Månadens bästa låtar: november 2023
Har du redan tröttnat på julmusiken som blastas i alla offentliga utrymmen? Trösta inte, vi har som vanligt sonderat musiklandskapet den senaste månaden och det är dags att lyfta våra favoriter!
Vill du ha koll på vad vi i musikredaktionen lyssnar på för tillfället? Följ vår spellista On Replay för allt som går i rotation hos oss – nytt som gammalt!
Houdini – Dua Lipa
Det kommer vara svårt att toppa den succé Dua Lipa nådde med Future Nostalgia, men med nya samarbetspartners som Danny L Harle och Kevin Parker (Tame Impala) kommer det bli intressant att se vilken riktning kommande album tar. Första singeln Houdini är en snygg övergång från soundet på den förra plattan med möjliga hintar om vad som skall.
Knarrande basgång, lekfull text och en Dua Lipa i en ovanligt hög intonation gör att detta låter som ett första steg i en ny riktning. Det är nog taktiskt att inte avskräcka allt för mycket inför det nya albumsläppet, men att det kommer musik som skiljer sig ännu mer från Future Nostalgia finns ingen tvekan om; Dua Lipa vill ju trots allt förändra popkulturen. Det är stora ord, men de yttras nog inte för ingenting.
Theo Hafström
Oral – Björk feat. ROSALÍA
Från sina arkiv har Björk lyckats gräva upp ett spår inspelat för över 20 år sedan, mellan hennes hyllade album Homogenic och Vespertine. Denna gamla relik har nu ompolerats med en slät dancehallproduktion av Sega Bodega och ljuva toner från ROSALÍA.
Till bitterljuva stråkar och stenhårda trumslag ställer de båda frågan “Is that the right thing to do? / Oh, I just don’t know”. Musiken är tvetydig, men ingjuter samtidigt en hoppfull gnista genom artisternas starka vädjan. I en intervju förklarar Björk att intäkterna från låten går till en pågående juridiskt rättstvist för att stödja invånare från staden Seyðisfjörður i deras kamp mot fiskodlingarna. Björk har länge kämpat för biologisk mångfald och förmedlar genom Oral ett viktigt budskap riktat till de makthavande aktörerna som faktiskt har möjligheten att göra en förändring.
David Brignoli
Järtecken – Jonas Lundqvist
Bad Cash Quartet-trummisen Jonas Lundqvist, eller Jonas Game för vissa, har släppt nytt, singeln Järtecken är den första sedan albumet Den okända floden släpptes förra hösten. Det är som bekant självutlämnande texter och miljöbeskrivningar om relationen till sina älskade och sig själv. Om att satsa och misslyckas, att gå vidare men sakna.
Personligen har jag alltid beundrat Jonas inte bara för sina världsbyggande texter, utan också melodierna som sätter sig direkt i minnet. Så även denna gången, men med en välkommen twist. Järtecken sticker ut från det typiskt Jonas-eska med stråkar, kör och en mer postpunkig vibe, och denna gång är det albumaktuella Nicole Sabouné som står bakom både produktion och mix. Otippat, men så välkommet! Det är ett intressant samarbete som ger Jonas Lundqvists poppiga melodier tyngd och rymd.
Ett järtecken kan beskrivas som ett omen eller förebud om något som komma skall i en människas framtid – det kan vara både positivt och negativt. En sak är säker, och det är att denna singel förhoppningsvis är ett järtecken om ett kommande albumsläpp under 2024.
Felicia Malmqvist
alone – WILLOW
WILLOW är som Haribos Megamix, man vet aldrig vad man kommer få. Till skillnad från Haribos Megamix så blir man däremot ofta positivt överraskad, och hennes senaste singel alone var inget undantag.
Tillsammans med producenten och låtskrivaren Eddie Benjamin lyckas WILLOW upprätthålla en melankolisk anda genom lyriken och produktionen. Samtidigt är låten energigivande på ett sätt som lämnar en med mer pepp än vemod. WILLOW är inte rädd att möta de introspektiva tankarna som tar plats i hennes huvud. I låten går hon från att tacklas med ensamhet till att finna stillhet i den, ett budskap som överförs över rockig neosoul. Med de nya influenser som integreras i alone finns det en stor chans att WILLOWs nästkommande projekt blir något att se fram emot, men det återstår att se.
Nardos Tekle
How Could You Let Me Go – Vashti Bunyan feat. Devendra Banhart
Vashti Bunyan släppte sitt första album Just Another Diamond Day 1970 som under åren har blivit en kultklassiker inom folkgenren. Det är med stora glapp sångerskan släpper ny musik, så när hon gör det är det få förunnat. Singeln How Could You Let Me Go är ett samarbete med alternativ indiemusikern Devendra Banhart som var ett fan av Bunyan under tidiga 2000-talet och hörde av sig till henne i hopp om att få hennes åsikt om hans musik. Låten i sig är en cover på ännu en underground folkmusiker, Madelynn Von Ritz, mer känd under namnet Lynn Castle.
Låten är avskalad med en ljudbild av dämpade gitarrer och inslag av atmosfäriska, ringande syntar. Deras röster flätas och skapar lager av toner som får låten att kännas mer intim och berättande än originalet. Banhart och Bunyans version speglar samma vemod och frustration som i originalet, men i ett mer lågmält och flytande format. De blåser liv i de glömda tonerna och ger texten om bryta upp och sorg en ny innebörd.
Allis Sääsk Berglund
Lyssna på vår spellista On Replay här!
