Ljushuvud om att spela Bob hund på toaletten, bandkemi och en ny EP

I tidsenlig anda hörs vi över Zoom. Våra (eller är det bara min?) usla internetuppkopplingar gör sig hörda med skrän och läten som påminner om 00-talets modem, men snart dyker Julius ansikte upp på skärmen. Vädret är lika trist i Göteborg som i Uppsala, men han är lika glad för det. Vi småpratar en stund innan Henrik skickar en förfrågan om att få gå med i samtalet. Det får han.

Jag har träffat Julius Marstorp och Henrik Mäki från Ljushuvud, två av bandets fem medlemmar. Ljushuvud spelar svensk emo-/indiepop och har sedan de släppte sin debut-EP i september förra året blivit en självklar del av Göteborgs musikscen. Förutom Julius och Henrik består bandet av Anton Svensson, Charlie Lopez och Alfred Unenge. En ny EP håller på att ta form men innan dess har de ett par singlar att ge ut. Förutom de nya releaserna Ensam och Allt jag har är lite hopp väntar nytt singelsläpp i slutet av maj.

Nyligen släppte ni singeln Ensam, vad handlar den om?
Julius: Den handlar om att känna sig ensam och utanför. Även om jag alltid haft kompisar har jag ändå känt mig helt vilse i pannkakan och kanske haft en känsla av utanförskap. Jag känner inte så lika mycket längre, jag är rätt lycklig egentligen, men har fortfarande lätt för att dra mig undan. När jag vaknade en morgon var den känslan lite extra påtaglig och jag kände bara ”det här är fan är sämst, ska det vara såhär för alltid?”. Efter det kom jag på en ackordföljd och började skriva den.

Julius är bandets sångare och har skrivit alla låtar ni gett ut. Brukar skrivprocessen gå till som den gjort med Ensam?
Julius: Ja, det skulle jag säga. Jag minns när jag skrev 16k. Jag satte mig i badrummet med gitarren i handen och spelade riffet till en av Bob Hunds låtar baklänges vilket blev introt till 16k. Jag var less på att jobba och tyckte det var tråkigt vilket blev texten. Lite som Ensam fast inte lika mörkt kanske.

Är Bob Hund ett band ert sound influeras av?
Henrik: Bob hund är en inspiration, jag vet att de inspirerar Julle ganska mycket. Det vi fått i respons är att vi har lite Kent-aktigt sound.
Julius: Absolut Bob Hund. Men även Terra, som också är från Göteborg. Det finns många inspirationskällor. Anton i bandet har bakgrund med pop-punk och jag är mer ren pop/indierock vilket kanske hörs.
Henrik: Ja, vi inspireras av massa olika musik så det blir någon sorts skön blandning.

Märks det av under era rep, att ni har lite olika tankar och stilar?
Henrik: Ja, det skulle jag säga märks. Sen är det Julius som skriver alla låtarna, så har det varit hittills i alla fall, och vi försöker göra vårt bästa för att lyfta det han kommer med.
Julius: Det gör ni fan bra! Du har lite goa pop/rock-slingor och Anton kommer dit med en kaxig punk/rock-bas, det tycker jag är najs. Sen vet du att jag gillar ditt gitarrspel, Mäki. Så då kanske jag skriver något jag tror skulle passa. Jag känner att jag alltid kan slänga ut en låt i bandet och att det kommer bli bra, att alla gör sin grej bra. Vi har bra kemi.

”Jag satte mig i badrummet med gitarren i handen och spelade riffet till en av Bob Hunds låtar baklänges vilket blev introt till 16k. Jag var less på att jobba och tyckte det var tråkigt vilket blev texten.”

I vintras hade ni en spelning ombord på krogbåten M/S Götapetter i Göteborg. Jag var där och något jag minns är hur bekväma ni verkade vara med varandra på scen. Ni såg ut att trivas däruppe, med lite gött mellansnack och skämt sinsemellan. Vad tänker ni själva om det?
Henrik: Jag tror det kommer från vår grundtanke att bandet ska vara något kul. Vi träffas som vänner istället för ett band och bara spelar lite låtar ihop.
Julius: Jag minns mitt gamla band, Little Birds, där vi kanske hade lite fel utgångspunkt. Det var mer ”nu ska vi satsa på det här, det här ska bli coolt och vi ska bli bäst”. Det blev inte bra. När jag startade Ljushuvud ville jag att det skulle vara något roligt snarare än ett måste.
Henrik: Det känns vettigare att börja så och bara se vart det leder någonstans. Om alla har den inställningen är det heller ingen som blir missnöjd.
Julius: Nej, precis. Och med det kommer någon sorts ödmjuk attityd.

Under det senaste året har ni haft flera spelningar runtom i Sverige och Norge. Innan coronaviruset lamslog världen var ni på turné och skulle bland annat spela här i Uppsala. Hur känns det att inte kunna fullfölja spelningarna?
Henrik: Det är klart man förstår situationen men det är väldigt tråkigt. Det är ju kul att få komma ut och spela!
Julius: Det är jättetrist. Det skulle vara betalda spelningar så det känns lite extra surt kan jag tycka, eftersom vi spelar mycket gratis. Å andra sidan fick vi göra en livestreamad konsert för några veckor sedan. Det var Savant Musikmagasin som frågade oss och det var jättekul att få göra.

”[Little Birds] var mer ”nu ska vi satsa på det här, det här ska bli coolt och vi ska bli bäst”. Det blev inte bra. När jag startade Ljushuvud ville jag att det skulle vara något roligt snarare än ett måste.”

Har ni något nytt på G just nu?
Julius: Vi har mycket nytt på G! Förutom Ensam och Allt jag har är lite hopp släpper vi en till singel i slutet av maj. Vi har också börjat jobba med en producent vi ska göra en EP med. Han var tidigare med i Hemliga Klubben och heter Edvin Lindroth.
Henrik: Både jag och Alfred känner honom sen tidigare. Alla i bandet tyckte han verkade go och då känns det ännu bättre att jobba ihop. Det ska ju vara en kul grej!
Julius: Det känns som att han fattar vad vi vill ha för sound och personkemin funkade absolut. Vi ska åka hem till mig i Ulricehamn en helg för att spela in och bara hänga. Vi hoppas det att blir bra men det tror vi.

Många nyheter! Vad kan ni säga om den nya EP:n?
Julius: Det blir en uppfräschning soundmässigt. Den kommer vara kryddad av förälskelse och hjärtekross och vi kommer tycka precis lika synd om oss själva som vanligt!

Förutom er själva, vilka band är hetast inom Sveriges indiepopscen?
Julius: Får man säga Hemliga Klubben, eller? Jag tycker att de är så jävla bra, de gör en cool grej.
Henrik: Jag skulle vilja lyfta fram ett band som heter Hökartorget. Jag gillar deras stil och de kör någon sorts egen grej som jag gillar skarpt. Det tilltalar mig.
Julius: Jag tycker också de är coola, det finns egentligen många jag skulle vilja lyfta fram. Det finns många bra indieband som inte är superstora men ändå är sjukt bra.

Innan jag låter er gå undrar jag om ni har några avslutande ord?
Julius: Vi älskar er Kult Magasin! Haha! Vi älskar även alla er som lyssnat på oss så oförskämt jävla mycket.
Henrik: Missa inte nya singeln i slutet av maj!

Text: Johan Lundgren, Uppsala