Melodifestivalen 2023 – Drömmen om Liverpool

Det är knappt så man kan tro det, men äntligen är vi i finalveckan av Melodifestivalen 2023. Ynka TIMMAR skiljer oss från upplysning (dvs vem som vinner) och pirret är nästan obeskrivligt. Bubblet är inköpt, chipsen är avsmakade och spänningen är OLIDLIG.

Under veckorna som gått har Ellen Algren och Theo Hafström recenserat alla bidragen. Här kan ni läsa vad de har tyckt och tänkt, och även få en liten uppdatering med deras tankar inför finalen. Resterande recensioner från deltävlingarna ligger kvar längre ner, om suget finns.

Då finns det väl inget mer att säga än att vi kör? Ja. Så: NUUUU KÖR VI!

1. Where You Are (Sávežan) – Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods

Ellen:
Ett övervakande Sauron-öga. Metallställningar i modell “modern”. Ett outfitbyte. En silvrig puffväst på en väldigt välfriserad herre. Drönarbilder. En till synes överflödig DJ som harvar på för glatta livet. Rökmaskiner. Dansare i singular. Följt av dansare i plural. Något slags miljöbudskap. Och den överväldigande kärleken till ett barn.

Blandar man ihop allt detta till en göttig smet får man Jon Henrik Fjällgrens senaste Mellobidrag. Ja, jag vet att de ska vara en grupp. Men, every Destiny’s Child has its Beyoncé…

6/10 drönarvyer

Theo:
Vänta det här är KAOOOS. Vad är det som händer? Förlåt men Jon Henrik har absolut inte pondus nog för att pulla (hej) en outfit-reveal, synkroniserad dans och superhjältelajvning off. Låten är okej, droppet kunde droppat hårdare, jojken kunde känts mer i hjärtat, men framför allt gör det här fysiskt ont att se på – på riktigt. Dessutom är det så himla 2016 typ? Så här skulle det låta om SVT istället för Melodifestivalen valde bidrag internt och avsiktligt försökte sätta ihop en Eurovision-vinnare. Alldeles för kalkylerat för min smak.

4/10 Hitta mina vänner-appar

Vår kommentar inför finalen:
Nu är det bekräftat: det här är sista gången Jon Henrik ställer upp i Melodifestivalen. Tråkigt. Vi hade önskat att han went out with more of a bang. Även om Where You Are (Sávežan) gick direkt till final första veckan så känns det som att den blivit omsprungen av en hel del bidrag under veckorna. Det kan till och med bli så att vissa semifinalister placerar sig före denna. Lite pin?

2. Rhythm Of My Show – Tone Sekelius

Ellen:
Man är bara människa. Förväntningarna är skyhöga, man hoppas, längtar, man har hakan i handen, man ser den, drömmen, den vecklar ut sig. Man vet att man inte får. Men man gör. Man undrar om kanske, om inte, det ska bli precis sådär som ens skenande iver tisslar om. Sen kommer det oundvikliga, HELT oundvikliga, förhoppningarna går i kras, tyvärr gör de alltid det, för vem eller vad eller vilket ska leva upp till den dumma drömmen man hittat på? Så sitter man där med en snopen uppsyn och har ingen annan att skylla än sig själv. Det ÄR ju helt ens eget fel. Men that’s life. Så kanske borde jag vara tacksam för det här bidraget. Jag har ju trots allt lärt mig en värdefull läxa.

6/10 confidence connoisseurs

Theo:
Jag ÖNSKAR verkligen att jag gillade det här mer än vad jag gör. Det är exakt det här Tone Sekelius ska göra en andra gång i Melodifestivalen, men låten känns bara så ofärdig. Det låter som en demo till en riktigt bra Eurovision-dänga, men som inte gavs mer TLC för att det fanns andra starkare, och framför allt mer säregna, låtidéer i mixen. Bryggan visar i alla fall låtens fulla potential och är riktigtriktigt snygg, Tone gör vad hon kan. Produktionen och låtskriveriet överlag är dock för svagt för att göra ett ordentligt avtryck det här året.

Och för att vara en person som sagt slay ett antal gånger i mitt liv så gick det tyvärr en kall kår genom kroppen när det hördes i texten här. Aja. Det kompenseras några sekunder senare när det låter som att hon sjunger “My body feeling like I am a mango”. Och ja, jag kommer ta tillbaka all kritik jag uttryckt om ca en vecka.

6/10 Beats by Dr. Mej

Vår kommentar inför finalen:
Vi älskar Tone men vi hade typ glömt bort att det här bidraget fanns!!

3. One Day – Mariette

Ellen:
Man bara vet att skämten om hur vissa artister har som hela sin karriär att ställa upp i Melodifestivalen kommer HAGLA på Twitter under det här bidraget. Jag har bara en sak att säga om det och det är låt dem? Med det sagt är detta inte toppen. Det låter amerikanskt kristet.

