Höjdpunkter från 2023 – krönikor
Under året som gått har vi haft tid att analysera, kommentera och tycka till om mycket, som sig bör. Allt från samtidens litteraturkonsumtion, vad barbenheimer gjorde med oss, eller hur musik och politik kan förenas på de mest oväntade sätt. Här nedan presenterar vi en samling av tio krönikor vi knåpat ihop i år och som förtjänar att lyftas igen, då de ramar in 2023 på ett minst sagt nyktert sätt.
Därför älskar högern Kent – Linn Frykholm
Hur kommer det sig att Kent verkar ha hittat sig in i unga högerpolitikers hjärtan och spellistor? Den frågan ställer sig Linn Frykholm, när hon dissikerar varför och hur denna snarare vänsterpolitiska musik verkar stöta på intresse bland politiker som rör sig på andra sidan spektrat.
”Kan det vara så enkelt att förklaringen är att de saknar rörande, samhällskritiska låtar med en innebörd som går i linje med deras egna ideologiska övertygelser och människosyner? Det vill säga, har borgarna ingen egen musik?”
Vill göra kreativ industri tillgänglig – för 26 000 kronor – Sara Ek
“Man kan argumentera för att Östermalm som nationellt konstnärligt centrum är den absolut tråkigaste riktning som konsten hade kunnat ta. Till och med Bianca Ingrosso har, i Wahlgrens värld, kallat Östermalm för Sveriges mest trötta område. Soho House låter konst skapas vid, och argumenterbart även av, huvudstadens borgliga centrum. Tycker någon att det känns intressant?”
Sara Ek ger oss en kritisk analys av det omtalade Soho House som öppnade i Stockholm under 2023: en kreativ mötesplats för ”alla” – så länge man betalar 26.000 kronor per år. Ändå rätt rimligt, eller?
Så mår du efter en ”barbenheimer” – Vera Ölund
Det är få ord som platsar lika bra i nyordslistan 2023 som barbenheimer. Enligt definitionen beskrivs ordet som ”samordnade aktiviteter som rör de två storfilmerna Barbie och Oppenheimer”, som blev ett kulturellt fenomen i somras. Vera Ölund krönikerar på ämnet, och ger oss en sammanfattning på de båda filmerna och hur de står i relation till varandra.
Vid tidpunkt för denna text förutspådde hon följande: ”Förmodligen kommer Oppenheimer vinna fler priser än Barbie. Den kommer kanske även dra in fler intäkter men den kommer inte att överleva som Barbie kommer.”
Hade hon rätt?
Vid klassikerhyllan finns både Yohio och Proust – Bob Mattsson
Hur många nyårslöften innefattar inte punkten ”I år ska jag läsa minst X antal böcker”? Något som ofta är lättare sagt än gjort. Vi är nog många som har en självbild av att man är eller åtminstone vill vara en läsare, även om vi halvvägs in på året inser att vi bara lyckats slöläsa någon dålig deckare i en solstol på Mallorca. Bob Mattsson tar oss i handen och hjälper oss att sänka förväntningarna. Han ger oss en handfast guide i vilka klassiska verk som kanske är värda att prioritera, och hur man kan ta sig fram i litteraturdjungeln.
Vad hände med mid-budget-filmer? – Gabriel V. Rindborg
Ibland sägs det att ”mid-budget” filmer försvunnit och ersatts av oändliga remakes och efterföljare. Gabriel. V. Rindborg undrar om det stämmer: Vad har hänt med mid-budget-produktioner som exempelvis Goodwill Hunting (1997), Dead Poets Society (1989) eller Marie Antoinette (2006), så som vi känner till dem från tidigare decennier? Finns det liknande filmer idag som inte hamnar i kategorin blockbusters, och i vilken skepnad hittar vi dessa år 2023?
Göteborg, jag älskar dig, but you’re bringing me down – Alva Hedlund
”Jag är fruktansvärt ledsen över att det Göteborg jag har växt upp i och älskat så som man älskar en förälder inte bara har visat sig vara felbart, utan utsålt och sminkat till någon sorts Oslo-ripoff.”
Alva Hedlund ger oss en aktuell skildring av hennes, eller numera allas stad Göteborg. Till skillnad från Håkan Hellström känner hon faktiskt sorg för Göteborg, då staden håller på att utvecklas åt ett håll där dess invånare hamnar i skymundan, där prioritering av turistattraktioner och nedrustning av tillgänglig kultur är ett faktum.
Trakten till epan öppnar för en ljusare framtid – Max Hjelm
Att gangsterrappen har fått konkurrens av EPA-genren på topplistorna blev under 2023 ett faktum. Några artister som chockerande nog tänkte sig att dessa två världar kunde sammanföras var 1.Cuz, Fröken Snusk och Rasmus Gozzi.
Trakten till epan väckte en del reaktioner, och även Max Hjelm lämnade en kommentar om hur samtida musiktrender kan utnyttjas till ens fördel, och vilka politiska följder ett gränsöverskridande samarbete som detta kan bära med sig.
Vem vill ha en superkraft när man kan vara rik? – Daria Spitza
“Den typen av kapital som karaktärerna besitter är på många sätt en simpel väg till frigörelse, som inte kräver hårt arbete, dygd eller intellekt”
När Daria Spitza slukade serier som The White Lotus och Emily in Paris slogs hon av sin egna besatthet av pengar, som infann sig av att följa karaktärerna som lever ett liv långt bortom hennes egna i lyx, excesser och ekonomisk frihet. Men varför? Hur kommer det sig att pengar och en överdådig livsstil fascinerar en på detta sätt?
De kallar dem ”garanterat bra böcker” – Viktor Hagström
Hur står det till med urvalet av bra litteratur i våra bibliotek runtom i landet? Och varför verkar ingen vilja läsa ”garanterat bra böcker” som kulturrådet starkt ömmar för? “Böckerna finns precis framför näsan i en färgsprakande hylla. Det handlar om ointresse”.
Nåväl, enligt Viktor Hagström finns stark förbättringspotential, framförallt när det kommer till vad vi som samtida läsare väljer att konsumera.
Populärkultur säljer – till vilket pris? – Lovis Bratt Deland
”Feel free att spotta på populärkultur tills det kommer siffror på hur många kvinnor som börjat studera juridik tack vare Legally blonde, eller jobbar inom vården efter Grey’s Anatomy. Eller blivit vräkta efter Sex And The City.”
Lovis Bratt Deland dissikerar hur serier som ovannämnda har bidragit till samtida populärkultur och hur den i sin tur formar vårt egna identitetssökande, vår konsumtion och våra värderingar. Har vi alla i någon mån blivit vår egna version av Carrie Bradshaw?
