Loser

I havregrynsförpackningen skymtas en grå insekt. Silverfiskarna är enorma i Malmö och Toby ser dem överallt. De kryper över badrummets ljusa linoleumgolv och ner mellan listernas springor. Han hittar dem i sockerpaketet, i tvättkorgen, i sängkläderna. Han dödar dem med cederträolja, det är effektivt mot skadedjur och gör lägenheten obeboelig för kloakinsekterna. Han håller förpackningen med havregryn i händerna och överväger att döda krypet, göra sönder det mellan tummen och pekfingret. Men undrar vad man blir för en slags människa om det första man gör på morgonen är att ha ihjäl en annan varelse, trots att det bara är en silverfisk. Istället slänger han hela förpackningen i soporna.

Toby hade bara läst på scen en gång tidigare. Det var på en så kallad uppläsning på pizzerian Rex och han minns kvällen som en hemskt generande upplevelse. Det har gått ett år sedan den kvällen och Erika har tagit med honom till kvarterskrogen Gamle Nobes Bodega. Hon har övertygat honom att vara med på ett likadant event igen. Trots att Toby helst slipper stå på scen, älskar han hennes reaktion när han säger ja. Det är fortfarande tillräckligt varmt för att sitta på uteserveringen. Ljudet av Nobelvägens brusande trafik och de berusade rösterna från sällskapet bredvid lugnar honom. Det gör även värmelampornas milda sken över Erikas ansikte.

De beställer in varsin veganska kålpudding med kokt potatis, brunsås och lingonsylt. Till det dricker de öl. Erika pratar om sitt hyreskontrakt som löper ut vid årsskiftet, Toby vill prata om något annat. De kommer in på det återkommande samtalsämnet Malmö versus Stockholm. Ingen och inget går för fort i Malmö. Toby längtar inte tillbaka till Stockholm. Inte till sin gamla lägenhet eller utsikten över kranarna vid Gröna Lund. Inte heller saknar han taxiresorna ut till något open air i en skogsdunge som utlovade mycket men sällan blev mer än en dyr besvikelse. Han berättar om resorna till jobbet, när tunnelbanan gled över Slussenbron och ett tåg anslöt sig jämsides på spåret bredvid. När han tittade på människorna i tunnelbanan jämte upplevde han ett ögonblick där tiden kändes stillastående. Sedan klev han av i Gamla stan och tänkte: det var det.

Efter att ha bott ett år i Malmö har hans dialekt förändrats till en torktumlad stockholmska som imiterar den malmöitiska satsmelodin. Det är ingen förutom Toby som har märkt det. Han går fortfarande för fort och trivs bäst i området vid St Knut med alla Bourgeois Boheme-pappor – eller Bobos – som Erika kallar dem. Hennes yviga rörelser avslöjar att hon börjar bli berusad.
– Malmö är som den roliga, spontana killen man börjar hänga med. Han är inte konventionellt snygg, men man vet att allt blir kul när han är med. Stockholm är mer som den coola arkitektsnubben som man sneglar på och alltid känner sig otillräcklig inför.

18.30 säger Erika att hon behöver något starkare. Toby beställer in två fernet och sedan två till. Han är nervös men försöker verka obrydd när han sväljer den bittra vätskan. Han känner en söt doft från Pågenfabriken och börjar tänka på sirapslimpor. Konturlinjerna i Erikas ansikte har börjat försvinna nu. Det röda ljuset som faller över henne från värmelampans sken gör honom mer illamående än lugn. Innan de går betalar han hela notan på 668 kronor. 
– Du kan väl swisha mig sen?
På Rex köper han två öl. 140 kronor. Innan han ställer sig på den upplysta scenen lutar han sig över toaletten och håller ett hårt grepp om porslinsringen. Sedan sköljer han munnen med vatten och sveper ölen.