4/10 frisyrval

Theo:
One Day lägger sig prick i mitten av Mariettes tidigare bidrag i tävlingen – inte i närheten A Million Years och Don’t Stop Believing, men långt bättre än de senaste försöken med For You och Shout It Out. Det ska vara lite inspirerande och hoppfullt à la Laleh, men sen när är beiga kläder och gryningsspotlights synonymt med det? Det får mig bara att tänka på You med Robin Stjernberg, men den vann ju så jag ska inte säga något.

One Day är absolut en härlig lyssning, men om någon skulle frågat om jag kunde köa One Day hade jag sagt nej. Och kul på scenen är det ju inte heller.

5/10 dagar då jag kommer på en rolig betygsskala

Vår kommentar inför finalen:
Av ett rent sammanträffande visar det sig att vi båda tyvärr redan tippat i Mello-appen att denna kommer sist…

4. Air – Marcus & Martinus

Ellen:
Jag, som många andra, hade missat konceptet tid och fått för sig att de norska tvillingarna fortfarande var någonstans i övre tonåren. Eller, de är fortfarande väldigt unga, men det är tydligt att det här ska vara den vuxna, totala motsatsen till all time bangern Elektrisk. Det är också tydligt att det här är upplagt för att vara den typ av bidrag som kvalar in på en lista över mina favoriter. Bastung pop och ett framträdande med musikvideokänsla framfört av unga förmågor som också dansar lite grann.

Förhoppningarna var alltså kalashöga. Det är med stor sorg jag måste meddela att det inte är någon fullträff. Låten har något, scenografin har något, grabbarna själva har något. Men det känns halvfärdigt. Låten hade behövt ta ett varv till på låtskrivarcampet. Framträdandet är strikt koreograferat under ungefär halva låten (för att sen fortsätta vara koreograferat, men på det mer slappa viset). Marcus & Martinus är duktiga, visst, men de saknar också gå-genom-rutan-självförtroendet. Kanske är de trötta efter repen, kanske kommer det vara något annat i livesändning, kanske hade de bara behövt lite mer tid att växa in i deras nya vuxenartisteri.

Se det som en potatisgratäng i ugnen. Gott även när det inte är helt färdigt, men de extra minuterna i den trygga värmen hade gjort susen.

7/10 outfits från Shein

Theo:
2 fine fyrer oppi klubben. Äntligen kommer årets första banger? Och nä, kanske inte en banger för ett svettigt dansgolv i kalla Sverige, men typ… för en utomhusklubb någonstans längs Kroatiens kust? Ni fattar, lite mer lowkey, luftig och lätt (oj pun unintended lovar), men självklart fortfarande i popskrud. Typ lite Fred again-stuk på produktionen i refrängen, om man tar bort röstmemosen förstås.

Klart bäst hittills, och äntligen får vi någonting värdigt att skicka till Eurovision (trots att det är två norrmän). Numret kan behöva någon justering för att ge den där riktiga wow-känslan, men det kanske kommer till livesändningen.

Autotunen på studioversionen i första versen dock. Rough.

9/10 vindpustar uppe i ett visst torn

Vår kommentar inför finalen:
Nästan en lika självklar tvåa som Loreen BORDE vara etta, men tänk om de hade tävlat för Norge i år så vi hade fått denna i Eurovision också 🙁 Suck… Däremot känns det som att de kommer tillbaka nästa år och sopar mattan. Om det är i Norge eller Sverige låter vi vara osagt, men vore det inte lite svansen mellan benen om de ställde upp i Norge efter det här?

5. On My Way – Panetoz

Ellen:
Vad var mer kulturellt signifikant: renässansen eller Dansa pausa av Panetoz?

En annan sak jag tänkt på: när det är en grupp som sjunger en låt om en toppentjej som de gärna vill ha, sjunger de då alla om samma tjej eller om fem olika tjejer? Ja ja. Det förtäljer väl inte historien. Bra är det iallafall.

7/10 palmstränder

Theo:
Här snackar vi REFRÄNG. Får Mina bränder-vibbar som jag ääälskade för några år sedan. Verserna är dock raka motsatsen, ohörbar nonsens som verkligen inte är något annat än transportsträckor. Numret bjuder inte på något särskilt, det är färgglatt förstås men inte mycket mer än så.

I ett startfält som hittills varit (väntat) oväntat svagt i år så låter det här nog bättre i mina öron än vad det hade gjort ett annat år, för även om det är bäst hittills finns det i min världsbild att det här är något vi skulle kunna skicka till Liverpool.

7/10 sms innan duschen

Vår kommentar inför finalen:
Vi har tyvärr inte en susning om hur det här kommer placera sig. Det kan bli topp 5, det kan också komma typ näst sist. Spik på succé i Allsång på Skansen i sommar oavsett vilket.

