Cyberpunk 2077 — Framtiden är queer

Vid det här laget har nog ingen lyckats missa det öronbedövande hype-tåget som är igång kring CD Projekt Reds nya sci-fi RPG Cyberpunk 2077. Detta trots att det enda vi har sett hittills när det kommer till gameplay är återberättade erfarenheter från de journalister som fått testköra spelet, samt den totala timmen gameplay utvecklarna släppt under de 8 år som de hypat spelet. På något vänster finns det fortfarande tillräckligt många YouTube-analyser av spelet för att göra det fullständigt omöjligt att fokusera på någonting annat. Fans mer eller mindre stalkar utvecklarna på Twitter för minsta lilla indikation på vad vi kommer se när spelet väl släpps 10:e december, och videokreatörer kämpar med näbbar och klor för att vara först med att monetisera varje liten detalj som slinker ur det polska spelföretaget. 

För den som minns sin gaming-historia känns detta som en total deja-vu från ett flertal brutala, tidigare misslyckanden, speciellt när det kommer till Open World. Även om No Man’s Sky blev bra till slut, så var det en lång uppförsbacke efter en PR-kampanj fylld med löften som inte ens kom i närheten av att infrias på releasedagen. Så många gånger har vi sett hypen mer eller mindre tuta och köra på minsta lilla rykte — vilket absolut inte bromsas av en pandemi som ökat spelindustrins omsättning med nästan 40% — och nu sitter vi här igen, på kanten av våra stolar väntandes på att se om industrin kanske denna gång håller vad de lovar, och faktiskt släpper ett spel som enligt speltestare ska vara “unlike anything they had played before”.

Även om minimalt med faktiskt gameplay har kommit ut, så har CD Projekt Reds PR-avdelning jobbat minst sagt övertid. De har lyckats knyta till sig kändisar som Keanu Reeves, Grimes, Refused, Run The Jewels och många fler, som antingen karaktärer i spelet eller musikskapare i soundtracket — ibland både och. CD Projekt Reds egna deep-dive serie där de pratar med utvecklarna om de olika aspekterna av spelet, Night City Wire, släpps mer eller mindre regelbundet med ny information om allt ifrån vilka bilar man kan köra till de olika gängen som dominerar den fiktiva staden Night City, där spelet utspelar sig.

Vi känner nog igen även detta — ett scope som verkar mer eller mindre gränslöst, mängder av hype — och huttrar lite av obehaget som infann sig när vi först hoppade in i Watch Dogs, eller No Man’s Sky, eller Assassin’s Creed: Unity. Listan kan nog fortsätta ett bra tag till. Kontentan? Hype garanterar inte ett bra spel.

Med det sagt, så finns det i detta fall stora skillnader från de fall av total besvikelse vi känt senaste åren. Vi pratar inte om en studio som tidigare bara gjort glorifierade mobilspel (*host* Hello Games *host*), eller den stressade uppföljaren i en extremt framgångsrik franchise, eller en ännu mer stressad implementation av multiplayer i en spelmotor som absolut inte är gjord för multiplayer.

Om en bara tittar på ytan av Cyberpunk 2077s semi-dystopiska framtidsvärld är det lätt att spelet verkar mer eller mindre obegränsat, men när den nyfikne (undertecknad) gräver lite djupare, blir det allt tydligare vad som faktiskt är ambitionen, och vad som inte är det. CD Projekt Red har redan bekräftat att multiplayer kommer lanseras i ett separat standalone-spel preliminärt schemalagt för 2020. De har bekräftat att kartan för spelet är mindre än The Witcher 3: Wild Hunt, och att majoriteten av ytan sedd från ovan är den kala post-apokalyptiska öken de väldigt lämpligt valt att kalla ‘The Badlands’. När man kokar ner spelet och all dess marknadsföring till sin essens så handlar egentligen alla features om en enda sak — spelarens egna val.

Denna enkla, tydliga filosofi får utlopp i de mest otippade sätt. För att vara utvecklat i ett så… konservativt land som Polen (1) (2) (3) — så kommer det nog som en total chock för de flesta att Cyberpunk 2077 är ett av de första moderna RPG-spelen som tillåter trans- & queer-karaktärer vid skapandet av spelarens förkroppsligade form. Även om det initiala valet av karaktärens fysiska attribut är kategoriserat i mer traditionellt feminina och maskulina drag, så kan man enligt alla som spelat demoversionen blanda dessa fritt. Vill du ha bröst och snopp? Go nuts! Känner du för att strunta i normerna helt och skippa båda? Your body, your choice —inget Lag och Rättvisa-parti kommer stoppa dig i framtidens fantastiska värld. 

Som om det inte vore nog har vi också fått bekräftat att alla karaktärer i spelet har en läggning som är specifik för deras karaktär — vilket betyder att om du har ögonen på någon speciell så får du precis som i riktiga livet försiktigt designa hela din identitet för att få ett kryss i rätt ruta när du frågar chans. 

Friheten gäller såklart inte bara din fysiska form i spelet, utan också valen du gör längs vägen. Spelets grundsyfte tar sin form i mer traditionella saker som quests med olika slut, olika spelstilar, olika dialoger baserade på spelarens tidigare val och bakgrund, olika livshistorier som kan anpassas av spelaren själv på flera sätt. Den tydligaste punkten när man väljer detta är under valet av så kallat ‘Lifepath’ — där spelaren får välja en av tre unika bakgrunder. För de som väljer Street Kid börjar livet på gatan, för Corpos börjar livet som en offensiv anti-spion åt ett stort teknikföretag och som Nomad börjar livet i öknen utanför Night City. Alla tre valen har olika quests för att lära sig spelets dynamik, och ger olika färdigheter och möjligheter som påverkar hela ens spelupplevelse. Syftet är tydligt — Cyberpunk 2077 ämnar att vara ett spel du kan spela om och om igen och alltid hitta nya upplevelser inom, baserat på vem du vill vara just då.

Efter på tok för mycket research kan man inte annat än konstatera att Cyberpunk 2077 inte har för avsikt att bara vara ett spel, utan snarare en spegel. Vi kommer inte kunna hitta varandra i dess universum vid spelets lansering, men om vi letar riktigt noga kanske vi hittar oss själva i Night Citys mörka gränder, även om vi aldrig lyckas charma den kattiga corpo-agenten Meredith Stout med vår biffiga ken-docka. 

I slutändan, är det inte det alla konstverk — oavsett om de tar sin form i spel, musik, film eller design — handlar om? Att vända och vrida på vår uppfattning om vad våra tankar om verken säger om oss själva. Om inte varenda ord som CD Projekt Red spottat ur sig senaste 8 åren varit en lögn, så känns det som ett oundvikligt faktum att Cyberpunk 2077 kommer checka den rutan.

Text: Albert Frykman