Zoe Lobos går från 50 till 100% på nya EP:n

Tidigt i september höll Mama Massive Collective en konsert på Rosenhill på Ekerö. Livemusik, konst och hantverk av olika kreatörer samsades utan problem. Under denna tillställning dj:ade jag hela kvällen, vilket gav mig chansen att se några otroliga uppträdanden. Ett av dessa uppträdanden kom från rapparen och sångerskan Zoe Lobos. Kvällen led mot sitt slut, men med sitt energifyllda uppträdande lyckades hon få upp alla till dans och en känsla av ny kraft spred sig bland publiken. När det var dags för mig att träffa Zoe för att prata om hennes nya EP stod sorgligt nog en mindre förkylning i vägen för vårt fysiska möte, men när vi väl började prata via FaceTime var det som att vi satt tillsammans i mitt kök och tog igen för den tid vi har försummat. Efter snack om resor, sol och värme hoppar vi in i diskussionen kring hennes debut-EP 100%.     

– Det känns så sjukt. Det känns verkligen som “Did I really do that though?”. Jag satt och snackade med min kompis om det och hon frågade “Kom du på konceptet för EP:n innan du började eller kom du på det på vägen?” och jag tänkte fan, det har gått så pass lång tid att jag inte ens har reflekterat över processen.

Hur länge arbetade du med den? 
– Det är svårt att säga, för jag satt med ideén för första låten under sensommaren 2019, och den låten blev grunden för hela EP:n. Men det var ett år sen som jag kom på att jag ville göra en EP i just den här viben, alltså svensk hiphop och latinamerikanska genrer. Jag kom till insikten att om det är någon som ska göra det så är det jag.  

På 100% rappar Zoe på både svenska och spanska, där man även får ta del av genrer som reggaeton, cumbia och salsa sammansmält med hiphop. Med rötterna i Uruguay är det enligt henne vitalt att alla delar av hennes ursprung speglas i musiken. Vid frågan om hon alltid har rappat och sjungit på spanska och svenska eller om det varit kopplat till projektet, svarar hon:  

– Sjungit har jag alltid gjort. Det är rätt nyligen som jag började digga att sjunga på spanska. Men det är också för att latinamerikanska genrer har börjat blowa up vilket har betytt fett mycket för mig. Att se J Balvin och ROSALÍA och förstå vad de säger är helt sjukt. Då blev jag skittaggad över att börja sjunga på spanska, speciellt på grund av ROSALÍA. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så coolt att hitta någon som gjorde poppig musik mixat med sin grej vilket för henne är flamenco. Jag tror att jag la märkte till henne 2019 vilket är samma år som jag kom på att jag ville skriva på svenska. Innan hade jag inte rappat och bara skrivit på engelska.  

Musik har varit en stor del av Zoes uppväxt. Det fanns ingen tvekan om vad hon i framtiden skulle syssla med. Med sina föräldrars stöd och hennes otroligt starka vilja gjorde hon allt för att förverkliga det liv hon drömt om. Dagen hon började på ett musikgymnasium var dagen hon fann likasinnade personer med exakt samma starka intresse för musik som hon själv har, något som endast bekräftade hennes passion ännu mer. Med Zoes uppträdande, fortfarande färskt i minnet, diskuterar vi hennes närvaro på scen under under den kvällen på Rosenhill. 

Hur känns det när du uppträder? Har du alltid varit så självsäker på scen som du var på Rosenhill? 
– Jag har alltid uppträtt, men när jag kollar tillbaka på när jag började gymnasiet så var jag den stelaste människan på scen någonsin. När jag började på musikgymnasiet så fick vi uppträda fett mycket, så då blev man van med det. Efter gymnasiet uppträdde jag dock inte mycket alls. Jag hade ingenstans att göra det. Men nu i somras lyckades jag få en massa spelningar och det var så kul. Första gången kändes det helt annorlunda för att det var innan jag hade hittat min nisch. Uppträdandet på Rosenhill var första gången jag fick göra min grej på riktigt. Så bara det gjorde att jag var mycket mer bekväm.  

”Jag ville visa folk att man inte inte behöver välja vad man ska vara. Man kan vara båda och man är fortfarande 100% av varje.”

