Popmagin saknas när Tove Lo intar Way Out West
I diskussionen kring svenska musikexporter nämns regelbundet stjärnsprakande namn som Zara Larsson, Max Martin och Yung Lean. Att Tove Lo förtjänar en plats i den diskussionen är inte en hot take. Way Out West har ju valt henne som en av torsdagens headliners. Hon har stora hits som Habits (Stay High) samt sin streetcred som främst kanske grundar sig i hennes edgiga, feministiska image. Senaste skivan Dirt Femme kan vara den bästa popskivan jag hört sista året – inte bara på grund av skivans otroliga låtar, men också dess makalösa creative direction.
Imagen, och Dirt Femmes musikvideor tar en central plats i Los liveproduktion: artisten, klädd i en nätjumpsuit backas av en trio manliga musiker och en sparsam backdrop där musikvideorna spelas, plus molnrekvisita som mer ser ut som kartongbitar än moln i min mening. Hennes musiker ser inte särskilt styleade ut, och hennes två egna outfits slår inte så hårt som hon verkar tro att de gör.
Tove Los spelning har inget som gör den otrolig. Just ikväll låter Los röst inte speciellt bra live. Los moves är inte speciellt bra. Los scenproduktion är inte speciellt bra. Allt detta behöver såklart inte vara avgörande. Publiken är taggade och sjunger med i hitsen. No One Dies From Love, Cool Girl och Talking Body blir till allsång. Det är bra drag, även om det inte är i samma klass som allsången på Skansen.
Men det är alldeles för opolerat runt kanterna för att ens kunna mäta sig med andra internationella artister. 2020-talet är livemusikens guldålder – och Lo har inte gjort sin hemläxa. Det finns inget för minimalismen här, det ser bara billigt och slappt ut. För att undvika att denna artikel ska bli en guide för konkurrensen i dagens popmusik live tänker jag endast säga en sak: snälla slopa medelåldersmännen (VEM har styleat dem? Clearly ingen) som spelar, mimar och gungar med i låtar som biter hårt i teman som feminism och lånar så mycket av sin estetik från queerkultur. Vilket blir skamlöst när liveproduktionen saknar fokus och missar att lyfta Los image.
Personligheten och imagen kommer fram någonstans i smeten när Lo ger oss små moves som att snurra sitt hår, skaka på axlarna och flasha sina bröst. Mellansnacken kantas av kaxiga kommentarer som “Jag brukar aldrig spela denna, men nu vill jag det och jag får som jag vill”, “dansa, gråt, hångla” och “jag har gift mig men vill inte ha ett traditionellt liv”. Men allt kring hennes spelning skriker tråkigt och traditionellt. Liveshowen får inte Lo att se bra ut, den ger inget extra, och popmagin saknas. Ribban på alla fronter är så mycket högre 2023. Det känns för spontant och vibe-drivet men det fångas aldrig någon vibe. Inte ens kostymbytet två tredjedelar in i konserten verkar genomtänkt. Helheten känns så omodern att det hela verkar vara skapat för en disco boomer snarare än en disco tit.
Det finns två toppar. Balladen True Romance ger utrymme för Lo att briljera sångmässigt. Många pratar såklart under vad som känns som en paus från festen, men minst lika många stirrar djupt mot scenen och Lo som sjunger med en kraft och passion som passar hennes röst så mycket bättre live än de snabbare låtarna. Den andra toppen är när självaste Veronica Maggio går på scen och sjunger den svenska versionen av Jag kommer med Lo. Los engelska version hinner knappt till första refrängen innan den avbröts för Maggios intåg. Kollektiv eufori uppstår, ett ögonblick som säkerligen blir helgens bästa för många av dem som närvarar.
Men det går inte att skaka av sig känslan att detta beror på Maggio snarare än Lo. “Vad fan gör vi nu?” utbrister Lo, medveten om hur svårtoppad Jag kommer är, och drar därför igång med monsterhiten Habits (Stay High). Den bleknar i jämförelse med Maggio-duetten. Publiken är med, men energin i vad som borde vara ett klimax har toppats av en gästakt och en mycket mer maxad start på spelningen. “Kom igen nu Göteborg, sista refrängen!” ropar Lo i konfettiregnet men allt jag kan tänka på är Maggios scennärvaro. Synd att Los självmedvetenhet kring avslutet inte märks i resten av liveproduktionen.
