Joakim Rask diktar om mannen som inte får knulla

Vad innebär det att vara en incel, och vad har inceln för plats i poesin? De senaste tre åren har Joakim Rask skrivit på sin debut: en poesisamling från perspektivet av en man som inte får knulla.

– Det var en jobbig bok att skriva, en jobbig karaktär att vara i. Jag är glad att det är över.

---

TW: våldtäkt

Han hade velat skriva länge, och plötsligt lossnade det. Joakim Rask läste SCUM-manifestet av Valerie Solanas.

– Det föddes något där, ett svar, från en väldigt arg man i mig. Som hon skrev fram, Solanas. Och det parades med berättelser som jag tog del av, om ensamma män som begår terrorhandlingar. Saker som jag själv kommer från, såna rum – jag växte ju upp i ett pojkrum. Det finns mycket fantasier där.

Det började i väldigt mörka känslor, menar Joakim, som sedan bearbetades till en mer begriplig berättelse. I tre år gick Joakim in i incel-karaktären och utvecklade texten till vad den är idag: en 152 sidor lång bok av fragmentarisk men narrativ poesi, orädd för att använda begrepp som dränka, skjuta, våldta. Runka. Förekommande är porrkategorierna och GTA. Redan i titeln förekommer spelreferenserna.

– R2, som är två tredjedelar av titeln, är en knapp på PlayStation-kontroller som man gärna flyr eller gasar med. Eller skjuter med. Det handlar mycket om flykt att hålla in den knappen tyckte jag. Och hela titeln, jr2, det skulle kunna vara ett forumnick för någon anonym person. Det är ju en person som sitter mycket vid datorn som har skrivit eller tänkt boken. Och sen är det mina initialer. Det leker lite med det självbiografiska, flörtar med den genren.

Trots det, och att Joakim säger att han gått in i karaktären och att inspiration har hämtats från hans uppväxt i pojkrummet, tänker han inte att boken ska läsas som självbiografisk.

– Det vore väl bra om– jag höll på att säga att det vore bra om den lästes som självbiografisk, men jag vill inte att den ska göra det.

Varför vore det bra?
– Nej, men… Texten kanske blir mer påtaglig om man känner att den är skriven av en riktig person. Jag vill väl att man ska få känslan av att det är en rimlig berättelse av en riktig person, även om jag inte har skrivit den som hela mitt jag, så att säga.

Bokhandlarna pitchar boken som en samtidsskildring “fullt begriplig endast för den som har vuxit upp som man”. Av förlaget it-lit beskrivs poesin som “incelpoesi”. Men vad innefattar egentligen att vara en incel? Författaren själv vill inte lägga in för mycket i begreppet.

– Jag vill gärna hålla mig på en väldigt bred definition, och bara säga att det är någon som lever i ofrivilligt celibat. Många av de incelsen man läser om har gått väldigt långt, de lever väldigt långt utanför samhället, så jag tänker att orden har fått en väldigt mörk innebörd. Som säkert är plågsam för många som helt enkelt bara är ensamma.

Bokens huvudperson är däremot inte en incel som bara är ensam. Han spenderar dagarna med att kolla på kvinnor som huggs ihjäl, tonåringar i porrfilmer, koncentrationsläger. En av diktsamlingens delar heter “JAG SKA FÅ FITTA”.

Incel-begreppet innefattar inte någon slags ilska eller några specifika handlingar för dig?
– Det kan ju innebära mycket ilska, det gör det ju för mig. En känsla av att vara berövad saker man tror sig ha rätt till. Det ligger mycket i incelskapet att ta del av pojkrummets fantasier om dominans och makt, och den ganska förnedrande verkligheten: att man har inte uträttat någonting, man har i princip bara suttit inne vid datorn, inte kommit någonstans. Där uppstår också en ilska, krocken mellan verklighet och fantasi. Det är det jag har försökt fånga i boken.

Vad är fantasierna om dominans och makt?
– Att bli berömd. Personen i boken sitter och försöker komma på en stor uppfinning men ger upp direkt. Han vill skriva en bok men han orkar inte lägga ner tiden. Han vill inte ha en relation så mycket som han vill ha en tjej, ha en tjej. Bli sedd utifrån med status och makt och ha en snygg tjej. Så det är drömmar på den nivån. Som ska föda hans ego.

Hur har du tänkt om att synliggöra en sån här karaktär, som exempelvis pratar så om våldtäkt?
– Jag vill väl skriva något realistiskt. Det är ju ett problem att det förekommer, så att säga. Vad det ska vara bra för vet jag inte, skildringen av en sån person.

jr2 är inte den enda boken som behandlar ensamhet från årets första halva. Malin Lindroths Nuckans hjärtespalt – där karaktären Nuckan skriver om tvåsamhet, kärlek och att leva utanför samhällets relationella normer – kom ut i slutet av januari. Men ensamheterna beskrivs olika. I en intervju i DN menar Malin Lindroth att nuckan inte är en incel, trots att hon lever i ofrivillig ensamhet. Joakim Rask har läst Nuckans hjärtespalt, och tänker att skillnaden mellan Nuckan och hans protagonist är vad de tar utgångspunkt.

– Det är väl just ensamheten som är Nuckans jobbigaste belägenhet. Medan en incel, eller killen i min bok, inte tänker på relationer mellan människor som ett utbyte, utan snarare som något som ska höja honom. Han vill ha sex. Han är besatt av det. Och det är ju en helt annan ingång till samvaron än vad Nuckan har. Hon fantiserar inte om att våldföra sig på män. Och jag har svårt att se min karaktär skriva en hjärtespalt. Han skulle mest bli arg. Fråga varför de inte bara våldtar någon – förlåt!

Men då innefattar ju incelbegreppet den här “mörkheten” och ilskan? Eller är det bara hos din karaktär?
– Ja. Min karaktär och alla incels som har blivit kända. Det har ju gått en hel del tv-program om incels som verkar helt normala. De kanske inte bär på så sunda tankar i och för sig…

Incels läser inte poesi, säger Joakim Rask. De läser inte alls – om det inte är Jordan B Peterson. Så det är svårt att ha dem som målgrupp. Ändå är han glad att han valde poesi som medium för att uttrycka sig: han menar att läsare kommer mycket närmare bokens protagonist än de gjort om det hade varit prosa.

Vad vill du att läsaren ska ha med sig efter att ha läst boken?

Joakim är tyst en lång stund innan han svarar.

– En känsla av allvar kanske. Och kanske någon slags nyfikenhet på det som inte tolereras.

Vart tycker du att man ska gå sedan med den nyfikenheten?
– Jag vet inte vart man ska gå. Man kan nog inte göra så mycket åt situationen. Det finns väl inget större hopp i boken.

Vill du väcka någon slags empati?
– Ja, men det vill jag ju. Jag har velat undersöka smärtan under det här hatet. Det vi ser av en incel är inte början, utan slutet av en lång rad saker som gått fel med att anpassas tills samhället.

jr2 släpps den 19 april 2022.