Linn Koch-Emmery: ”Min ingång till musiken är nästan bara rent narcissistisk”
Albumaktuella Linn Koch-Emmery har under de senare åren vigt nästan hela sitt liv åt musiken. Efter att ha spenderat hela 2019 på sin första headline-turné med över 60 spelningar runt om i Europa, öppnat för Liam Gallagher på Annexet i början av 2020 och blivit utsedd till framtidens artist av P3 fick pandemiåret 2020 leda fram till artistens första album. Vi ringde upp indieartisten Linn Koch-Emmery för att prata om debutalbumet, musikens betydelse och hur det är att vara en ytterst känslostyrd person.
Det är inte lätt att hitta en ledig stund för den 28-åriga Linn Koch-Emmery. När vi till slut får tillfälle att ringas är hon egentligen mitt uppe i att själv göra en egen intervju för musikprogrammet PSL och när inte jobbet äter upp en stor del av vardagen läggs nästan all annan tid på att färdigställa och förbereda inför det kommande debutalbumsläppet den 7 maj.
Något kanske lite ovant schema för vår intervjuperson som tidigare spenderat en stor del av de senaste åren i en minibuss runt om i Europa, men precis som många andra fått ställa om livet, skjuta fram sina planerade turnéer och fokusera på annat.
”Det är lätt att känna sig bitter och snuvad på saker, men det enda man kan trösta sig med är att det är likadant för alla.”
– Det är lätt att känna sig bitter och snuvad på saker, men det enda man kan trösta sig med är att det är likadant för alla. Det är ingen som kan göra någonting. Det känns ju piss såklart, förjävligt i stunder. Men det är vad det är, säger Linn på andra sidan luren, efter att hon lyckats smita ifrån jobbets åtaganden.
Trots en något besviken ton på rösten medger hon att det ändå var någon slags tur i oturen att hon precis turnerat klart och kunnat ta sig tiden att spela in vad som kommer till att bli hennes debutalbum.
– I den fasen är man ändå bara i en studio och gör klart, förklarar hon, med en viss optimism.
Linn försöker så gott hon kan via telefon beskriva albumet Being the Girl som släpps på fredag, den 7:e maj. Enligt henne är det tydligt att skivan, och hennes musik i övrigt, sammanfattar de hektiska åren som ligger bakom henne, men det är också en inblick i henne själv som person. I ett försök att förstå Linn börjar vi med att försöka förstå skivan.
– Det känns som att jag borde gjort ett album för längesedan. När jag såg mig själv när jag var liten, kändes det som att jag redan skulle ha släppt typ tio album nu. Jag har ju släppt två EP:s och turnerade ganska mycket med dem, så det var nog det som gjorde att det dröjde ganska mycket med albumet.
Vad är Being the Girl för skiva då?
– Det är ju ett album som handlar väldigt mycket om mig – det gör all min musik egentligen. Det finns väl många artister som skriver musik om omvärlden och man kan ha många ingångar i konstnärskap, men min ingång till musiken är väl nästan bara rent narcissistisk, skrattar Linn.
Att musiken är närmast och nästan enbart personlig är ingenting som undanhålls i det här fallet. Linn beskriver bland annat sin musik som olika dagboksanteckningar som ibland går så långt tillbaka till när hon var tolv år gammal och man märker att det är tydligt att Linn inte har några som helst problem med att finna och urskilja sig själv i sin egen musik.
– Det är väl en blandning av personliga anekdoter och berättelser… lite cyniskt självhat. Det känns som att den innehåller hela spektrumet av det som är min personlighet. Det finns många element av humor och cyniska inslag, och sen är den också ganska straight forward, emotionell och känslostyrd, förklarar Linn. Hon tänker efter en stund och fortsätter:
– Den handlar mycket om relationer också, vilket kanske är det många skriver om… misslyckade relationer… mina misslyckade relationer.
Linn Koch-Emmery föddes i Hamburg men är uppväxt i Norrköping – nu bor hon sedan en tid tillbaka i Stockholm. Hennes första singel som soloartist släpptes 2016 och hon har sedan dess också släppt två EP:s. Men att hon skulle syssla med musik bestämde hon sig redan för när hon var tolv år gammal – långt innan hon ens visste hur man spelade gitarr, sjöng eller skrev musik. Målbilden var Oasis – hennes första konsertminne från Globen. Bara några hundra meter därifrån hon själv fick öppna för Liam Gallagher tio år senare.