6. Never Give Up – Maria Sur

Ellen:
Här har man försökt göra det mesta möjliga av förutsättningarna. Jag tror exempelvis att scenshowen har mäktiga vibbar i verkligheten. Kördelen på slutet har också en bra Eurovisionkänsla över sig. Och Maria, hon tutar på och tar i från tårna. Står stadigt och självsäkert på scenen. Problemet är att låten i sig är ganska dålig. Men det är faktiskt inte Marias fel.

4/10 spotlightbommar som nog bländar exakt alla närvarande i Saab Arena

Theo:
Jag är så anti det här så det inte finns. Inte är det bara en klyschig Eurovisionballad, det här bidraget anspelar ju också på att Maria Sur är från Ukraina. Och det är jättevettigt att hon som lovande artist i sitt hemland får en chans att göra karriär här i Sverige, men vill man göra det på det här sättet? Tänk om hon hade haft värsta bangern, då hade det inte känts lika kalkylerat (av SVT och skivbolaget det vill säga). Vill man inte vara mer än ett ansikte utåt för sitt lands misär? Jag har inte tillräckligt med utrymme för att utveckla exakt vad jag menar men det här inlägget summerar exakt det jag tänker.

Oavsett är låten riktigt tråkig och provocerande gammalmodig. Blir riktigt (Maria) sur på låtskrivarna här, men framför allt på SVT i förskott som kommer mjölka hennes historia tills korna kommer hem.

3/10 ukrainsk sisu

Vår kommentar inför finalen:
Som finalens enda ballad kan det nog vinna lite mark hos både juryn och tittarna, men snälla säg att detta är chanslöst. För det borde det vara. Snälla?

7. Six Feet Under – Smash Into Pieces

Ellen:
Inte visste jag att Linkin Park skulle ställa upp i Mello…

6/10 pinsamma masker

Theo:
Är det här det bästa rockbidraget på länge? Jag tror faktiskt det. Någonting med melodierna skriker K-pop och det är möjligtvis det som tilltalar mig, men hela låten känns typ *på riktigt* på det sätt man vill att rock i Melodifestivalen ska göra. Nu vet jag att det här heller inte är rock-rock, men att gissa vad detta är för subgenre är likställt med att kasta mig ut för ett stup här. Point is: Jag gillar det!! Sångaren får gärna släppa loss lite mer dock, och kanske ta av kepsen? Det blir extremt anonymt annars.

7/10 tjocka täcken över en febersjukling

Vår kommentar inför finalen:
Det här kan utmana Marcus & Martinus om andraplatsen bakom Loreen, men å andra sidan har rövgänget i Smash Into Pieces haft en tuff vecka. Först fastnade de i Amsterdam, sen kom den här intressanta videon som nu lever hyresfritt i våra hjärnor och SEN fick vi reda på att sångaren har lite vajsing med stämbanden. Vi hoppas i alla fall att de kan headbanga sig genom motgångarna och leverera.

8. Where Did You Go – Kiana

Ellen:
En gedigen popdänga. Tycker att hon sjunger titeln lite för många gånger (lätt intryck av idétorka) men vaknade också mitt i natten med låten på hjärnan. Om inte det är ett betyg, så vet jag inte vad.

6/10 lysrörskoreografier

Theo:
Det här är en sån där härlig Sigala-dänga som känns obligatorisk i varje klädbutik på Londons shoppinggator. Kiana framför den övertygande och sjunger och dansar bra, är det så mycket begärt av ett Mellobidrag idag? Stabilt, energiskt, ungdomligt och kul. Kul med genombrott!

6/10 irish exits

Vår kommentar inför finalen:
Kiana står för årets genombrott och hon kommer säkert komma tillbaka om ett år eller två, men förhoppningsvis med en låt som inte bara kan utmana om en plats på spellistan till 7:ornas skoldisco, utan även om vinsten.

9. Släpp alla sorger – Nordman

Ellen:
Sjukt att inget av detta var en feberhallucination från min sida. Också väldigt tomt på scenen här. All those kvadratmeter for nothing…

5/10 nyckelharpor

Theo:
Först och främst borde det verkligen utfärdas en awoop jumpscare-varning för alla fågelrädda hemma i sofforna.

Någonting med nyckelhalpsdroppet skriker Avicii? Släpp alla sorger är fine, men hade absolut behövt starkare verser för att överleva en passage genom mitt huvud. Det händer också alldeles för lite på scen för ett Nordman-nummer; Var är oljetrummorna? Var är den dansande skogsnymfen? Det är visserligen 2023, men oj vad jag saknar träsk-estetiken här. Give the straights what they need!

5/10 retail therapy-sessions

Vår kommentar inför finalen:
Nordman har potential att få en god bit av tittarrösterna. Internationella juryn dock? De är alltid smått oförutsägbara, och med den här typen av bidrag vet man aldrig vad som kan hända. Vi gissar på en (1) 10:a från ett mindre land med stark folkmusiktradition och 3:or från resten.

