David Lynch är sommarens hetaste Youtuber

Världen står i ständig brand på något sätt. Allting är dåligt. Livet är trist. Att skriva är för svårt. Sommaren är säkert för varm också. Ibland för kall. Hur som helst är ingenting så bra som det skulle kunna vara, vilket är lika mycket en överdrivet cynisk mening som det borde vara detta herrens år 2020:s slogan. 

Flyr jag den analoga världen och kollar in vad som är populärt på Youtube idag blir det inte mycket muntrare. Tveksam humor i drivor och vloggare som lockar barn med clickbait-titlar värre än vad de mest skamlösa kvällstidningar någonsin kunnat drömma om. Allting nyhetsrelaterat handlar antingen om SD eller invandring av någon form. Rasister kan trots allt inte gå en dag utan att ständigt få sin världsbild bekräftad av andra rasister.

Det här är samtidigt inte så konstigt, antar jag. Vi lever i en oklar nutid som kommer leda in i en oklar framtid, så självklart tittar många på någonting betryggande, vare sig det är lättsamma sketcher, berättelser ur andras liv eller, tja, ens egna tveksamma politiska åsikter. Jag har egentligen gjort precis samma sak senaste månaden. Sökt mig till någonting betryggande alltså. Inte tittat på Youtubekomiker och lämnat kommentarer om hur mycket jag avskyr ”#Svetsarn”.

Jag har tittat på korta väderprognoser varje dag. Inte för att jag är någon som älskar meteorologi speciellt mycket, eller ens för att dessa prognoser är överhuvudtaget relevanta för mig. De behandlar Los Angeles, en stad i ett helt annat land i en helt annan världsdel som jag aldrig besökt eller kommer besöka inom någon nära framtid.   

Det är helt och hållet på grund av att de kommit från David Lynch som i maj började ladda upp kortare videor på sin Youtubekanal David Lynch Theater. I egenskap av odräglig Filmkille™ blev jag självklart intresserad av detta så fort jag hörde talas om det. ”David Lynch pratar om väder. Vilket geni! Vilken konst! Men vad betyder det?”, tänkte jag. Så jag tittade vidare. Dag efter dag i jakt på klarhet.   

Nu när det gått en period och jag accepterat att saker till och med i David Lynchs fall kan vara precis det de presenteras som (och antagligen inte ett kryptiskt sätt att avslöja Twin Peaks fjärde säsong, även om drömmen aldrig dör) sitter jag ändå kvar här och tittar på var dags prognos.  

Vädret i sig är inte viktigt. Det är bara någonting trevligt med att få se en Lynch sittandes i sin verkstad, alltid lika optimistisk och benägen att önska sina tittare en fortsatt trevlig dag. Ibland skakar han om konceptet lite, berättar en historia om någon dröm han haft, eller önskar någon kollega grattis på födelsedagen. En dag hade en Black lives matter-skylt i bakgrunden. Det är aldrig några stora saker, bara en liten extra krydda på det vanliga 40 sekunder långa klippet.

Ibland, när Lynch verkligen är på humör, kan det ibland också dyka upp gamla kortfilmer som aldrig visats för en bredare publik förr, samt den helt nya The story of a small bug, som verkligen är som manna från himlen när ungefär alla intressanta filmer skjutits upp till senare delar av året. Han kommer också med små filmer där han berättar om vad han jobbar med i nuläget. Till exempel 28 maj när han visade upp ett handfat i trä och myntade det nu odödliga citatet ”water is weird”. Trevliga efterrätter till de redan så trevliga väderprognoserna.

Jag är ingen stor älskare av ASMR, och David Lynch har verkligen inte den viskande, sensuella röst som skulle krävas för det, men att se honom i dessa klipp skänker mig ett lugn som få andra Youtubekanaler kan. Att den här mannen som gjort några av de tematiskt mörkaste filmerna världen skådat, till exempel Eraserhead, Lost highway och Twin Peaks: fire walk with me, dyker upp när världen är som allra tråkigast och lyser upp med sin evigt positiva energi.

Min högsta dröm i nuläget är att Lynch stannar kvar på Youtube åtminstone resten av sommaren, och gärna ännu längre än så. Att jag varje dag kan fortsätta sätta mig vid datorn och se honom i den där verkstaden, höra honom beskriva det (ofta) gyllene solskenet och ibland dela med sig av en kul anekdot. Många pratar om vikten av medmänsklighet i den världssituation vi befinner oss i, och det är det jag känner här. Att jag bjuds in och får se en av vår tids mest mytiska och svårförstådda konstnärer skala bort sina lager av frågetecken och bara visa upp sin egentligen ganska ointressanta vardag. En vardag där han varje dag förmedlar att det inte alltid måste vara kul. Det viktigaste är att vi har och värnar om varandra. Bara en liten gest som att berätta om vädret utanför räcker långt.

Med det sagt: Skulle inte tacka nej till mer Twin Peaks, David!