som Jill Scott, Dizzee Rascal och Rakim influerade KAM-BUs artisteri. Som både politiskt aktiv och förespråkare för hållbarhet är denna 24-åring ett perfekt exempel på en nutida artist med en vilja att skapa förändring i världen. I hopp om att reformera de negativa konnotationer som finns kring frasen ”black on black” ändrar KAM-BU narrativet kring uttrycket i sin nya EP.

Det är nervkittlande att höra hur KAM-BU tillsammans med producenterna Leon Vynehall, Pablo Pullen, HYLNU och Tom Henry i tio spår kombinerar jazzelement, drill och elektroniska inslag. Introt indikerar vad som kommer härnäst – den brusande radion tar oss tillbaka i tiden och ger känslan av att man får höra kortare utdrag av det förflutna ihop med nedtonad jazz. Vi slängs sedan in i titelspåret Black on Black vars trummönster bygger på ju längre in i låten man kommer. De klassiska komponenterna som adderas mot låtens mitt ger spåret mer kraft. KAM-BUs kreativa lyrik och snabba tempo är inspirerat av kompositören och människorättsaktivisten Fela Kuti som är känd för sina repetitiva och marscherande låtar. Spåret hyllar och reflekterar kring KAM-BUs rötter och uppväxt i södra London. “Black on black, that’s fam / Windrush, Grandad’s clan / Flats on flats, that’s stacks”. 

I 10 Toes får vi höra mer av de elektroniska inslagen ihop med hi-hats och ett elpiano som växer in i refrängen innan den sedan modereras igen. KAM-BU håller helt klart spåret uppfriskande och undviker att hålla beatet monotont trots han upprepar samma fraser, vilket gör låten fängslande. Han närmar sig även detta spår med ett mjukare tillvägagångssätt vilket framhäver den invecklade instrumentalen och produktionens kvalitet då rösten inte står i fokus. Diskussioner i anknytning till att kämpa mot det korrupta systemet i England förekommer i flera låtar, inte minst i 10 Toes och Growth. I Growth möts vi istället av en tyngre bas, en loopande fiol och ett mer burdust förfarande. Vilket tillvägagångssätt han än tar kommer hans budskap fram – den enda platsen för honom är platsen i toppen.  

Att KAM-BU har ett starkt självförtroende är alltså inget att ifrågasätta. Rapparens förmåga att framföra en skarp refräng med mycket känsla visar sig tydligt. “Now they look stressed / I don’t have to flex / I do this with gang / I speak with my chest / I have to finess” rappar han i EP:ns fjärde spår Are You On?. Låten inleds med ett dystopiskt ljud där allt går ihop i något kaotiskt och intagande på samma gång. Resten av låten följer det hårdare stråket. Detta gäller även i Dumpling som följer samma tema och drill-sound samt Call Me Back som gästas av Knucks där de rappar back to back på ett lekfullt sätt trots den hårda basen. Som relativt ny artist är det möjligt att man vill hävda sig och visa att man är seriös. Många av spåren på EP:n tar upp liknande ämnen, bland annat hans framgång eller pengar, vilket gör det enklare att höra var en låt brister, då spåren lätt ställs mot varandra och det blir tydligt när han inte förmedlar ämnet på ett nytt sätt. Plane Ahead, som tar upp ett liknande budskap som ovan nämnda låtar, framstår därför som svårtuggad jämfört med övriga spår. 

På sjunde spåret Grandad (Skitt) hör man en sprakande brasa och en behaglig saxofon som blir mer nedtonad då KAM-BUs farfar börjar tala. Lyssnaren transporteras till en varm stuga där hans farfar sitter och berättar om när han flyttade från Jamaica till England år 1957 för att sedan börja jobba i en gruva under 20 års tid. Lyssnaren får höra om KAM-BUs rötter vilket även visar de förutsättningar som detta skapade för honom och hans familj. Som en stor influens i KAM-BUs liv ger denna berättelse mer kontrast till rapparens textförfattande och ger en förklaring till hans driv och vilja att lyckas.     

Den låt som utskiljer sig mest är Stuck där Rachel Chinouriri gästar. Lyssnaren följer ett ohälsosamt förhållande där kärlek och plikt håller kvar båda parter i relationen. KAM-BU uttalar sig vackert om svårigheterna och redan från start av refrängen då Rachel emotionellt sjunger med sin motpart “I was struck by the waves of the water” kan man inte hjälpa att känna sig sorgsen. Lyssnaren får ta del av ett nytt perspektiv i detta spår, något som visar att KAM-BU är mer mångsidig än vad man tror vid en första anblick.  

KAM-BU ger en hommage till sina rötter på Black on Black. Genom att avspegla sin uppväxt ger han en kritisk tolkning av södra London som kompletteras med en väluttänkt produktion där drill, jazz samt elektroniska och klassiska inslag möts. Trots att ett flertal låtar inte ger en nytolkning av de ämnen som upprepas, likt ämnen som framgång och pengar, uppskattar man den eftertänksamma lyriken med mycket känsla. Black on Black som är en blick till det förflutna gör lyssnaren nyfiken på att höra den musik som KAM-BU kommer att skapa framöver.