Ord om Ord: Juni
I vågorna av juni månad har vi lagt oss ned för att ta upp våra böcker. I sängen, på solstolen och vid vattnet har vi läst, eller kanske slukat, fantastiska ord. Ord i långa böcker, korta böcker, häpnadsväckande artiklar och vackra texter. Här delar vi med oss av några av dessa verk för att ni, förhoppningsvis, också ska plocka upp dem och förundras.
Queenie – Candice Carty-Williams
“Ett roligt, smart, hjärtskärande blixtnedslag till debutroman, skriven av en författare bräddfull av talang.” – Times
Queenie är en snabb och lättläst roman om en ung, svart kvinnas liv i London. Om hennes fumlande, desperata sätt att försöka hitta ett fungerande sätt att leva på i en värld byggd på rasism och sexism, och där dessa grundbultar aldrig upphör att påverka huvudkaraktären Queenie. Romanen är smart, rolig, vass och Candice Carty-Williams språk skjuter en fram och sveper in en i den värld som omger Queenie. Det är många gånger en hög igenkänningsfaktor, och andra gånger då den saknas för mig (som vit) så ger den istället en otroligt viktig kunskap om hur många och olika former rasismen kan ta sig uttryck i. En kunskap som skapar vrede och handlingsmöjlighet att sätta sig emot. Att kunna känna igen i sig själv och andra – och att då kunna göra annorlunda.
Queenie är är också en alt-littrörelsens utslag i sitt genre-möte mellan dagboksformatet och en knivskarp politisk kritik som går att leda tillbaka till Chimamanda Adichie Ngozi, James Baldwin med mera. Den skildrar dessutom, vid sidan av rasismens och sexismens brutala konsekvenser, psykisk ohälsa och att söka kärlek men få hjärtat och kroppen söndertrampad gång på gång på gång, och sedan en gång till.
Det är en roman att skratta, gråta, skrika till och lära sig utav. Det är en spegling av en samtid att känna igen och att samtidigt, under många delar av den, önska inget annat än att ingen ska kunna känna igen sig i den.
Lejla Cato
All About Love – bell hooks
Cynism är ett effektivt skydd mot besvikelse och hjärtesorg. När vi aldrig ger oss hän åt en annan människa för att inte riskera att bli besvikna, och istället letar efter intimitet utan förpliktelser och njutning utan emotionell investering, blir kärlekslivet rätt urholkat till slut. I höstas slog Liv Strömquist ett slag för kärleken i seriealbumet Den rödaste rosen slår ut, som flitigt refererar till kärleksoraklet Eva Illouz som menar att den narcissistiska kärleken vi konsumerar bara leder till ytterligare besvikelse när den inte fungerar.
I boken All About Love utreder bell hooks vårt behov av kärlek på ett jakande och ömt sätt, fritt från cynism såväl som plattityder. Förutom den tvåsamma kärleken berättar hooks om kärlek i barndomen, om lögnerna vi använder för att upprätthålla makt i våra relationer, om den våldsamma kärleken och varför det viktigaste av allt är att leva enligt ett etiskt schema där utgångspunkten alltid är kärlek.
Nicole Jonsson Wallin
Naturen – Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman handlar om en kvinna på flykt från sin egen historia. Från sig själv och sin sorg. Författaren är kanske mest känd för de stora massorna som den något mer motsträviga och känslodrivna halvan av En varg söker sin pod. Naturen är hennes debutroman och den kom ut 2008.
I Naturen är allt skört fult och hemskt. Eller det är egentligen fel att beskriva det som skört, för allt är redan trasigt. Hon gör samma sak i sin andra roman, Rich boy. Beskriver sorg på ett så brutalt sätt. Hon skriver att sorgen liksom inte tar slut. Att det är en lögn att den skulle mattas ut eller försvinna.
Romanen är till stor grad självbiografisk, Carolines Ringskog Ferrada-Nolis egna ett år äldre bror dog i en bilolycka när han var 18. Det har lämnat sina spår. Klart det har. Hon skriver och pratar fortfarande regelbundet om det. I blogg, sociala medier och podd. Denna bok är sorghantering. Det är en bok som behövde skrivas. Att det är en bra roman är liksom sekundärt, men den är det. Kanske just för att den är född ur smärta, kanske bara för att Caroline Ringskog är en otrolig författare.
Det var länge sedan jag först läste boken men få romaner har satt så djupa revor i mig, eller spår, liksom rivit upp något. Jag tror att det är för att den är rå på ett sätt som få är, det finns inget rum för krimskrams. Naturen är ett hatbrev till döden med avsmak för världen och riktig sorg i hjärtat.