10. Tattoo – Loreen

Ellen:
Vinnarlåt.

(Men varför ska Mellolåtskrivarna alltid rimma rain med pain? Slappt.)

9/10 sandkrabbor

Theo:
Loreen är en urkraft starkare än vilken hydraulisk press som helst. Tattoo är en orkan som tilltar för varje parti av låten som går. I slutet är känns det som att man befinner sig mitt i stormens öga och alla låtens element virvlar omkring en och Loreen i en perfekt symfoni.

Nej, det är inte en ny Euphoria, men inget kommer någonsin vara det. Men det är bra, för annars hade vi inte fått Tattoo – en perfekt mix av krabbdansande-upupup-Loreen och den Loreen som alla förbisett de senaste 10 åren. Sverige, det är dags för upprättelse.

10/10 gnuggisar av Eurovision-trofén

Vår kommentar inför finalen:
Sverige har gått upp som överlägsen oddsfavorit till att vinna hela Eurovision tack vare Loreens Tattoo. Om det är pga låten, Loreen eller den eventuella svaga konkurrensen i Eurovision i år låter vi vara osagt, men det borde vara skäl nog att redan nu kora Loreen som vinnare. Men visst, finalen ska hållas ändå. Det är ju trots allt en bra ursäkt till att hälla i oss dryck och snacks i soffan en lördagskväll!!!

11. Mer av dig – Theoz

Ellen:
Det är som att Melodifestivalen vore McDonalds och någon precis valsat in och bett om en plusmeny med extra allt. Det blixtrar och smäller, det gymnastiseras, tonarten höjs, dansarna dansar och Theoz, han kör på. Mycket underhållande!

Dock: Jag är den sista att stänga dörren för visselslingans comeback. Men jag måste säga att den, i det här fallet, känns lite, lite lat. Utfyllnadsstämning.

6/10 bakåtvolter

Theo:
Jämfört med förra året har Theoz stylingmässigt gått från TikTok-kille som gör videor i sitt sovrum till TikTok-kille som går på sponsorevent. Låtmässigt har exakt 0 saker förändrats, det är fortfarande Danny/Justin Timberlake, men med en melodi som låter som att den anpassats efter någon som inte är så bra på att sjunga. Det är så HIMLA monotont. Med det sagt kan det nog vara till dess fördel, för alla kan ju sjunga med i den. Efter att de 3 minuterna är slut är jag inte ledsen över att ha ödslat min tid på detta, men jag vill heller inte ha mer av Mer av dig.

6/10 kallelser till arbetsintervju

Vår kommentar inför finalen:
Den här hade landat bättre om låtskrivarna bara hade strykt textraden ”ingen rör mig som du” från refrängen. Han är literally ett barn?

12. Royals – Paul Rey

Ellen:
Kära läsare, jag ska vara transparent med er. Jag är illa däran. En fruktansvärd förkylning har drabbat mig, och alla veckans bidrag ses därför genom en grusig och grumlig feberslöja. I en perfekt värld hade jag varit en kritiker (“kritiker”) som inte låtit mig påverkas av det, men faktum är att min åsikt idag är starkt beroende av huruvida ett bidrag förstärker eller förbättrar min huvudvärk.

Jag blundade därför under en stor del av Royals, eftersom framträdandet innehåller många starka, snabba och blinkande lampor. Det brukar dock vara något jag gillar med ett bidrag, så ett litet plus för det. Däremot hann jag se dansarna göra en sätta-på-sig-en-krona-rörelse när Paul sjöng “We can be royals”. Bokstavligt tolkade koreografisekvenser är jag inte så mycket för, oavsett fysiskt tillstånd. Så ett minus för det. Låten då? Mja. Finns plus, finns minus.

6/10 dansare iklädda basker…

Theo:
Det här tycker jag är ett mer inspirerat försök till att göra country/arenapop jämfört med föregående veckor. Royals är Paul Reys första upptempolåt i Mello och den funkar, även om låttexten (som förväntat av en låt med denna låttitel) är extremt corny känns det kul att se på till skillnad från många andra nummer det här året. Produktionen måste verkligen älska Paul Rey, för numrena höjer hans låt varje gång han är med. Det finns en specifik tanke, en estetik här – är det så mycket begärt??? Ta bort två dansare från scenen bara så är vi hemma.

6/10 hella old money

Vår kommentar inför finalen:
I onsdags gav Expressen tipset att satsa pengar på en topp 5-placering för Paul Rey. We wouldn’t.

Deltävling 4

**1. Where Did You Go – Kiana**

6/10 irish exits

6/10 lysrörskoreografier

**2. Edelweiss – Signe & Hjördis**

Theo:
Det här är typ Tennessee Tears låt från några veckor sen fast i folkpop-produktion. Fint, gulligt och somrigt, men inte så mycket mer.

