Raghd om nya EP:n, nostalgiska influenser och vikten av självacceptans
En av Göteborgs nyare stoltheter, 21-åriga Raghd, har sedan 2019 visat att hon är någon att hålla utkik efter. Producenten, sångerskan och rapparen med den självsäkra attityden har visat en mångsidighet som lockar, både i sina låttexter och i produktionen av musiken. Som en tydligt beteckning av tiden, talade Raghd och jag via ett zoom-samtal. Efter en knackig början då Raghd inte fick igång ljudet från datorn, kunde vi lättsamt skämta om hur man aldrig lyckas vänja sig vid alla samtal över zoom. “Det här är min första [zoom intervju] om det inte redan syns” klargör Raghd kvickt följt av ett smittsamt skratt. Om inte hennes skratt redan var inbjudande, hade hennes blonda, krulliga hår, charmiga personlighet och breda leende samma effekt. Vi dök in i hennes barndom och vilken musik som har påverkat henne.
Har musik varit en stor del av din uppväxt?
– Alltså till viss del. Jag är äldst av syskonen så jag har aldrig haft någon cool storebror eller storasyster som visat mig massa musik, men min pappa har sjungit hela mitt liv. Han brukade sjunga mycket på bröllop och sjunga hemma, sjunga för mig, för mina syskon, typ såna saker. Men annars har det inte varit så mycket musik hemma på det sättet.
Var det din pappa som inspirerade dig till att göra egen musik eller var det något annat?
– Jag tror att jag själv alltid velat göra egen musik. Sedan jag var liten. Det enda jag ville var att göra det Shakira gjorde eller Hannah Montana eller såna personer, haha. Jag visste att jag ville uppträda. Jag gillade verkligen att stå på scen i skolan och vara out and about.
Så du började göra musik 2017. Vilka artister var det som inspirerade dig när du började, och hur ser det ut nu 2021?
– Jaa, jag skulle säga att … jag har aldrig riktigt varit så fast vid artister. Jag brukar väldigt ofta byta, eller lyssna på olika, men jag tror att det finns de som jag alltid har haft med mig sedan ungdomen och det är därför jag tenderar att lyssna på ganska nostalgisk musik. Jag önskar att jag var lite mer sökande. Det är jag till viss del men jag känner att jag fastnar ganska lätt på musik som påminner mig om en viss tid. Så jag tror att det ser ungefär likadant ut nu som förr men att det har kommit flera nya artister till samlingen basically. Exempelvis nya etablerade artister som Santi. Jag tror att jag generellt blir inspirerad av all musik och sample-kulturen.
Är det någon artist som du aldrig skulle våga erkänna att du tagit inspiration ifrån?
– Alltså i såna fall hade det varit vilken popartist som helst egentligen, som är på radio. Jag tror jag har sagt det någon gång innan, men vem älskade inte Katy Perry när de var 11 år? Haha, så jag ska inte ljuga. Man har väl fått någonting från den eran, typ Green Day, sådär jättegammal populärmusik.
Raghd skrattar lättsamt medan vi diskuterar högstadietiden och den musik som ens musiklärare tvingat en att uppträda med, inklusive låtar av Green Day. Detta har förmodligen varit till hennes fördel då göteborgaren sedan start inte varit obekant med att finna inspiration från flera genres och influenser. I hennes musik hör man tydligt kännetecken från hiphop och R&B samt även pop, rock och UK Garage, något som får henne att sticka ut från mängden som både producent och artist. Detta kompletteras med stundtals sårbara låttexter som diskuterar trauman från hennes förflutna, likt i Get Got där Raghd dödar den ångestfyllda delen av sig själv för att ge utrymme för sitt mer säkra jag. Detta återspeglar sig både komiskt och konstfullt i låtens musikvideo, något som även blev Raghds regissörsdebut.
Vad tycker du är svårast, att vara öppen i ditt musikskapande eller i dina låttexter?
