OS-ring eller nyckelring – det gömmer sig bakom Paris högsta reklampelare
Paris borgmästare beslutade i början av september att OS-ringarna, som under sommarens mästerskap prytt Eiffeltornet, ska sitta kvar för evigt. Förslaget kritiseras för att göra Eiffeltornet till en reklampelare – men tornet har sedan länge varit en symbol för något betydligt större och mörkare, skriver Daria Spitza.
Få landmärken i världen är lika kända som Eiffeltornet. Få är lika fotograferade, omtalade och romantiserade. Eiffeltornet finns i form av nyckelringar, kylskåpsmagneter, parfymflaskor, kakor, väskor och tandborstar – det mesta en svettig turist i en av världens jobbigaste städer kan önska sig går att finna i Eiffeltornsformat, och den som aldrig skådat järnjätten i verkligheten vet troligtvis ändå hur den ser ut. Eiffeltornet är inte bara ett av världens mest kända arkitektoniska verk – det är också en stor del av Frankrikes ansikte utåt, ett turistmagnet och en stolt symbol för landet.
Under sommarens OS-mästerskap i Paris har tornet prytts av OS-ringarna, och i början av september kom nyheten att Paris borgmästare Anne Hidalgo nu vill låta en lättare variant av OS-ringarna hänga kvar – permanent. Ett beslut som många rasat mot.
Ättlingar till Gustave Eiffel, ingenjören bakom tornet, har motsatt sig förslaget, precis som många av Paris medborgare. Hidalgo menar att ringarna på Eiffeltornet ska ses som en enande symbol, ett tecken på “inkludering och tolerans” och en hyllning till staden och den historiska sommar som precis ägt rum. Samtidigt finns det en annan historia att berätta om Eiffeltornet. En historia som handlar mindre om Frankrike – och desto mer om Haiti, en av Frankrikes forna kolonier.
Slutet av 1800-talet präglades av tekniska framsteg, inte minst inom järn- och stålindustrin. Just järn och stål blev också temat för världsutställningen i Paris 1889, som skulle visa stadens – och i förlängningen Frankrikes – innovationskraft. Utställningens höjdpunkt skulle vara ett 300 meter högt torn, byggt av ingenjören Gustave Eiffel. Med ambitionen att bli världens högsta byggnad stod Frankrike inför möjligheten att ännu en gång, på ännu ett vis, markera sin position på den internationella spelplanen. Men för att bygga världens högsta torn krävdes såklart pengar.
För att finansiera bygget tog man hjälp av banken Crédit Industriel et Commercial, som idag gärna förknippas med monumentet, men i lägre utsträckning vill associeras till dess roll i Frankrikes brutala historia. Crédit Industriel et Commercial är nämligen den bank som gick med allra störst vinst på den enorma skuld som Frankrike utkrävde från sin före detta koloni i början av 1800-talet.
Saint-Domingue, som Haiti hette under Frankrikes kolonialstyre, var en av de allra mest lönsamma – och enligt historiker mest brutala – kolonierna. Landets kaffeproduktion försedde Frankrike med enorma vinster. 1779 inledde befolkningen i Haiti en revolution som skulle komma att bli världens första lyckade slavrevolution, och leda till bildandet av den fria staten Haiti år 1804. Men straffet för friheten blev dyrt.
I utbyte mot ett diplomatiskt erkännande (som bland annat skulle tillåta Haiti att driva nödvändig handel med omvärlden) avkrävde Frankrike en skuld på 150 miljoner franc, en summa som långt överskred den nyblivna statens tillgångar. För att betala av skulden tvingades Haiti ta enorma lån – från franska banker. Denna dubbla, och noggrant kalkylerade, skuld försatte Haiti i en omöjlig ekonomisk position. Generationer av haitier tvingades betala av en skuld som ständigt ökade i magnitud. De franska bankerna frodades, samtidigt som Haiti utarmades och fråntogs medel för att bygga nödvändiga institutioner, infrastruktur och välfärdssystem. Det är med denna bakgrund som Haiti anslöt sig till det internationella systemet, och en stor anledning till den fattigdom som råder i landet än idag.
I en omfattande undersökning som New York Times genomförde 2022 framkommer att skulden uppgår till 560 miljoner dollar omräknat till dagens valuta. De betonar dock att detta inte sammanfattar hela förlusten – om pengarna hade fått stanna på Haiti och investerats i landet, istället för att landa i Frankrikes fickor, hade de tillfört 21 miljarder dollar till statskassan över tid. En summa som överskred hela Haitis ekonomi år 2020. I en rapport från 2021, framtagen av internationella forskare, framkommer att Haitis BNP hade kunnat vara sex gånger så högt idag om generationer av haitianer inte tvingats betala sina forna slavägare och staten inte försatts i en cykel av skulder.
Samtidigt gödde skulden den franska ekonomin, staten och bankerna – i ett av de sista lånen som Haiti tvingades ta år 1875 gick så mycket som 40% av beloppet direkt till franska banker och investerare. En av de banker som gick med störst vinst var just Crédit Industriel et Commercial, som hjälpte att finansiera Eiffeltornet. Frankrikes mest kända landmärke, som befäste Paris som en kulturell huvudstad, kan vara något av det mest gynnsamma och lyckade som Frankrike åstadkommit i PR-väg. Samtidigt är järnbalkarna sammansvetsade av pengar som strömmat in från andra sidan Atlanten.
Pengar som kunde varit del av ett statsbygge blev alltså till ett torn i Paris. Inget ovanligt, historiskt sett – där Europa förslavat och exploaterat över havet, har man byggt statyer på hemmaplan. Men något magstarkt, att hävda att Eiffeltornet skulle bli till en reklampelare först nu. Som om det inte alltid varit en ren och skär marknadsföring för Frankrike, med långt värre kopplingar än vad OS-ringarna någonsin skulle kunna tillföra.
