BLAME IT ON BABY

DaBaby

Jonathan Lyndale Kirk, mer känd som DaBaby, har under de senaste åren rört sig från att vara en i mängden i den evigt växande poolen av hiphopartister till att bli ett av genrens största ansikten. För ett och ett halvt år sedan var DaBaby en nykomling som inte ens hunnit få ut ett debutalbum. Nu, två soloalbum, liveframträdanden på The Tonight Show och BET Hip Hop Awards 2019 och flera hundra miljoner streams på diverse streamingtjänster senare, är DaBaby en av genrens mest utstickande akter. 

Kirks resa till kändisskap har däremot inte skett utan en del turbulens. Först av allt var hans artistnamn till en början Baby Jesus, ett alias han som tur var insåg inte var särskilt passande. DaBabys största problem som uppåtgående artist var dock hans juridiska problem — 5e november 2018 blev en nittonårig man skjuten till döds på Walmart i Huntersville, ett brott som Kirk blev anklagad för att ha varit delaktig i. Hans slutgiltiga dom blev dock inte mer än villkorlig. En snabb Google-sökning kan dock berätta att DaBaby är minst sagt lite av en bråkstake, vilket på många sätt nog har hjälp honom karriärmässigt. Artister som 50 Cent och Eminem hade kanske aldrig nått den nivån av berömmelse de har haft det senaste seklet om det inte vore för deras kontroversiella beteende. 

Nu har vi dock anlänt i år 2020. Covid-19 har gjort att vi hälsar armbåge mot armbåge och DaBaby har släppt sitt tredje soloalbum BLAME IT ON BABY med ett passande omslag där han bär en ansiktsmask. Marknadsföringen för skivan började endast några dagar innan albumet släpptes och eftersom han inte har kunnat planera omslaget särskilt långt i förväg så tyder det på att BLAME IT ON BABY kanske inte var menat att släppas just nu — ett beslut som kan ha varit förhastat. 

BLAME IT ON BABY är tyvärr inte ett mer genomtänkt album än hans tidigare album KIRK eller Baby On Baby. Han fortsätter med sitt vanliga flow redan på introlåten CAN’T STOP och använder det därefter på nästintill alla låtar. Vad som har förändrats melodiskt är att han ibland försöker vara just det, melodisk. På SAD SH*T, CHAMPIONS, DROP och albumets singel FIND MY WAY försöker Kirk att sjunga sig igenom refrängerna som en sorts b-variant av Roddy Ricch eller A Boogie wit da Hoodie. Både Roddy och A Boogie är med på albumet men fördelas en vers var, trots att de båda hade hanterat diverse låtars refränger klart mycket bättre. 

Vad som gör albumet riktigt svårlyssnat är dock inte DaBabys brist på kreativitet i verserna eller hans horribla försök till att vara R&B, det är alla textrader, och i vissa låtar hela verser, som explosivt och aggressivt berättar om hans sexuella framgång och beteende. Som i LIGHTSKIN SH*T där han rappar “I went, ran the score up / Put my dick down her throat ‘til she throw up” eller på den tidigare nämnda SAD SH*T där han, efter en refräng menad att vara mjukare och känsligare, behöver avbryta refrängen genom att ryta ut “Fuck that, I’m goin’ back in, nigga / Hit it from the back end, nigga”. Värst av allt är albumets näst sista låt NASTY, albumets obligatoriska sexlåt. Den “sensuella” låten där R&B-legenden Ashanti och Megan Thee Stallion gästar är fylld med groteska och porriga rader som “I get mouth and I sit on the couch and I make her sit on it” och “I put a bath towel on the bed, just so she can squirt on it / Like fwoosh, told you to stretch, now it hurt, now don’t it?”. Verser som dessa kan förekomma från artister med en mjukare ton vilket, i vissa fall, dämpar den sträva och äckliga känslan, men med DaBaby är dessa känslor i centrum under flera av BLAME IT ON BABYs låtar. 

DaBabys positiva lekfullhet kommer dock fram ett par gånger under albumets gång. Först på TALK ABOUT IT. Han är även här aggresiv men med rätt samtalsämne är det svårt att inte gunga med till den studsiga instrumentalen. Sedan finns JUMP där DaBaby rappar fram och tillbaka med YoungBoy Never Broke Again som levererar en svängig hook till en lyriskt rätt så imponerande låt från båda rapparna. Sist ut har vi även titellåten där tre beatswitches gör låten till ett fräscht tillskott i låtlistan.

Trots att DaBaby snabbt blivit en av hiphopvärldens starkaste profiler, har han under sitt korta kändisskap också blivit starkt kritiserad och hånad för att ändlöst fortsätta använda samma flow och att sakna djup i sin musik. På BLAME IT ON BABY försöker han halvhjärtat att fördjupa sin artistiska portfolio med R&B-inspirerad sång och låtar som NASTY där ett tema faktiskt existerar. Tyvärr så är delarna där han sjunger och NASTY albumets svagaste punkter. Kvar finns då generiska trapbeats och DaBaby som inte ändrats eller förbättrats en gnutta sedan han släppte sina två första album förra året.