Suad Ali porträtterar de ohörda i sin debutroman Dina händer var fulla av liv
Hur beskriver man Suad Ali? Statsvetare i grunden och sedan jobb på UD och UNHCR som expert på migrationsfrågor. Suad Ali är en ung person som har stora ambitioner och som redan nu har ett anmärkningsvärt CV. Nämnvärt är även att hon blivit utsedd till en av personerna i 30 under 30 Forbes-listan 2018 inom juridik och politik. Nu har hon även tagit sig an den litterära världen med sin debutroman Dina händer var fulla av liv som handlar om Nora, en ung somalisk tjej och hennes liv som privilegierad läkardotter i Somalia, till flykten till Sverige där hon tvingas skapa ett nytt liv. Jag, Sara Razi Ullah, har fått möjligheten att intervjua henne i samband med boksläppet.
Man hör ljuden från gatan där Ali promenerar under vårt telefonsamtal. Det är ett pipande som påminner mig om ljudet från sopbilen som även finns på min gata. I bakgrunden hör man också ljuden av fåglar och en lätt bris som får löven att prassla. Vi har ett lättsamt samtal om hennes nya debutroman och om var motivationen finns för allt som hon gör. Nervöst harklar jag fram min första fråga om vad som fick henne att skriva en skönlitterär roman.
– Jag har faktiskt alltid velat skriva en bok, men bara inte vetat när. 2015 så besökte jag Somalia med min mamma, och träffade då massa kvinnor som levt i Somalia under krigsförhållanden och som fortfarande befinner sig i en svår situation. Då skrev jag mycket dagboksanteckningar, och när jag väl kom hem insåg jag att jag behövde utveckla de till en berättelse om Nora, karaktären som växte fram ur de historier som jag fick från kvinnorna.
“I staden Mogadishu befann sig människor fortfarande i djupsömn. De drömde så tyst att vartenda andetag ekade i stillheten och medan de fortfarande sov började ett krig ta sin form i Somalia.”
Historien om Nora bar Suad Ali på i nästan fem år innan den blev färdig. Under den tiden arbetade hon mycket och hade inte möjlighet att alltid sitta och skriva. Kreativiteten är också något som har svårt att ta sin plats, berättar Ali, när jobbet tog all energi. Men hennes drivkraft att få klar berättelsen var stark. En stor del av den handlade om att ändra det rådande narrativet om kvinnor som tvingats fly.
– Jag kände mig mycket frustrerad över den porträtteringen som fanns av kvinnor som har flytt sina hem, som många gånger är en stereotyp. Jag ville därför med denna berättelsen skapa åtminstone en karaktär som kunde gå emot det där, och vara en motvikt.
“Från strandvillor vid Mogadishus stränder till nedgångna lägenheter som inte ens de fattigaste svenskarna vill bo i.”
Ett genomgående tema genom berättelsen har varit just klassresan. Flykt ur ett land är en fråga om välstånd, alla har inte möjligheten att ta den resan och överleva den. Uppoffringen som görs kan vara livsomvändande, som för Nora. Att gå från att vara en rik privilegierad person till en relativt fattig person i Sverige.
– Det är en intressant aspekt. Många tror att folk bara rör på sig, sätter sig i en båt och drar, de fattar inte att det kostar mycket pengar och är otroligt svårt. Så det har varit jätteintressant att gräva i just Nora, eftersom hon går från att vara en privilegierad person till att inte vara det. Vad händer med en klassresa som går neråt, hur bearbetar Nora det?
“Hon kände sig som ett hjälplöst barn, oförmögen att åter hitta sitt självförtroende som tappats bort på vägen från Mogadishu till Sandviken.”
Mitt under intervjun avbryter hon plötsligt. Hon har träffat på sin mamma i skogen där hon promenerar. “Hoyoo, vad gör du här?”. Hennes mamma svarar något och så skrattar Suad Ali till i luren, “Haha okej, hejdå mamma, vi ses sen.”. Hon hälsar på sin familj i Linköping sedan pandemin satte stopp för hennes resa i Jordanien, där hon befann sig när hon skrev sista sidorna i sin roman och samtidigt studerade arabiska.
Jag frågar henne om vilka som inspirerat henne under hennes skriftliga resa.
– Det har för mig varit jätteviktigt att se förebilder i svensk litteratur, att ha en lokal anknytning. Sådana har varit bland annat Johannes Anyuru och Jonas Hassen Khemiri. Men skönlitteratur som berör från andra delar av världen har jag ju också. Jag gillar Chimamanda Ngozi Adichie mycket och även Gabriel Garcia Marquez. Andra som varit viktiga inspirationer är också de vänner som jag har skaffat sen jag flyttade till Stockholm, som kanske inte jobbar i min sektor men ändå gör andra saker som går att relatera till, som Siduri Poli, Seher Yilmaz, Amanda Lundeteg, Donna Hanafi, Hala Mohammed bara för att nämna några och det har varit otroligt värdefullt.
Det är en tung berättelse som Suad Ali förmedlar om Noras liv, men en berättelse som bärs av många i Sverige. Diasporerna från olika håll växer konstant då konflikter, miljö och fattigdom tvingar fler och fler att lämna sina hem. Ändå är det en berättelse som sällan får ta plats, utan allt för ofta ses på utifrån. En anledning till varför Suad Alis roman berör beror just på de egna erfarenheterna. Hon vet hur processerna ser ut, hon har jobbat med migrationsfrågan länge och har varit på plats i flyktingläger med bland annat UNHCR. Hon har även verkliga historier i ryggmärgen då hon själv är svensk-somalier och det känns som att det ger mer tyngd till berättelsen.
Det är också en roman som är otroligt välformulerad, den har en tydlig röd tråd och det är nästan inga skavanker i berättandet som annars brukar synas i just debutromaner. Suad Ali lyckas inte bara skriva klart en roman, utan hon lyckas också göra det otroligt bra. Det här är helt enkelt bara ännu en sak som hon klarar fenomenalt.