Erika smakar pommes. De ligger nakna från midjan och ner i hans säng. Toby fastnar med fingrarna i hennes hår. Han har fortfarande en sur smak i munnen. Han borde borsta tänderna, eller åtminstone dölja sin andedräkt med tuggummi. Hon kanske tycker att han är äcklig och fortsätter kyssa honom som en artighetsprincip.
– Sorry, är det äckligt att jag smakar Gullmarsplan?
– Gullmarsplan?
– Ja, lite surt och flottigt.
Erika skakar på huvudet och sätter sig grensle över hans torso. Genast känner Toby ett starkt begär efter henne och slutar tänka på sin egen andedräkt. Han drar händerna längs hennes krökta rygg.

De har glömt att dra ner mörkläggningsgardinen och ljuset fyller rummet alldeles för tidigt. Erika säger att hon ska yoga, men hon vill bjuda honom på middag sedan. Dörren stängs och han sätter ett alarm innan han somnar om. När marimbasignalen väcker honom stiger han upp med en gång, han vet att det är kört om han snoozar. Han balanserar telefonen på handfatet och låter poddrösterna drunkna i kranvattnet. Han tvättar sig, daskar en skvätt parfym på nyckelbenen. Badrummet doftar cederträ. En silverfisk kryper ometodiskt omkring i handfatet. Han har ihjäl den med hjälp av tandborstmuggens undersida. Sedan dricker han kaffe vid köksbordet som han gör så starkt att det blir trögflytande. Händerna känns klumpiga och kaffet får en fadd smak i munnen. Det blir eftermiddag och Erika undrar om han vill gå på en uppläsning på Inkonst senare. Det är en känd dansk författare som ska intervjuas innan den öppna scenen börjar. Toby byter om, väljer bland sina nyinköpta basplagg. En styv T-shirt, svarta Levi’s och en mörkblå stickad tröja som han köpt second hand. Toby har en snygg stil, den provocerar inte. Erika ber honom köpa burrata, tomatsås och ruccola. 68 kronor. Och en flaska vin om han ändå går förbi Systemet. 89 kronor.

Vinflaskan klirrar mot glasburken med tomatsås. Han försöker tränga undan irritationen. Är hon beräknande eller bara tanklös? Erikas lägenhet ligger på tredje våningen med utsikt över bostadsrätterna mittemot. I en av lägenheterna bor den Heta Pappan. De brukar se när han går ut med barnvagnen på morgonen och när han kommer hem med matkassar på kvällen. Han köper säkert ekologisk halloumi och grekisk yoghurt. Vissa fredagar balanserar han två pizzakartonger i ena handen och på lördagarna går han ut med återvinningen. Han är trött men lyckad. Fönstret mittemot blir en kuliss där Erika och Toby bestämmer berättelsen om det ordnade livet.
– Det är synd att jag inte kan bo kvar här, säger hon.
Erika lägger några tagliatellenystan i det kokande vattnet. Bilderna från uppläsningen finns redan på eventets Facebooksida. Erika älskar bilder eftersom de hjälper henne att minnas. Hon klagar jämt på sitt svikande minne, att behöva få detaljer återberättade för sig. För Toby är bilderna bara en plågsam påminnelse om hans misslyckande. Kameravinkeln får honom att se tjock ut. Han har ett grisansikte och pepparkornsögon. Alla människor är antingen grisar eller rävar, har han läst någonstans, men minns inte om det har med utseende eller sätt att göra.

– På uppläsningen är det bara Cool Girls och Skrivgäris, säger Erika.
Den aktade danska författaren blir intervjuad på scenen och på projektorduken bakom honom visas ett rymdmotiv. Toby mår illa av att se de roterande himlakropparna mot det mörka universumet. Det är något med proportionerna som framkallar en känsla av obehag hos honom. Intervjun är på danska och publiken skrattar åt författarens skämt. Han gestikulerar häftigt med händerna när han talar. Alla som läser efteråt framstår som plågsamt långtråkiga. Toby och Erika ser menande på varandra och smiter iväg mitt i en uppläsning. Den danska författaren står ensam vid utgången och röker. Han håller cigaretten i ett klogrepp och blåser ut den grå röken genom mungipan. I gatlyktsljuset ser han nedgången ut, stripigt hår och insjukna ögon. Cigarettens fimpsmulor sprätter på trottoaren.