– Att vara öppen i låttexter kommer ganska naturligt för mig, jag har sen jag var yngre skrivit dagbok och har gått i samtalsterapi ganska länge. Jag tycker det är så nyttigt att prata ut och prata med vänner eller skriva av det man känner, och musiken har blivit någon sorts terapi, som det brukar vara för musiker. Men jag tror att den processen kan vara det lite jobbigare, beroende på vem man jobbar med eller vilken deadline man har eller vad det är som ska komma med det man gör och skapar. Ska jag göra musik till den här jättejobbiga texten tänker man “fan hur ska jag göra det på ett bra sätt som inte får mig se ut som värsta psykfallet? Ok men låt mig göra en lite roligare, lite mer artistic låt”, alltså typ såna saker. Så jag tror att det är runt musikskapandet som det är lite svårare för man vet aldrig och det ser aldrig likadant ut, medan ens låtskriveri oftast börjar och slutar på nästan samma sätt varje gång.
Vissa schemalägger sin kreativa process, medan andra låter kreativiteten ta en när som. Hur ser din kreativa process ut?
– Det är verkligen inte schemalagt någonstans, jag vet inte ens vad det betyder, haha. Men jag tror det oftast är när jag är på mitt rum själv och bara proddar eller sitter med något beat. Det kommer från ingenstans. Det är sällan när jag har bokat studiotid som jag känner “nu ska jag ta mig till studion, nu ska jag sätta mig ner och göra någonting”. Ibland funkar det, men det är sällan då jag självmant kan komma på något, utan det är när jag har som minst förväntningar på mig själv som det kommer någonting som jag tycker är värt att släppa eller värt att visa någon annan. Det tar sin tid!
Vi ankommer till en diskussion kring singlarna Get Got och I Don’t Want Your Company, de smakprov som lyssnarna dittills har fått av hennes nya EP Are We There Yet. EP:n på fem spår är producerad tillsammans med Year0001-producenten DJ Haydn. Raghd har berättat att tanken är att skapa ett modernt sound med en kombination av samples, 808’s och live-instrument.
”Det är en resa som inte bara jag går genom. Det är skönt att känna att man inte är ensam i den resan, så det klingade rätt för mig att fråga “är vi där än?”
Finns det någon specifik anledning till att du valde att släppa dessa låtar först?
– Get Got var på rak arm min favorit. Det är i den som jag är mest vulnerable, det är den som jag känner att jag har varit mest ärlig om och det känns också som att jag kände mig som sämst under den perioden jag skrev den. Inte för att jag mådde dåligt under perioden, men just för att jag skrev ut de här grejerna som jag inte hade tänkt på skitlänge, som var som ett moln över mig. Så jag kände bara att jag ville ha ut den först och att den skulle gå och göra sin grej och att jag inte skulle behöva bära den lika länge. Så det kändes skönt att få kunna göra den mer poetisk och typ fin och släppa ut den.
Känner du att du kan släppa taget om den känslan mer nu när låten är ute?
– Ja 100%, nu kan jag liksom vibea till den. Nu sjunger jag med “I get away with murder” och förut var det mer “I don’t wanna listen to this song” haha, så det är skönt! Och det är så med allting, man ska bara prata om det tills det inte rör en lika hårt längre. Man blir avtrubbad typ, på ett bra sätt. Så that’s my way to cope. Det och humor. Make it fun.
Så titeln Are We There Yet, vad har inspirerat den?
– Det var mer att jag kom på att jag måste ha en titel till EP:n, och tänkte “wow oj juste” följt av “okej men vad handlar alla låtar om, vad är det som jag försöker förmedla?”. När jag såg den här röda tråden blev det tydligt. Första låten så blev jag min egna person och känner mig lite mer fri, eller inte så fri men att jag är okej med det. I andra låten blir jag kär för första gången. Tredje låten är Get Got där jag tar ut min trauma och försöker göra något bättre med den, och fjärde låten är I Don’t Want Your Company vilket verkligen är en fuck n*gga anthem. Femte låten är en acceptance-låt, så det kändes som att det här var a journey. Det är en resa som inte bara jag går genom. Det är skönt att känna att man inte är ensam i den resan, så det klingade rätt för mig att fråga “är vi där än?”. Och vi är inte där än, men man får väl se vad som kommer sen.