– Det är klart att det finns en symbolik kring att cirkeln på något sätt sluts. Men jag fick också förfrågan bara två veckor tidigare så det var knappt att jag hann tänka. Vilket kanske var bra för annars hade jag nog tänkt för mycket. Ibland kan det nog vara bra att inte känna så mycket överhuvudtaget och bara göra, resonerar Linn och fortsätter:
– Jag försöker verkligen tänka så. Men det är också för att jag är raka motsatsen. Jag är en ganska känslostyrd människa. Jag försöker i den mån det går att bete mig rationellt och inte bara följa impulser.
Är detta någonting som avspeglat sig i din musik?
– Det tror jag verkligen. Det finns en ton i nästan alla låtar av någon besvikelse på mig själv. Jag gillar på något sätt den jag är, men man har ju också rätt att tycka det är superstörigt att man har vissa personlighetsdrag som tar upp mycket energi, plats och tid och som bara förstör för sig själv och i viss mån för andra.
”Det jobbigaste jag vet är om det inte känns någonting. Jag är hellre ledsen och arg än att känna mig helt avtrubbad.”
Vilka personlighetsdrag är det du tänker på?
– Jag är en väldigt impulsiv person som agerar på känslor. Det har jag alltid gjort. Det nog också därför jag gillar musik. Jag är alltid nära mig själv på något sätt med känslor hela tiden. Det jobbigaste jag vet är om det inte känns någonting. Jag är hellre ledsen och arg än att känna mig helt avtrubbad. Kompisar brukar säga att ”du måste inte känna så mycket hela tiden. Du måste inte känna efter i alla beslut”. Det är antingen svart eller vitt och allt eller inget hela tiden.
Linn Koch-Emmerys musik beskrivs ofta som en form av slackerinspirerad indiepop med starka refränger. Hon berättar att hon ofta förknippas med stereotypen av en person som brukar damma av en gammal vinylskiva och lyssna på Dinosaur JR eller Pixies dagarna till ända. En stereotyp hon egentligen inte känner igen sig i. I syfte att få inspiration fylls istället dagarna med att lyssna på nya, unga artister och kontemporär musik – men framför allt att suga i sig så mycket av livet i sig. ”Om det inte händer saker stannar ju också musiken”, säger hon som ett motto.
– Jag gillar liksom all musik som är lite emo. Allt som man typ kan gråta till. Allt som skakar till en lite grann. Det jag vill känna när jag lyssnar på musik är att det ska förstärka någonting. Jag vill kunna sitta på en buss, stirra ut genom fönstret och kunna känna någonting som jag inte hade gjort om jag inte lyssnade på låten. Lite som photoshop när man drar upp kontrasten i en bild. Så tänker jag att musik gör ganska mycket.
Känner du att du förändrats under de här åren som du sysslat med musik?
– Jag tror jag blivit tryggare i mig själv, men bottnen är ju på något sätt kvar där. Jag är ju fortfarande samma tjej jag var som när jag var tolv år. Jag är fortfarande lika besatt av tanken att göra musik, skriva låtar och det är fortfarande det viktigaste i mitt liv och det har varit det sedan dess, berättar Linn.
Under tiden vi talas vid är fortfarande förberedelserna i full gång inför videoreleasen till låten Hard to Love, samt spelningen på onlinefestivalen Låt Live Leva. Men efter själva albumreleasen på fredag, ser inte schemat mycket annorlunda ut. Linn berättar att det inte finns mycket mer hon kommer kunna göra framöver än att hoppas på ett vaccin som gör att hon bland annat kan komma ut och spela, träffa människor, hälsa på sin syster i London, med mera. Tills dess säger hon att det bara är att fortsätta skriva och spela in musik.
– Jag blir väldigt oattraherad av saker när jag gjort klart dem. Man blir ju bara så sugen på att börja om på något nytt. Sen är jag ju jättestolt över låtarna, men jag har ju också lyssnat på dem konstant i två år redan. Nyhetens behag har liksom lagt sig lite, förklarar Linn och fortsätter:
– Jag är bara väldigt, väldigt sugen på att spela in och skriva mer musik. Jag ska göra ännu bättre låtar. Inte för att jag inte tycker att dessa är fantastiska, men jag kan nog säkert göra det ännu bättre.
Innan du måste återgå till arbetet… Vad är det första du kommer göra när du får spela låtarna live framför en publik som absolut inte håller avstånd till varandra?
– Jag kommer nog behöva ta en betablockerare för att jag kommer vara jättenervös. Det var så otroligt länge sedan, skrattar hon och utvecklar:
– Jag ler typ när du säger det här. Men gud vad gör man? Jag vet inte vad jag kommer göra men jag kommer i alla fall vara jättenervös. Jag kommer nog bara söla mig och dra upp på den där gigjäveln tills det inte går längre. Köra massa extranummer.
Linn Koch-Emmerys debutalbum Being the Girl släpps på fredag, den 7:e maj.