5/10 oförklarligt romantiserade blommor

Ellen:
Varenda gång en ung debutant stället sig på Melodifestivalens strålkastartunga scen hoppas jag djupt och innerligt att det ska vara bra. Det skär liksom extra mycket i en när en debut floppar. Och det här blir nog tyvärr en flopp. För att lyckas behövs det något medryckande, greppande, en känsla, en kärna av kristall. Men jag hoppas att de kommer tillbaka fler gånger, för jag har verkligen saknat folkpopen.

3/10 fioler som ärvts av en mycket känd släkting

**3. Six Feet Under – Smash Into Pieces**

7/10 tjocka täcken över en febersjukling

Ellen:
Inte visste jag att Linkin Park skulle ställa upp i Mello…

6/10 pinsamma masker

4. One Day – Mariette

One Day är absolut en härlig lyssning, men om någon skulle frågat om jag kunde köa One Day hade jag sagt nej. Kul på scenen är det ju inte heller.

5/10 tidpunkter då jag kommer på en rolig betygsskala

4/10 frisyrval

**5. Mera mera mera – Emil Henrohn**

Theo:
Vi har äntligen fått en definition av begreppet “modern schlager” – och det är den här låten. Mera mera mera för samman en oerhört hookig refräng med Albatraoz-stråkar, och Emil Henrohn lyckas få det att kännas familjärt och som något relativt fräscht på samma gång. En framtida schlagerklassiker?

7/10 Sharpays i High School Musical

Ellen:
Jag måste kallas till bikten och erkänna att jag gick in i detta med en förväntan på att hata exakt allt med det, varenda liten atom, varenda liten ton, varenda liten kameravinkel. Men jag är vuxen nog att erkänna: Det sög inte. Jag tycker ändå det finns värdighet i att ställa upp med en låt som bara är kul. Allt måste inte vara seriöst, introspektivt och blottande hela tiden (och kanske är Melodifestivalen inte rätt forum för det heller?). Ibland vill man bara höra en dänga om typ rosa champagne. Även om de framförs av hittepåyrket ”tiktokare”.

5/10 blinkningar till kameran

**6. Gorgeous – Axel Schylström**

Theo:
Det här är en bra producerad, men klyschig låt. Med en annan text hade det här varit en ganska halvbra Idol-vinnarlåt. Nu är den en ganska halvtråkig Mellolåt istället.

4/10 adjektiv som känns som superlativ men som inte är det

Ellen:
Jag orkar inte höra fler låtar med ekon? ”Gorgeous” är också världens äckligaste ord. Det ligger fel i munnen.

3/10 körpersoner som inte sjunger

**7. Tattoo – Loreen**

10/10 gnuggisar av Eurovision-trofén

Ellen:
Vinnarlåt.

(Men varför ska Mellolåtskrivarna alltid rimma rain med pain? Slappt.)

9/10 sandkrabbor

Deltävling 3

1. Royals – Paul Rey

5/10 dansare iklädda basker…

6/10 hella old money

2. Så kommer känslorna tillbaka – Casanovas

Ellen:
En sak ska man veta om mig, och det är att jag inte är främmande för en riktigt bra dansbandsschlager. Matchande kostymer, en medelålder på 45 och ett bandnamn som slutas på -as? Mycket lovande… Låter det som att det hade kunnat gripa en pallplats i Melodifestivalen 2003 är jag hemma. Därför är det synd att Så kommer känslorna tillbaka är med i år, och inte 20 år tidigare, för då hade det faktiskt haft en reell chans.

6/10 det är inte febern som talar jag lovar!!!

Theo:
Jag ska göra mitt bästa för att inte avfärda det här som ditt basic dansbandsbidrag som varit med i Mello sedan urminnes tider.

Tycker den snott lite av det bästa från några av Linda Bengtzings låtar. Bryggan är från Värsta schlagern, refrängen är från E det fel på mej och allt annat är från min farmors gamla skivsamling med dansband-CD:s från flera årtionden tillbaka. Inget fel på det, men det blir bara sååå himla mossigt. Det GÅR faktiskt att göra dansband som känns 2023. Petition for Lucianoz i Mello 2024!

2/10 spelningar av Celine Dions bästa låt

3. For The Show – Melanie Wehbe

Ellen:
Dystopisk bikupa av järn? What in the YA-novel…

5/10 starka sånginsatser och kuratorsvänliga budskap

Theo:
Med risk för att låta jättepretto måste jag få svar på en sak: Är det meningen att det ska låta som att melodin i refrängen är i liiite i fel tonart? Har upplevt det ett fåtal gånger tidigare och det är någonting med det som jag tycker är så coolt, men kommer aldrig få svar på om det är något jag inbillar mig eller inte.