Hur kom titeln 100% till?
– Jag och Viravira, som producerat fyra av fem låtar, satt och tänkte länge på titeln för jag kände att jag ville ha något nice som klingade rätt med konceptet. När jag höll på att skriva ett pressmeddelande tänkte jag att det känns som att hela mitt liv har varit som en stor identitetskris. Här i Sverige är jag en blatte och kommer aldrig vara helsvensk, men sen åker man till Uruguay till mina kusiner som säger “du är så jäkla svensk, på vilket sätt är du latinamerikan?”. Man blir helt förvirrad. Men just eftersom jag växt upp i Sverige så har min önskan alltid varit att vara mer svensk vilket har gjort att jag har försökt trycka bort delar av mitt ursprung på något sätt. Jag pratade med Viravira om det och då sa jag att det känns som att jag bara varit 50% i hela mitt liv, och nu börjar jag äntligen komma till 100%. Då kollade han på mig med en blick som sa allt. Han sa att EP:n borde heta 100%, det var verkligen bara en sån grej som kom helt oplanerat. 

Zoe och Viravira lärde känna varandra 2019 och klickade direkt. Planen var inte ursprungligen att han skulle producera majoriteten av låtarna, men deras personliga samt musikaliska kemi översattes så pass väl till musik att de gjorde mer och mer musik tillsammans. 

– Han kan så mycket om latinamerikansk musik och det har passat perfekt med min plan. I och med att han också är latinamerikan så visste vi båda om känslan av mellanförskapet, och det har verkligen hjälpt mig att inse massa saker samtidigt som det gett liv till EP:n. Jag förstår mer om mig själv för att jag kunnat prata om det med någon som förstår. Jag ville visa folk att man inte inte behöver välja vad man ska vara. Man kan vara båda och man är fortfarande 100% av varje. 

Har du en favoritlåt på EP:n?
– Alla låtar är olika så det är svårt att säga en favorit, för det beror vilket mode man är i. Anledningen till att jag gillar första låten Nada Mas är för att den visar vad jag är kapabel till att göra och visar vad kommande projekt består av. Det kommer inte bara vara jag som rappar på ett hiphopbeat, utan vi ska göra some weird ass stuff. 

Kan inte du förklara lite vad den handlar om i och med att den är på spanska?
– I låten säger jag “en kvinna med mycket liv, men det är något som gömmer sig bakom hennes leende. Säg mig vad du tänker på, jag vill inte göra dig illa utan jag vill hjälpa dig så att vi kan sätta liv i det döda”. Jag vill säga att jag fattar att det varit svårt att ta dig dit du är nu och du har så många delar av dig som aldrig kommer att lösa sig, men att man lär sig så mycket från allt det dåliga. Typ: låt mig vara den hjälpande handen för att jag ser att det är något som gömmer sig bakom ditt leende. 

En annan låt som känns väldigt sårbar är Bättre med åren. Kan du berätta lite om den? 
– Aldrig någonsin har jag skrivit något så personligt. Den skrev jag till mina bröder som båda gått bort. Den skrevs på cirka 20 minuter. Jag är en sån människa som inte gillar att prata om mina känslor, jag tycker inte om att öppna upp mig om inte jag väljer att göra det. Jag har kunnat berätta om det som att det vore en film, men jag känner inte så mycket när jag berättar om det. Jag kände att jag behövde skriva den för att kunna känna och kunna sörja. Jag tycker att den produktionen är den bästa [på EP:n].

På grund av hennes komplicerade känslor kopplade till låten reflekterade Zoe under en längre tid innan hon tog valet att släppa spåret. I slutändan såg hon det vitala i att öppna upp sig för att kunna acceptera sina känslor.

– De jobbiga känslor jag har känt är också en sån grej som man inte är ensam om. Jag släpper inte låten för bara mig själv utan jag gör det också för min familj och släkten. För de som har förlorat någon och inte kan sätta orden på sina känslor. Låtraden “de säger att det blir bättre med åren”, det är vad man får höra hela tiden när man har förlorat någon. Och sanningen är, att jag vet inte om det blir bättre men man lär sig leva med det. Jag hoppas att folk kan lyssna på låten och känna stöd eller att jag sätter ord på det andra känner som de själva inte kan sätta ord på. 

Det var jättefint sagt! Jag gillar verkligen raden “jag har bränt många broar bara för att se om jag kan känna något” – så sårbart. Kan du berätta om den?
– Det är så jäkla typiskt också. Jag vet att jag så många gånger satt käppar för mina egna hjul bara för att jag ville bevara mina känslor. Jag tänker “kommer någonting hända om jag gör det?”, för jag har redan gått igenom det värsta som finns. Det känns som att man oftast lär sig vad man ska göra genom det man egentligen inte bör göra. Hade jag inte fuckat för mig själv så hade jag förmodligen gjort allt det dåliga fortfarande, men i mindre skala.  

En av Zoes favoritdelar på EP:n är den inledande versen på Con Calma, en låt som framförs tillsammans med BoBo. Jag uppmanar henne till att rappa versen vilket hon lekfullt gör. Det är imponerande att se hur hennes självsäkerhet återspeglas enkelt rad för rad och hur felfritt hon gör det. I låten sjunger och rappar hon om att släppa in en ny kärlek, en person som behandlar henne precis som hon förtjänar att bli behandlad. 

