Lizzo sprakar av publikens energi under Lollapalooza Stockholms andra kväll
Zara Larsson, en av Sveriges största samtida popartister, är trots sin internationella status inte den avslutande akten på Lollapalooza Stockholms andra dag. Lizzo får den äran istället, och att hon avslutar istället för Zara sätter höga förväntningar på amerikanskan. När hon med sitt band bjuder på en förbryllande tillställning får hon publiken att hamna i extas, och lördagens avslut är en fullträff. Det finns nog bara en handfull artister på jorden som kan mäta sig med Lizzos scennärvaro.
På skärmen syns det först påminnelser om vikten av självkärlek, och det dröjer inte länge tills Lizzo gör en fantastisk entré. Hennes aura känns av genast, och hon är i harmoni med en samling av sjukt begåvade artister som utgör scenens band. Dansare, körsångerskor, en trummis och en gitarrist står på scen, och de rivstartar med balladen Cuz I Love You. Lizzos souliga röst hörs över hela Gärdet, och publiken sjunger med från sekund ett. Det är omöjligt att inte gapa av beundran av det som bevittnas.
Juice blir kvällens andra nummer, och den följs av 2 Be Loved (Am I Ready). Den svenska producenten Max Martin som skrivit låten med Lizzo får en shoutout, och publiken är redan i Detroitarens grepp. Hon leker med oss, hon snackar med oss, och vi försöker att lära henne hur man säger “damn” på svenska. Hon försöker att repetera vad hon uppfattar av det kollektiva försöket till att säga ”jävlar”, men allt hon säger är ett mumlande. Alla skrattar. Senare presenterar hon bandet och fortsätter med att dansa, sjunga och rappa. Numren swishar förbi, och man vill inte att det tar slut.
Hon har på sig en Yitty-keps och påminner kusligt mycket om Missy Elliot, och vems om inte samma Missys röst hörs på ett meddelande som läses upp på scen? Tillsammans med väldigt färgglada och hysteriskt roliga visuals berättar Missy att Lizzo kan göra allt. Och det är sant. Lizzo är en jävla mirakel på scen. Rumors spelas och showen rullar vidare, och sedan sjungs balladen Jerome. Tempot skiftar från fullt ös till känslosammare toner.
Snart därefter börjar applåderna, och de fortsätter i kanske två minuter. Nonstop. Vi är knappt halvvägs genom showen och redan känns detta som årets bästa spelning. Lizzo står helt förbryllad, och håller tillbaka tårarna när hon yttrar sig om hur mycket hon behövde publikens kärlek. Sedan fortsätter hon med att blicka tillbaka på sina rötter, och sjunger först Proud Mary med Tina Turner och sedan I’m Every Woman med Chaka Khan. Dansshowen fortsätter att briljera, och de som koreograferat spelningen bör känna sig stolta. När Everybody’s Gay sedan spelas kommer två män från dansbandet på scen med en Prideflagga, och de klär Lizzo i den. Trummisen går sedan loss med ett otroligt solo.
När energin är på topp bjuds vi in till en bad bitch meditation. Japp – bara på en Lizzo-spelning står tusentals baddies och mediterar tillsammans. När hon gör en cover på Coldplays Yellow känns det lite som en avstickare från musikstilarna Lizzo kört hittills, men det funkar ändå. Lizzo kan, som sagt, göra allt. Ett kvitto på det är att hon kort därefter twerkar och spelar flöjt. Samtidigt. Truth Hurts blir nästa nummer och Gärdet sväller över av energi. Och bara för att Lizzo kan göra allt så tar hon såklart en lapp från en tjej i publiken och ritar en rumpa på den – tjejen ber Lizzo designa en tatuering åt henne, och Lizzo gör det med nöje.
Under Pressure, Good As Hell och About Damn Time blir kvällens sista tre låtar, och ja – vilken otrolig show. Missy Elliot har rätt och kvällens sista akt på Lollapaloozas andra dag förtjänar all hype hon får. Denna spelning är svår att toppa, och kan lätt vara den bästa från den svenska festivalsäsongen hittills. Publiken lämnas helt förbryllade över vad de fått bevittna, och artistens första spelning i Sverige är en magisk tillställning från en artist i toppform.