Aja, det här är i alla fall hur man gör en midtempoballad intressant. Melodier som man inte vet var de ska ta vägen, samtidigt som de sätter sig på hjärnan efter en lyssning. Den enda lilla kritiken jag har är att jag hade velat att bikupetunnan snurrade i slutet i stället för att den öppnar sig? Men då kanske det hade varit en för uppenbar pianoversion av Hold Me Closer, så fine. Och outfiten is giving Dauntless från Divergent-serien. Boot.

7/10 krokodiltårar

4. Släpp alla sorger – Nordman

Ellen:
Sjukt att inget av detta var en feberhallucination från min sida. Också väldigt tomt på scenen här. All those kvadratmeter for nothing…

5/10 nyckelharpor

Theo:
Först och främst borde det verkligen utfärdas en awoop jumpscare-varning för alla fågelrädda hemma i sofforna.

5/10 retail therapy-sessions

5. Sober – Laurell

Ellen:
Vit 40-plussare som sjunger ~in cursive~ om att rulla joints “with the homies” och att känna sig “fly”? Inte direkt definitionen av fingret på pulsen.

1/10 how do you do, fellow kids

Theo:
Jag kan verkligen uppskatta någon som vågar ta ut svängarna vad gäller uttryck på scenen. Så innan min kritik måste jag tydliggöra att det är roligare att ha något att kritisera än ett extremt tråkigt och förutsägbart bidrag.

Men det här är… illa. Laurell har skrivit några riktiga bangers i Mello/Eurovision, men det här är inte i närheten av dem. Det hörs dock att hon är låtskrivare, för melodierna är mirakulöst nog ganska boppiga. Det hörs att det finns en kompetent poplåt här någonstans – tyvärr är det allt annat som det är fel på. Texten som uppenbart handlar om att röka på, scenografin, att produktionen skriker Tones And I och Sia. En provocerande meningslös tonartshöjning sänker betyget ytterligare ett snäpp.

3/10 lugna kvällar, men ack så härliga morgnar

6. Låt hela stan se på – Ida-Lova

Ellen:
Aftonbladets Tobbe Ek skrev tidigare i veckan att det här bidraget lät som en kent-låt. Det uttalandet baserade han bland annat på att Ida-Lova en (1) gång i låten sjunger om Mosebacke torg. Jag känner därför ett stort ansvar att inleda den här recensionen med att debunka både det ena och det andra i hans uttalande. Det här låter inte alls som kent, som så vitt jag vet heller aldrig har sjungit om Mosebacke torg.

Men, oavsett: det är jättebra! Två tummar upp trots avsaknaden av likheter med mitt favoritband. Genomtänkt och vackert.

8/10 ballader jag tolererar

Theo:
Förlåt??? Är helt besatt. Who is this girl??? En retorisk fråga förstås, jag vet ju att det är Christine Meltzers dotter. Har sagts förut om ett annat bidrag för några år sen, men säger det igen: Så här ska det låta om vi ska skicka ett bidrag på svenska!!!

8/10 (känslo)blottare

**7. Air – Marcus & Martinus**

Förhoppningarna var alltså kalashöga. Det är med stor sorg jag måste meddela att det inte är någon fullträff. Låten har något, scenografin har något, grabbarna själva har något. Men det känns halvfärdigt. Låten hade behövt ta ett varv till på låtskrivarcampet. Framträdandet är strikt koreograferat under ungefär halva låten, för att sen fortsätta vara koreograferat, men på det mer slappa viset. Marcus & Martinus är duktiga, visst, men de saknar också gå-genom-rutan-självförtroendet. Kanske är de trötta efter repen, kanske kommer det vara något annat i livesändning, kanske hade de bara behövt lite mer tid att växa in i deras nya vuxenartisteri.

Se det som en potatisgratäng i ugnen. Gott även när det inte är helt färdigt, men de extra minuterna i den trygga värmen hade gjort susen.

7/10 outfits från Shein

Autotunen på studioversionen i första versen dock. Rough.

9/10 vindpustar uppe i ett visst torn

Deltävling 2

**1. All My Life (Where Have You Been) – Wiktoria**

Theo:
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av Wiktorias fjärde deltagande i tävlingen, men jag vet att det inte var detta. All My Life (Where Have You Been) är en Carly Rae Jepsen-doftande poplåt som saknar någon slags tyngd för att kännas som en självklar contender. Den mättar dock min craving efter lite tjejpop precis tillräckligt för att inte kräva en comeback av… låt oss säga Wiktoria pre-Not With Me.

7/10 Rihanna-bangers

Ellen:
En mysig poplåt med lite goa syntar och dans så det står härliga till? Om jag nånsin tackar nej till det är det dags att ringa polisen, för då har jag blivit kidnappad och försöker skicka ut signaler om att få hjälp.

7/10 bokstavsbackdrops

2. Comfortable – Eden

Theo:
Eden känns typ lite för cool för den här typen av bidrag? En ganska tråkig, men fin gitarrballad som känns som en söndagsmorgon när man vaknar upp och inser att känslorna för den man delar säng med inte är lika starka som förr. Såna här bidrag glöms dock tyvärr bort redan innan de tre minuterna tagit slut om inte melodierna är spot on lex FELIX SANDMAN, och det är tyvärr inte varje dag såna låtar dyker upp i tävlingen.

