at the end of the dream

Luminous Kid

Den multikonstnärliga svenska artisten Luminous Kid tonsätter sin visuella fantasi på debutalbumet at the end of the dream med poetiska texter om kärlek, hjärtesorg och ett inre sökande efter sig själv. Med ljuva folk-/indielåtar färglägger artisten både goda och onda minnen ur sitt eget liv. Bakom kulissen arbetar även artisten som fotograf under sitt namn Olof Grind, där han bland annat fotat omslaget till Punisher av Phoebe Bridgers, som även gästar med en spoken word på skivan.

Debutplattan kom till liv under en sex månader lång resa i Sydamerika, tack vare en enkel resegitarr inköpt i en pittoresk colombiansk kuststad. Denna influens skiner igenom på det drömmiga öppningsspåret Nocturno (Sueño) där Luminous Kid diktar på spanska. Vad handlar dikten om? För alla icke spansktalande lyssnare får fantasin fylla detta tomrum. En romantisk våg av vackra gitarrer och rinnande vatten avrundar låten och leder in lyssnaren till nästa spår: A Restless Heart Would Rather Float In Space, en låt med sedativa kvaliteter i form av en ljuv instrumentation och öm sång. 

Det lugna harmoniska tempot växlar upp mot den mer fartdrivna låten Mountain Crystals (feat. Phoebe Bridgers) som kulminerar med en kortfattad dikt av Phoebe, följd av ett crescendo av elgitarrer och högljudda trumpeter. Låten innehåller också en textrad som sätter fingret på albumets drömmiga produktion: “Am i awake inside a dream? / Are we asleep?”, vilket nästan känns som artistens och albumets producent Linus Hasselbergs personliga motto i skapandet av at the end of the dream. 

Att storytelling är en central del i singer-songwritergenrens arsenal är inget nytt. På låtar som I Want to Spoon You och The Gutter of Our Ecstasy visar Luminous Kid sin detaljerade stil genom att återberätta både smärtsamma och glada stunder ur sitt liv. To Karin, With Love exemplifierar detta genom ett kärleksbrev till en bästa vän; låten handlar om vänskap och queer kärlek som utspelar sig i ett idylliskt Paris. Genom romantiserade utdrag ur ett simpelt liv med billig pasta och gott vin i sällskapet av en bästa vän, i kontrast till de smärtsamma påfrestningarna av samhällets normer, lyckas artisten nostalgiskt blicka tillbaka till både det onda och goda i deras relation.

Mot slutet av at the end of the dream plockar albumet upp farten för en sista gång, med spåret Statues of the Forest, där en dåsig elgitarr kan höras omfamna spåret på ett sätt som musikmässigt påminner något om en melankolisk b-sida från The Smiths. Tempot växlas sedan ner på balladen Love Song For Broken-Hearted Fools Like Us som avslutas med ett vackert outro där en avlägsen och längtande röst kan höras tränga sig igenom det svältande avslutet. Om tidigare låtar upplevts som stundtals optimistiska, låter Skin to Skin och Our Grand Scheme (Towards Freedom) som mer pessimistiska. Nästan som en dröm som gränsar till mardröm, vilket tydliggörs i sista låten Kjelkvik, Nordland. Låten är skrämmande och dyster med dess glädjelösa orgel och marscherande trummor som tränger sig djupare in i mörkret samtidigt som ett mardrömslikt viskande “Don’t wake me up” avslutar albumet.

För Luminous Kid slutar inte chansen att beröra folk med sin konst vid musiken. Med bedårande indiefolk och sin begåvning inom fotografi, sammanvävs den visuella aspekten och genomsyrar projektet från topp till tå. De vackra singelomslagen och de självregisserade musikvideorna passar perfekt in med den drömlika atmosfären artisten eftersträvar. Utöver albumet publiceras även en konstbok med en inledande novell av författaren Madeleine Schantz i samband med plattan. Överlag erbjuder Luminous Kid ett ambitiöst första projekt för lyssnaren att sätta tänderna i.

at the end of the dream är ett lovande debutalbum där en färdighet för både detaljrikt låtskrivande och intressant komposition demonstreras. Stundtals kan de ordrika texterna vara svåra att ta in, men kanske finns det en anledning – kanske fanns det mycket att säga? I slutändan bidrar de poetiska texterna med ett djup som må vara stundtals svårt att nå för lyssnaren, men med upprepade lyssningar tillför detta ett nyanserat låtskrivande som få artister vågar sikta mot. at the end of the dream låter som en både abstrakt och nyanserad dröm, men vid slutet av drömmen är det svårt att minnas om den var god, läskig eller både och?

Text: David Brignoli, @david_brignoli