De går till Azalee istället. Toby halar fram plånboken. 136 kronor. Medan de tittar ut över den fullsatta lokalen väntar han på att Erika ska erbjuda sig att betala för hälften, men det gör hon inte. Det står en kille på karaokescenen och på TV-skärmen bakom honom rullar texten till All Star mot en rosa bakgrund. She was looking kind of dumb with her finger and her thumb in a shape of an “L” on her forehead. Erika står med armbågen lutandes mot bardisken och håller hakan i handflatan. Hennes vän John kommer fram och gratulerar henne till lägenheten. Toby känner sig osynlig, han förstår inte vad de pratar om. När John återvänder till sitt bord tar Erika tag i Tobys arm.
– Jag hade tänkt berätta. Jag har fått tag på ett kontrakt i Aspudden.
– Fan vad skönt för dig. Men jag visste inte att du ville flytta tillbaka till Stockholm?
– Du vet hur svårt det är att hitta förstahandskontrakt. Det var för bra för att tacka nej till.
Och jag har faktiskt börjat längta tillbaka dit. 
Toby ser hur lättvindigt hon kan välja bort staden. Honom. Man kan knyta an till en plats utan att tillhöra den. Släppas in i ett sammanhang, ett annat liv, fast kondenserat. Illusionen bryts och platsen blir bara en plats utan sammanhang igen.

All Star-killen möts av slappa applåder. Toby tittar på glasen han håller i händerna, ser hur skummet har försvunnit på den ena.
– Du jag har tänkt på en grej. Det känns som att det nästan alltid är jag som bjuder.
Erika vänder sig mot honom och öppnar munnen för att säga något. Sedan pekar hon mot ett ledigt bord och de sätter sig ner.
– Säger du att jag är snål?
– Du låter mig alltid bjuda.
– Det är inget som jag har bett dig om. Det är du som erbjuder dig.
– Jag har svårt att släppa det bara. Det påverkar vår relation på ett dåligt sätt.
Toby tar upp en mobilanteckning och visar henne. Han har skrivit ner vad Erika kostar honom. En lista med summor. Han blir nästan imponerad över hur mycket han kan betala och känner sig genast som en väldigt generös människa. Erika rycker telefonen ur hans hand.
– Det här är helt sinnessjukt.
Pekfingret rör sig längs skärmen, hon vänder sig bort från honom när han sträcker sig över bordet efter den.
– Men jag tänker, är hon värd det? Ja!
– Ja vad skulle jag göra utan dina allmosor?
– Det handlar inte om det, det handlar om att du tar mig för givet. Du tar fram en ful sida hos mig och jag är så jävla trött på det.
Erika blänger på honom och lägger telefonen på bordet framför honom.
– Om jag inte minns fel är det jag som betalar för vårt HBO-konto. Det är 139 spänn i månaden. Och det är alltid jag som köper dagen efter-piller trots att det är vårt delade ansvar. Nu kommer du och säger att du inte vill bjuda på en öl.
– Det är inte samma sak. Jag bjuder alltid. Och ölen i Malmö är fan inte billig.

Glasen är tomma. Toby känner sig äckligt snål igen, ångrar att han visade anteckningen. Erika tar tag i bordet och häver sig upp. Några minuter senare kommer hon tillbaka med en öl i varsin hand.
– My treat.
Samtalet rinner ut, det finns inte mycket mer att säga. De dricker upp ölen och tar en omväg genom Folkets park. Han erbjuder henne en cigg, tacksam över att låta händerna upptas med något. De står under de vajande gula lyktorna som hänger i trädkronorna. Cigaretten vilar mellan fingrarna där huden är som mjukast. När de fortsätter gå genom parken ligger fimparna tillplattade på marken och de kommer föras med regnvattnet ner i någon av Malmöbrunnarna.