Jag vill bli en rymdhäxa

Hur blir man en bättre människa? Hundratusentals lärare, personliga tränare, konstnärer och kvacksalvare har genom historien försökt besvara frågan, men ändå står vi utan svar. Ändå kollar en på gamla Youtube-klipp man redan sett istället för att plugga, eller blir arg på flickvännen för att hon glömde köpa havremjölk trots att man egentligen vet att man inte sa till. 

Men tänk om det fanns en grupp som hade alla svaren? Är det psykologerna kanske? Nej för fan! Filosoferna då? Aldrig! Religionen? Knappast! Det är såklart rymdhäxorna Bene Gesserit från science fiction-boken Dune jag talar om. 

”Vilka då?” frågar du. Rimligt. Dune (skriven 1965 av amerikanen Frank Herbert) är en relativt okänd bok i det allmänna medvetandet. Kanske har du sett eller hört talas om David Lynchs filmatisering från 1984(som till och med Lynch själv hatade så mycket att han inte ville bli omnämnd som regissör). I år kommer en ny filmatisering till biograferna. Utmärkt! Inte bara för att det är kul med mer trippy rymdäventyr, utan det ger mig också en hyfsad ursäkt till att skriva den här texten och invadera folks liv med anekdoter om och från Dune. 

Dune är en märklig, 577-sidor lång feberdröm som handlar om ett feodalt samhälle i en mycket avlägsen framtid. Den ärorika och goda familjen Atreides måste kämpa mot deras ondskefulla rivaler, familjen Harkonnen om kontrollen över ökenplaneten Arrakis, även kallad Dune. I Dune avhandlas allt från ekologi, metafysik, kärnvapen, krig, kärlek, ödet, religion, teknologi, sex, droger, rock ’n’ roll. You name it. Allt levererat med en hälsosam dos påhittade rymd-ord och pseudointellektuellt filosofiskt svammel. 

Jag älskar Dune. Efter att halvsovande ha tröskat igenom tusentals sidor kurslitteratur var den stundtals banala, stundtals skarpsinniga berättelsen om rymd-adelsmännens kamp för makten över rymdimperiet en helt underbar frisk fläkt. Men nog om det. Vad har allt det här att göra med att bli en bättre människa? 

I Dune har alla viktiga karaktärer genomgått någon form av träning som gör dem starkare, smartare och mer dugliga. De kan röra sig snabbare än ögat kan registrera, utföra beräkningar som skulle få en dator att rodna och höra när någon ljuger eller säger sanningen. Dessa förmågor är ju hämtade från fantasins värld, men kan metoderna användas även i vår egen tråkiga icke-Dune värld? Ja! Men innan jag berättar hur ska vi granska de som är bäst tränade och ballast av alla i Dune: Rymdhäxorna Bene Gesserit. 

Bene Gesserit är ett hemlighetsfullt sällskap av kvinnor vars övernaturliga förmågor gör att den övriga världen tror att de är häxor. De är inte huvudpersonerna i boken, men deras inflytande syns på varje sida. Det enklaste sättet att beskriva Bene Gesserit är kanske som Jedi-riddarna från Star Wars punkiga storasystrar. En Jedi får inte dricka alkohol, inte knulla och ska helst sitta i ett tempel och fundera på kraften (eller något åt det hållet). Bene Gesserit däremot: de knarkar friskt rymd-drogen ”melange”, är kända som galaxens bästa ligg och låter inget stå mellan dem och deras gåtfulla agenda. 

De är helt enkelt riktiga jävla rockstjärnor! Och kanske är det flera tusen år gamla Bene Gesserit-systerskapet just de som har knäckt koden för hur man bör leva och bli en bättre människa? Ta till exempel deras text The Litany Against Fear, som häxorna upprepar för sig själva när de ställs inför stor stress: 

I must not fear.
Fear is the mind-killer.
Fear is the little-death that brings total obliteration.
I will face my fear.
I will permit it to pass over me and through me.
And when it has gone past I will turn the inner eye to see its path.
Where the fear has gone there will be nothing. Only I will remain.