5/10 gråa noppriga mjukisbyxor

Ellen:
Jag såg det här bidraget en (1) gång och brydde mig inte så mycket. Sen åt jag middag, och efteråt såg jag det en gång till. Då brydde jag mig helt plötsligt. Så se detta som en ledande stjärna inför ikväll. Har man lågt blodsocker är det lätt att tappa fokus. Var därför inte blyg runt godisskålen minuterna innan 20.00.

6/10 stråkkvartetter som egentligen inte gör något

3. Grytan – Uje Brandelius

Theo:
Det här bidraget kommer älskas och hatas hemma i tv-sofforna, så låt mig då vara sådär trotsig och ställa mig rätt i mitten. Jag gillar konceptet, scennumret och nästan även låten, men jag tror också att det hade kunnat vara sååå mycket starkare. Det hade kunnat vara lite Snälla, snälla-skrällvarning på denna liksom, men låten är inte tillräckligt intressant för att man ska vilja återuppleva numret en kommande lördagskväll. Kul dock att lite ~udda~ bidrag får plats i startfältet i alla fall!

5/10 kalopser (för om det här bidraget vore en gryta är det verkligen en kalops)

Ellen:
Det har väl inte kunnat ungå någon att mången musiker börjat ge sig in i matlagningsträsket. Det släpps kokböcker, viner, det görs matlagningsshower, man försöker (till mångas förskräckelse) “gifta musik med mat”. Det här bidraget är ett bevis på att musiker bara får luta sig in i matlagningsvärlden om de absolut misslyckas, för då kan de skriva en toppenlåt om det istället.

9/10 jävla grytor!!!!

**4. On My Way – Panetoz**

I ett startfält som hittills varit (väntat) oväntat svagt i år så låter det här nog bättre i mina öron än vad det hade gjort ett annat år, för även om det är bäst hittills finns det inte i min världsbild att det här är något vi skulle kunna skicka till Liverpool.

7/10 sms innan duschen

Ellen:
Vad var mer kulturellt signifikant: renässansen eller Dansa pausa av Panetoz?

Frågan ovan har ett självklart svar. Det är icons only som framför bidrag nummer fyra. En annan sak jag tänkt på: när det är en grupp som sjunger en låt om en toppentjej som de gärna vill ha, sjunger de då alla om samma tjej eller om fem olika tjejer? Ja ja. Det förtäljer väl inte historien. Mycket bra är det iallafall.

7/10 palmstränder

**5. Now I Know – Tennessee Tears**

Theo:
Sen när är startnummer 5 tillägnat avslagen countrypop utan någon som helst karaktär eller usp?

2/10 uppenbarelser

Ellen:
Att titta på det här bidraget är, rent outfitmässigt, som den där memen med Beyoncé och Ed Sheeran. På grund av upphovsrättsliga skäl kan jag inte bara klistra in bilden, hade jag kunnat det hade jag bara lagt den här och inte skrivit något mer, men istället får jag pränta ner den här mycket dumma förklarande texten och länka istället.

3/10 armsmycken (är de tillbaka? kul isf!!)

**6. Never Give Up – Maria Sur**

3/10 ukrainsk sisu

4/10 spotlightbommar som nog bländar exakt alla närvarande i Saab Arena

**7. Mer av dig – THEOZ**

Theo:
Jämfört med förra året har THEOZ stylingmässigt gått från TikTok-kille som gör videor i sitt sovrum till TikTok-kille som går på sponsorevent. Låtmässigt har exakt 0 saker förändrats, det är fortfarande Danny/Justin Timberlake, men med en melodi som låter som att den anpassats efter någon som inte är så bra på att sjunga. Det är så HIMLA monotont. Med det sagt kan det nog vara till dess fördel, för alla kan ju sjunga med i den. Efter att de 3 minuterna är slut är jag inte ledsen över att ha ödslat min tid på detta, men jag vill heller inte ha mer av Mer av dig.

6/10 kallelser till arbetsintervju

Dock: Jag är den sista att stänga dörren för visselslingans comeback. Men jag måste säga att den, i det här fallet, känns lite, lite lat. Utfyllnadsstämning.

6/10 bakåtvolter

Deltävling 1

**1. Rhythm Of My Show – Tone Sekelius**

Ellen:
Man är bara människa. Förväntningarna är skyhöga, man hoppas, längtar, man har huvudet i handen, man ser den, drömmen, den vecklar ut sig. Man vet att man inte får. Men man gör. Man undrar om kanske, om inte, det ska bli precis sådär som ens skenande iver tisslar om. Sen kommer det oundvikliga, HELT oundvikliga, förhoppningarna går i kras, tyvärr gör de alltid det, för vem eller vad eller vilket ska leva upp till den dumma drömmen man hittat på? Så sitter man där med en snopen uppsyn och har ingen annan att skylla än sig själv. Det ÄR ju helt ens eget fel. Men that’s life. Så kanske borde jag vara tacksam för det här bidraget. Jag har ju trots allt lärt mig en värdefull läxa.

