Making a Door Less Open

Car Seat Headrest

Car Seat Headrest har under det senaste årtiondet varit en av indiegenrens mest hyllade akter. För fem år sedan blev Car Seat Headrest signade hos Matador Records ihop med släppet av Teens of Denial, ett av bandets mest hyllade album, som också blev deras första mainstreamsuccé. Ett par år senare släppte bandet en omarbetad version av albumet Twin Fantasy och plötsligt kändes det som att bandet hade fulländat konsten att göra ett indiealbum. Produktionerna och mixningen får musiken att kännas otroligt DIY och de fantastiska texterna är fyllda av tonårsångest och melankoli. Så när singeln Can’t Cool Me Down släpptes i slutet av februari tappade hela bandets fanbase hakan. Låten har näst intill ingen gitarr och albumet Making a Door Less Open blev ett kollaborativt album med Will Toledo och Andrew Katz elektroniska sidoprojekt 1 Trait Danger.

Making a Door Less Open börjar med låten Weightlifters som sätter tonen för hur detta experimentella rock/EDM-album kommer att låta. Den öppnar med skrämmande syntar och utvecklas med tiden genom att elektroniska trummor adderas och till slut en klinkande elgitarr. Denna underliga men välkomponerade blandning återkommer på en stor mängd av albumets spår. Både Deadline (Hostile) och Deadline (Thoughtful) förenar gripande syntar med Will Toledos fängslande och sårbara texter på ett sätt som knappt kändes möjligt med tanke på trycket bandet hade på sig efter deras tidigare mästerverk. Båda låtarna, och albumet överlag, känns mer kommersiella än bandets tidigare verk men det känns aldrig forcerat eller som att bandet går ifrån sina rötter. 

Produktionen och mixningen på Making a Door Less Open är inte heller lika grumlig som den varit tidigare och till skillnad från Twin Fantasy eller Teens of Denial, där albumen flöt samman, känns Making a Door Less Opens spårlista mer som en kompilation av singelvänliga hits. Men trots att det är annorlunda, är det också väldigt bra. Introlåten Weightlifters, Famous och båda Deadlines-låtarna är några av bandets starkaste och mest imponerande låtar hittills. 

Ett av Car Seat Headrests starkaste sidor har varit och förblir Will Toledos textförfattande. På Making a Door Less Open har Toledo däremot lämnat tonårsångesten och det vardagliga för att istället berätta om hans känslor kring sitt nyfunna kändisskap. På Hollywood får man höra Andrew Katz och Will Toledo sjunga “Hollywood makes me wanna puke”, en konkret tanke kring kändisskapet. På Life Worth Missing berättar Toledo om ett Alice i underlandet-scenario där han trodde att han skulle hitta ett hål i sin trädgård som skulle leda honom till att leva ett helt annat liv. Den bleka verkligheten av kändisskap är utspridd över hela albumet och berättas på ett otroligt vackert sätt. 

Vad som håller albumet tillbaka är tyvärr, stundtals, de elektroniska segmenten. Den tidigare nämnda Can’t Cool Me Down och There Must Be More Than Blood sticker ut från mängden då produktionen helt enkelt inte kan mäta sig med Toledos sång eller nivån på resten av albumet. Båda spåren är utdragna och med flera minuter av simpel elektronisk produktion blir det lätt att ifrågasätta om bandet verkligen var redo att ta ett sånt stort experimentellt steg. 

Car Seat Headrest tog en risk med Making a Door Less Open, och även om vissa låtar inte riktigt når upp till sin fulla potential så är albumet i största grad ett lyckat experiment. Att ställa det nya albumet bredvid Twin Fantasy eller Teens of Denial är poänglöst, det hade varit som att jämföra The Strokes och The Voidz — båda har Julian Casablancas som frontman men de är separata enheter med sitt eget sound. Vad Making a Door Less Open ger oss är ett fantastiskt första försök till att blanda gammalt med nytt och att förena DIY-rock med EDM.