Vad är rädsla och varför vill man undvika det? I mänsklighetens begynnelse var rädslan och oron viktiga överlevnadsknep. Den som inte var rädd för vilddjuret var inte bara dum, utan också död. Vi är evolutionärt programmerade att vara rädda. Men år 2020 (och runt år 22000, när Dune utspelar sig) är rädslan mest till besvär. Den är anledningen till att man aldrig går fram till tjejen man tycker är söt, erkänner för sig själv att en och ens partner kanske inte är bra för varandra eller skickar in sin text till KULT. 

I The Litany Against Fear beskriver Bene Gesserit inte bara varför rädsla kan vara farlig, men också varför den, med rätt träning och tankesätt, är ofarlig. Rädslan paralyserar en, den är ett gift som sipprar in i ens tankar och gör dem slöa och stela. Rädslan gör att man fryser till is och misslyckas med allt man tar sig för. Det enda sättet att besegra rädslan på är att möta den; låta den skölja över dig, outhärdligt flöda genom dig i några fruktansvärt plågsamma sekunder för att sedan… vara borta. Som sista raden i The Litany Against Fear lyder: ”Bara du är kvar.” Du överlevde! Rädslan är borta men du består och är starkare för det. Alla tiders! 

Nästa gång du blir rädd, tänk på The Litany Against Fear. Du behöver inte memorera den, en så stor nörd är inte ens jag, utan kom bara ihåg dess budskap: rädslan försvinner, men du består. 

Det här är bara en av de många, många axiom och talesätt eller andra finurliga idéer som Bene Gesserit använder för att förbättra och behärska sig själva. Texter och tankeövningar kan verka som en väldigt abstrakt och flummig metod för självförbättring, men den har faktiskt en historisk och filosofisk grund. 

Filosofen Michel Foucault, må han vila i frid, blev på senare år intresserad av människans inre samt hur vi ser på och hanterar oss själva. I sin föreläsning och numera text Självteknologier beskriver han hur självkännedom och självomsorg har förståtts genom historien. Självomsorg i den här kontexten är inte det kapitalistiska self-care, där man uppmuntras dränka och döva sin ångest genom meningslös konsumtion, utan ska snarare ses som strategier och verktyg för att förbättra självet och avvärja ångest. 

Foucault myntar begreppet självteknologier, som kan beskrivas som tekniker som används för att få insikt om sig själv eller förbättra sig själv. Självteknologier är ett flytande begrepp som kan betyda många saker i praktiken. De gamla grekerna skrev utlämnade brev om sig själva och sina känslor till sina vänner, ett sorts antikt ”ring-en-vän”. Lucius Annaeus Seneca, som var romersk politiker och filosof, hade för vana att innan han skulle sova skriva en lista på allt han skulle ha gjort under dagen, och allt han faktiskt gjorde. Reflexivitet, att reflektera över sitt beteende och “känna sig själv” är något som Bene Gesserit och Foucault ser som mycket viktigt. 

The Litany Against Fear kan ses som en sådan självteknologi. Genom att erkänna att man är rädd och utföra en enkel ritual kan man skingra rädslan. Andra tekniker som Bene Gesserit använder är mediation, fysisk träning (såsom kampsport) och att iaktta ständig vaksamhet över sitt eget och sina systrars beteenden.  Trots att de är en hemlighetsfull organisation som konspirerar mot allt och alla anförtror systrarna ofta varandra med sina känslor och sin oro. I en sorts hypermodern version av Senecas lista brukar Bene Gesserit också övervaka låta övervaka sig med otaliga kameror, för att senare kunna studera filmen. Åter är att känna sig själv grunden för självomsorg och självförbättring. 

Jag finner allt detta sjukt inspirerande och hjälpsamt. Det här är nästan pinsamt att erkänna, men när jag gick ut och sprang de där fyra gångerna förra året så var det med Bene Gesserits lära i tankarna. Visserligen blev det inte mer än fyra gånger, men det ser jag bara som ett tecken på att det är dags att läsa Dune igen! 

Kort sagt, jag vill bli en rymdhäxa. När de flesta säger något som: “Jag föddes i fel tid” så brukar det innebära att de tror de skulle se bra ut i 60-tals kläder eller att det skulle vara kul att se Nirvana live. Jag tittar längtande mot stjärnorna och önskar att jag var en rymdhäxa år 22000.