6/10 confidence connoisseurs

6/10 Beats by Dr. Mej

2. Inga sorger – LouLou Lamotte

Ellen:
Det enda jag kan tänka på under hela det här framträdandet är om jag någonsin hört en schlagerballad på skånska förut. Om inte: det piggar upp.

4/10 schlagerfläktar

Theo:
Förutom skämtbidrag som inte är roliga (vilket kommer senare i denna deltävling) så är det här verkligen min värsta genre i Melodifestivalen. Förutom Clara Klingenströms Behöver inte dig idag förstås. Den här halvsnabba svenska trubadurpopen. Det blir ju inte bättre av att Loulou knappt fått något nummer att lyfta den här låten med.

Refrängen sätter sig lätt och Loulou är ju likeable så det kan gå vidare till semifinal men väl där skulle jag bli förvånad om det var något annat än DOA.

3/10 antidepp

3. Haunted – Rejhan

Ellen:
Det är alltid vackert på ett särskilt rörande sätt när väldigt unga människor sjunger om kärlek. Man minns det så väl. Hur man hade sitt snyggaste linne dagen man visste att man hade rast samtidigt. Hur man höll andan när man gick förbi hans bord i matsalen. Hur man tittade på hans ansikte i skolkatalogen minst 1 gång i veckan. Den råa besattheten… Stark tobak!

Men, tillbaka till det här bidraget. Tyvärr lyckas det inte komma förbi mina tjocka anti-ballad-väggar. Till Rejhans tröst så är det ytterst lite som gör det.

4/10 krispiga vita skjortor

Theo:
Vems beslut var det att introducera en ny ung artist med detta? Känner mig berövad på 3 minuter av livstid som jag redan upplevt både 2009, 2013, 2014, 2016… Ja, nästan varje Melodifestival. Rejhan sjunger bra men det här är så tråkigt så min recension slutar här av ren tristess.

3/10 Spökjakt med Jocke & Jonna-avsnitt

**4. Raggen går – Elov & Beny**

Ellen:
Jag har inga problem med raggarestetiken. Jag har inga problem med att sticket innehåller en lång harang om korv. Jag har heller inga problem med att nyss nämnda stick rappas av killen i ful hatt. Varför skulle jag! Däremot är det ett problem att behöva genomlida tre raka minuter om en jävla pick me-tjej. Sorry I can’t be her.

5/10 svanktatueringar som föreställer ett ex

Theo:
Blir typ rädd för hur mycket det här skriker etta på svenska Spotifytopplistan. EPA-schlager (för just den här låten är ABSOLUT inte EPA-dunk, tyvärr) går otroligt bra just nu och det vore ingen skräll om denna tog sig direkt till final.

Refrängen är lika kladdig som ketchup- och senapsblandningen från en överdressad varmkorv, men av någon anledning har jag inte så mycket emot att slicka mig om fingrarna den här gången.

5/10 W rizzes

**5. Diamonds – Victor Crone**

Ellen:
Den här låten finns redan va? Det framträdandet har man sett förut va? Den här killen ser ut som exakt alla andra va? Den här recensionen har jag skrivit förut va?

2/10 mickstativskoreografier

Theo:
Omg min fight or flight-instinkt kickar igång DIREKT här. Får panik över flera saker här: Över att det tydligen aldrig slutas göra såna här anonyma Rix FM-mellanmjölks-Avicii-countryfolkpop-bagateller till låtar. Utnyttjandet av Crones pretty privilege. Och att det här med stor sannolikhet kommer ta sig till final på ett sätt eller annat.

En grej ska han ha, och det är att vi vid det här laget vet exakt vem Victor Crone är som artist. Synd bara att han är en tråkig sådan.

3/10 kolbitar

**6. Länge leve livet – Eva Rydberg & Ewa Roos**

Ellen:
Det var inte igår man hörde ordföljden “åh du milde” i ett Mellobidrag. Inte mig emot. Tycker dock att de skulle tävlat med A Ding Dong Worldwide Remix.

5/10 puffiga härliga lyxiga fjädervippor

Theo:
Tycker någon att det här är kul/bra? Jag väljer att distansera mig från exakt alla som ser någon typ av värde i det här, men ger en poäng för att Eva och Ewa gör sitt jobb.

1/10 uttryck bara 70-plussare säger

7. Where You Are (Sávežan) – Jon Henrik Fjällgren, Ark North feat. Adam Woods

6/10 drönarvyer

4/10 Hitta mina vänner-appar

Text: Theo Hafström och Ellen Algren