1000 gecs and The Tree of Clues

100 gecs

Vad händer om man kombinerar popmusik, memekultur, autotune och en stor mängd experimentation? Man får producenterna Dylan Brady och Laura Les kollaborativa popprojekt 100 gecs. Deras debutalbum 1000 gecs vände upp och ner på vad popmusik har varit och har bland annat kallats för “An anarchic assault on the ears” av Complex. Om man endast är van vid den sortens popmusik som spelas på radion eller toppar listorna är chansen stor att 100 gecs musik känns som en örfil. 

Efter debutalbumet har duon hintat om ett kollaborativt album fyllt med remixer. Bara några månader efter 1000 gecs kom ut började singlar släppas och nu, lite mer än ett år efter originalet släpptes, är 1000 gecs and The Tree of Clues ute. Det 51 minuter långa albumet är dock inte bara fyllt med remixer – det innehåller även ett par nya låtar och två liveversioner av redan existerande låtar. 

1000 gecs and The Tree of Clues är ett minst sagt intressant album. Med totalt 21 kollaboratörer lyckas albumet inkludera allt från sockersöt pop, hiphop, poppunk och eurodance till hardcore techno, screamo och dubstep, samtidigt som orginallåtarnas charm och lekfullhet bevaras. Trots att remixerna är väldigt annorlunda och utforskar nya territorium känns allt autentiskt och på samma våglängd som 100 gecs tidigare musik. Kvaliteten och strukturen på albumet kommer däremot med både gott och ont. I sina bästa stunder kan musiken vara otroligt innovativ och framåtsträvande, som på den A. G. Cook producerade introlåten money machine där den frekventa Charli XCX-kollaboratören kommer med en glitchig och atmosfärisk twist till originallåten, eller på hand crushed by a mallet där Fall Out Boy, Craig Owens och Nicole Dollanganger skänker den eurodance- och hiphoposande låten en poppunk-aura. 800db cloud-remixen av Ricco Harver och gecgecgec med Lil West och Tony Velour sticker också ut från mängden – den förstnämnda förvandlar låten till en av dem mest nytänkande dubsteplåtarna på länge och Brady och Les lyckas förvandla 800db cloud till en studsig hiphopbanger. Alla dessa exempel förvränger originalen och tar dem till nya dimensioner men håller fortfarande samma kvalitet och behåller deras experimentella charm.

Sedan finns det låtar som stundvis är väldigt starka men snubblar på mållinjen. ringtone med Charli XCX, Kero Kero Bonito och Rico Nasty är till en början väldigt stark med Charlis och Bonitos vokalframträdanden men tyvärr passar Rico Nasty inte riktigt in på den gulliga popdängan. Injury Reserves remix av 745 sticky är också till en början en av albumets högsta punkter där Parker Corey lyckas få produktionen att låta som en dålig svamptripp. Tyvärr börjar dock låten att kännas utdragen efter Ritchie With a Ts första vers. Även Dorian Electras version av gec 2 Ü och n0thanky0us remix av hand crushed by a mallet blir aldrig lika bra som låtarna de utgår från. Den sista tredjedelen av remixerna innehåller också några låtar som helt enkelt inte håller måttet. Båda remixerna av xXXi_wud_nvrstøp_ÜXXx gör något annorlunda med sina respektive låtar men ingen av dem känns ens i närheten lika innovativa som resten av albumet och Black Dresses remix av 745 sticky fyller inte en större roll än att den är lite mer förvrängd och skrikig än originalet. 

På 1000 gecs and The Tree of Clues sista del tar däremot albumet en väldigt positiv vändning. Både came to my show och toothless, albumets nya låtar, är 100 gecs i sitt esse. Hårda 808s, sockersöta textrader och en lagom mängd experimentation gör att båda låtarna är lättillgängliga men samtidigt otroligt unika. Albumets avslutande liveversion av 800 db cloud är väldigt lik originalet men lyckas bli ett steg mäktigare med Brady och Les liveröster över. För att vara ett projekt fyllt med nytänkande och kollaboratörer blir de avslutande låtarna ett lugnt steg tillbaka i tempo och får en att se fram emot deras framtida soloprojekt.

1000 gecs and The Tree of Clues är väldigt många saker på samma gång. På många sätt är det ännu ett kliv in i den experimentella poppen som blivit mer och mer populär med akter som Charli XCX, Dorian Electra, SOPHIE och Hannah Diamond. Blandningen av genrer och inspirationen är starkare än någonsin på en mängd av låtarna och albumet förtjänar en hel del applåder då det lyckas stå på sina egna ben, något remixalbum sällan gör. Utspridda över hela projektet är däremot de svagare stunderna, de utdragna låtarna och spåren som helt enkelt känns meningslösa. 1000 gecs and The Tree of Clues är ett vågat projekt och de nya sololåtarna visar på 100 gecs otroliga potential. Remixerna sätter däremot i många fall guldkant på originalverken men lyckas aldrig helt toppa dem. Trots det lyckas duon ännu en gång bevisa att vad som helst är möjligt inom popmusikens ramar.