– Jag skrev egentligen låten till mig själv, för att jag vet att när det kommer till relationer har jag lätt att förlora mig i dem. Att jag har lätt att släppa taget och bara vara med den personen oavsett hur bra eller dålig den personen verkligen är. Den här skrev jag precis efter jag och en grabb hade gjort slut och han var inte alls bra. Då skrev jag det här som en slags manifestation för mig själv. Jag kände att jag var done med att settle med killar som inte ens kan hantera mig. Då kände jag bara att jag hellre vill vara med någon som jag redan från början kan visa vem jag är till. Jag tänkte helt enkelt “du vet vad du är värd. Du ska kunna säga det och visa det utan att den andra personen ska bli sur”. 

Mr Shrooms, producenten på Con Calma, har tidigare jobbat ihop med Zoe på spår som bland annat Isbanor och De Önskar visar sig deras musikaliska samspel, något som även hörs tydligt i Con Calma.    

– Jag skrev den versen skitsnabbt och sa till Mr Shrooms att vi måste göra något mer med den här. Det som är problemet ibland när jag skriver verser som jag är jättenöjd med är att jag ibland inte vågar fortsätta på låten för att jag inte vet hur jag ska toppa den versen. Så jag kände att jag behövde hjälp med den för jag fick writer’s block, och BoBo har jag alltid sett upp till för både sättet han gör låtar och han är så jäkla duktig på att komma på toplines. Han är en banger-maskin! Jag brukar inte sitta i sessions med andra, så att sitta med någon annan kan vara riktigt nervöst. Med honom så blev det så naturligt och vi klickar väldigt bra och så blev det bara dunder. 

Vi diskuterar Brisho, ännu en låt där BoBo levererar bars ihop med Zoe. Jag nämner frasen “de ser upp till mig, man kan tro jag är deras mamma” och den attityd hon har när hon säger det. 

– Den låten har jag varit mest rädd för att folk inte ska förstå. I början var idén för den något helt annat. Det var reggaeton och tanken var att det bara skulle bara rap straight, spotta bars, och att det skulle vara massa brudar på den. Men sen skrev jag min första vers och tänkte “det här va en fet vers, jag borde fortsätta med den”. Sen la Viraviras bror en gitarrslinga som jag dör för. Vi tog bort den ena, la till den andra, och då blev det som att viben i låten ändrades. Jag vet att många diggar mig för att jag skriver texter som är empowering och jag kände att jag inte hade en låt som var det straight through, så då ville jag göra den här. 

”Låt mig trampa på dem som trampar på dig.”

Vad är det för tankar och känslor som du vill att EP:n ska väcka hos människor?
– Jag vet att det finns så många brudar som inte vågar ta sin plats, som är jätteduktiga i det de vill göra men att de inte vågar ta stegen dit och många som inte vågar säga emot, många som låter sig bli trampade på. Det är för såna personer som jag känner att jag vill göra det här för. Låt mig trampa på dem som trampar på dig. Jag har inga problem med att säga vad jag tycker. För mig, med just unga tjejer, så känner jag att om du inte kan stå upp för dig själv så ring mig så hjälper jag dig, haha. Vi måste hjälpa varandra. Jag vill ge självförtroende och få dem att inse att det är okej att ta plats. Och folk kommer se dig som en bitch, men då får du roll with it och göra som Kehlani säger: “If Imma be a bitch, Imma be a bad one”.

Omslaget och trailern till EP:n är riktigt fina. Du fångar verkligen självförtroende och styrka i den, fierceness.      
– Tack snälla! Jag gjorde videon med min kompis Klara Lindgren och det är det sjuka är att vi har gjort det helt själva. Hon och jag gjorde det utan någon budget. Vi har fått lite hjälp, men i det stora hela har vi gjort allt själva. Jag känner mig bara så jävla stolt för det visar hur mycket kraft vi faktiskt har. Och det visar också att man inte behöver en label för att göra dundergrejer! 

Helt rätt, ni är grymma! Vad kan vi förvänta oss från dig framöver? 
– Jag vill fortsätta skapa och göra saker som har en betydelse för mig. Jag vill kunna nå ut till andra som kan behöva det. Med det sagt vill jag fortsätta göra sån här musik och skapa med olika kreatörer och lära känna mer människor, och bara lära mig allt möjligt och förhoppningsvis uppträda. Girl jag ska ha en turné snart, jag måste bara lära mig att planera upp allt sånt där men så fort jag har lärt mig, it is over for you!