Alva Lundin
Bon Appétit’s Sohla El-Waylly said she told Adam Rapoport to resign as editor in chief during an all-staff Zoom meeting after his brownface photo resurfaced – Anneta Konstantinides
Jag måste medge att detta inte är den mest peppade eller roligaste läsningen att rekommendera, men samtidigt känns det viktigt att ibland även synliggöra texter med inte så peppig stämning. I en av mina första artiklar i KULT berättade jag om min oändliga kärlek till Bon Appétits Test Kitchens Youtube-kanal. För er som inte läst den handlar den om matprogrammet BA Test Kitchen, som skapats av tidningen med samma namn, där ett gäng matskribenter och kockar gör tutorials och roliga videos med mat som tema. Det jag skrev då var att det absolut bästa med BA inte var maten utan interaktionerna och vänskaperna mellan alla kollegor som syns på skärmen och som upplevs som autentiska.
För ungefär två veckor sedan började det luftslottet att falla ihop. En bild på BAs chefredaktör Adam Rapoport med brownface började cirkulera på sociala medier, vilket sedan även öppnade upp för att olika icke-vita anställda hos BA talade ut om den rasism som de har mött på arbetsplatsen. Det är en sörja som jag följt genom Sohla El-Waylly, Christina Chaey, Priya Krishna och andras uttalanden. Här kommer en artikel som återberättar händelseförloppet, från Rapoport-bilden, till Alex Delaneys homofobiska video, och El-Wayllys Instagram-story där hon förklarar att hon inte blivit betald för sitt medverkande i BA Test Kitchen, till skillnad från hennes vita kollegor.
Det känns extra tråkigt när även arbetsplatser som verkar vara genomgående härliga visar sig vara trötta och ofräscha i bakgrunden. Inte helt oväntat, tyvärr, men väldigt tråkigt. Betyder detta att jag ger upp på BA Test Kitchen? Nej, men jag kräver, liksom alla andra fans, kompensation till de svarta och rasifierade som jobbar på BA samt att deras arbetsplats ser över sina arbetsförhållanden innan jag ens ska fundera på att klicka mig in till deras kanal igen.
Sara Raziullah
Egenmäktigt förfarande – Lena Andersson
Egenmäktigt förfarande är en brottsrubricering som avser när en gärningsman tagit något utan lov, men inte hade för avsikt att behålla det stulna. Egenmäktigt förfarande är också en fantastisk bok av skribenten och journalisten Lena Andersson. Den handlar om essäisten Ester Nilsson, som är en förnuftig och intelligent kvinna som blir störtförälskad i konstnären Hugo Rask. Sedan går inget som det ska.
Att det torra, rättsbyråkratiska begreppet skulle vara det bästa sättet att beskriva kärlekshistorien i boken är bara ett av verkets många små genidrag. Det är faktiskt häpnadsväckande hur mycket känsla och bitande analyser som ryms i bokens 204 sidor. Det avskalade, “objektiva” språket ger de beskrivningar som finns där vingar och behåller fokus där det bör; på skildringen av en mycket dysfunktionell men på många sätt alldaglig kärleksrelation. Att kalla beskrivningarna träffsäkra vore en underdrift, stundtals känns romanen närmast dokumentär. Boken bjuder in till egna analyser och reflektioner över människans och kärlekens natur, självklart med exempel hämtade från sitt eget liv.
Tobias Sundin
Allt jag fått lära mig – Tara Westover
Tara Westover växer upp på en gård vid Buck Peak i Idaho. Bland de vackra bergen växer hon och hennes sex syskon upp, isolerade från samhället. Ingen av dem har ett födelsebevis och våld präglar vardagen. Deras mormonska och maniska pappa är övertygad om att domedagen är nära. Barnen får arbeta på pappans skrotlager med att återvinna metaller eller samla bensin och hjälpa sin mamma med att koka persikokräm. Ordningen bryts när en av Taras äldre bröder bestämmer sig för att börja skolan. Några år senare sitter Tara själv i ett klassrum, dit hon kämpat för att komma, och hör för första gången talas om Förintelsen.
Det är en bok att plöja. Jag slukade kapitel efter kapitel, identifierade mig med Taras kunskapstörst och häpnades över hur en uppväxt som hennes är möjlig. Men då och då dyker historier som hennes upp och de blir en påminnelse om att utbildning och skolgång är ett privilegium. Tara Westovers uppväxt fick mig att känna att det mesta är möjligt och att vägen mot målet är kantat av tvivel, både från dig själv och andra.
Det är en otrolig uppväxtskildring men den bör läsas på originalspråk. Den amerikanska kontexten med dess tydliga religiösa, kulturella och språkliga kopplingar blir nästan klämkäck på svenska.
Felicia Malmqvist