“Ingen lever i nuet. Hur mycket man än vill meditera och såna saker. Det är så svårt med allt som försiggår och allt som händer. Det är så svårt att vara där man är. Så att acceptera hur man har varit och att försöka förbättras för sig själv och möjligtvis andra i närheten också, det är viktigt.”
Vad vill du att dina lyssnare ska känna när de har lyssnat på EP:n?
– Vi människor gör misstag och vi lär oss. Man kan inte grubbla för mycket över det som har hänt och man ska inte stressa för mycket över det som kommer hända. Jag vet inte, vilken som helst person i 20-årsåldern blir väldigt ängslig kring det som har hänt och framtiden för att vi är i ett limbo där vi inte riktigt vet vart vi kommer hamna. Så det känns nog najs att veta att man inte är ensam om att känna så och finna tröst i det i något sorts verk – i min musik exempelvis. Jag vill bara ge den känslan till andra människor för att, jag vet inte, ingen lever i nuet. Hur mycket man än vill meditera och såna saker. Det är så svårt med allt som försiggår, det är så svårt att vara där man är. Så att acceptera hur man har varit och att försöka förbättras för sig själv och möjligtvis andra i närheten också, det är viktigt, och jag känner att det är något man bör tänka på ganska ofta.
På tal om att lyssna på din nya musik! Restriktionerna släpper, i alla fall mer och mer. Snart får vi säkert vaccinet och då kommer man bland annat kunna gå på liveuppträdanden. Är det någon scen som du hade älskat att uppträda på? Jag kan tänka mig att du är taggad på att uppträda generellt?
– Det här är inget jag kan tänka mig göra nu men eftersom jag är uppvuxen i Göteborg så finns det ingen annan scen är Ullevi som jag vill spela på, haha. Det hade varit en sån achievement för att jag har varit där på spelningar flera gånger och det är sån känsla! Sen är det också jättecoolt att spela i Stockholm såklart, men jag tror att Ullevi ligger så nära till hjärtat efter att ha varit där och ha gråtit där och dansat där och skrattat där, det känns bara som en känsla som jag vill ge tillbaka till folk som står där också, se mig själv i publiken typ.
Vilken är den bästa konserten som du har sett på Ullevi?
– Jag har varit på flera konserter på Ullevi men jag har varit på två Håkan-konserter, så Håkan måste det vara. Man blir så emotionell och att växa upp i en stad där Håkan är från, det är speciellt. Sen att få se honom och höra de låtarna man har gråtit till i sitt rum live och gråta med massa andra och skrika “aaaahh, du är det finaste jag vet” och bli så exalterad haha, jag tror att det måste ha varit en utav de najsigaste konserterna jag har varit på!
Helt rätt, han är ju Göteborg i ett nötskal.
– Precis, och jag är fett taggad över Aden och Asmes tolkning av Känn ingen sorg, det ska bli så jävla fett att se och höra.
Ja det kommer bli fett intressant, väldigt spännande! Min sista fråga är: Vad är dina förväntningar och planer för resten av 2021?
– Alltså spelningar, verkligen verkligen spelningar! Nu har vi suttit hemma i karantän för länge. Det känns som att jag inte har fått öva på den närvaron på ett tag nu så jag tror att det är det som jag är mest taggad över och förhoppningsvis att få åka runt lite mer också. Jag har spelat i Göteborg några gånger nu, jag har spelat i Malmö en gång, och jag tror det är de enda städerna jag har spelat i, så förhoppningsvis att man får röra sig mer mot olika städer i Sverige och möjligtvis utomlands. Vet inte om det blir i år men man kan alltid hoppas.
Man känner av Raghds hoppfyllda ambition kring resten av året och tiden framöver. Hon är inte ensam om det, då Göteborgs-Posten utnämnt henne som en av fem artister att hålla koll på under 2021. Vare sig man lyssnar på hennes bekymmerslösa och kaxiga tracks eller de mer taktila spåren, alstrar Raghd en artistisk och humoristisk anda som får oss att vilja höra mer av henne.
Raghds nya EP Are We There Yet släpps idag, den 18:e juni.
