Med rika som dessa behöver vi inga nidbilder
Det är verkligen en så kallad nightmare-blunt rotation som sitter i den väldigt märkligt utformade konferenssalen där seminariet “Är de rika ett problem?” ska hållas. Tidigare låg den bakom den smäckra lilla betalväggen “seminariekort”, men jag antar att mässan själva insett hur treplus-roligt det hade varit att skoja om och medvetet tog bort inträdet endast för att sinka mina texter. För att ta sig dit behöver man röra sig i en del av svenska mässan som känns så mycket som en flygplats att jag instinktivt vill ta på mig stödstrumpor och börjar tycka att hundra kronor för en burk öl ändå känns rimligt. Att se Jan Emanuel och Henrik Jönsson diskutera huruvida man borde få hata miljonärer (ni kan ju gissa vad de kom fram till) känns iallafall lite mer lidligt med en 200 kronor lättare plånbok.
Och hur tjock mässans plånbok än må ha blivit efter att ha lurat alla att stanna kvar och köpa öl i sex timmar till under parollen “by night”, så kan pengar uppenbarligen inte köpa god stämning. Det känns som en hybrid mellan en ungdomsförbundsdebatt och en släktmiddag, om släkten bestod av en “socialdemokrat” som inte röstat på sossarna sedan -94, en facklig journalist, en libertarian med för korta byxor och en självutnämnd representant för medelklassen (ju mer jag tänker på det, desto mer likt låter det julen då mina föräldrar tog ut en rätt rejäl skilsmässa men ändå bestämde sig för att fira jul ihop med båda parters skitstora släkter. Men nog om mig!). Moderatorn Essy Klingberg gör ett väldigt bra jobb, men det finns ändå en jaktsäsongskänsla i lokalen från start. De flesta är här för att tjafs-potentialen är lika hög som quoteability-graden. Jag har precis som alla andra vittrat blod, och släpat mig hit.
Jag vet att det här låter fruktansvärt töntigt, men jag tror på riktigt att det kan vara jättenyttigt att prata mer om klass. Jag vill också tro att det går att ha den typen av diskussioner på en plats som Bokmässan, utan att man behöver tramsa bort det som att kultureliten lajvar arbetare. Sanningen är liksom ändå att de flesta i lokalen antagligen inte tjänar särskilt mycket alls, och även om de gjorde det är inte det enda forumet för att prata om kapital en ABF-studiecirkel för de redan invigda. Men det är också rätt svårsmält att höra en före detta riksdagsledamot göra narr av blockader mot arbetsplatser med fruktansvärda villkor, och att två av fyra i panelen beskriver sig själva med det inte direkt aptitliga ordet “entreprenörer”, som ”inte vet något om fackföreningar, men de är värdelösa”. Den enda trösten är att det iallafall finns panelister som kan ge svar på tal, Karina Cubilla och Christoffer Röstlund Jonsson. Tyvärr uteblir följdfrågorna om vad Emanuel verkligen menar när han säger att trotskister är de enda med ryggrad. Jag fattade iallafall ingenting. Om jag inte hatade de rika innan, gör jag verkligen det nu.
