Tack, förlåt och skyll dig själv – Kalle Norwald
Självhjälpsböcker är ett vanskligt fenomen. Jag har för vanan att hålla mig på behörigt avstånd från allt som gör anspråk på personlig förändring och förbättring medelst läsning om just detta. Detsamma gäller reality-tv, och därmed höll jag mig också långt borta från SVT:s Gift vid första ögonkastet. Konceptet framstod som fruktansvärt; att bli ihopmatchad med någon som du sedan träffar för första gången på ert gemensamma bröllop. Bara tanken framkallar starka ångestkänslor.
En eller flera uttråkade kvällar senare var jag förstås fast, som den svaga människa utan principer jag är. Och utöver underhållningsvärdet i upplägget så fann jag att programmet faktiskt har något, på riktigt alltså. I de olika parens resor såg jag mina egna tillkortakommanden och brister, såväl som styrkor i min egen relation som dessa saknade. I terapisoffan talade psykologerna inte bara med deltagarna utan även med oss därhemma. Vansinnigt klyschigt, förstås, men effektivt och stundtals riktigt fint. En särskilt vänlig blick på sina klienter hade sexologen och psykoterapeuten Kalle Norwald. Givet är då att denna vänlighet och mjuka framtoning utnyttjas till fullo, i en förlängning av terapin i skriven form.
Tack, förlåt och skyll dig själv är vad man skulle kunna kalla en komplett guide till ett framgångsrikt relationsbygge. Titeln är utan tvivel bokens sammanhållande faktor: “TACK för att du finns här för mig. FÖRLÅT för att jag stundtals gör tokiga saker. Och SKYLL DIG SJÄLV för att du trots allt har valt att leva med mig.” Norwald vänder sig i inledningen till sin partner och upphöjer de egna erfarenheterna till något allmänt, ett personligt tilltal som kvarstår under läsningen. I övrigt är det till stor del personliga vittnesmål från terapisessionerna som får agera relaterbara exempel. Kim 37 år känner att han inte orkar stötta sin partner Abbe när denne “dumpar all skit som hänt under dagen” på honom. My 25 år kan inte bli kvitt sin svartsjuka när det kommer till flickvännen, trots att hon vet att känslan är irrationell. Norwald använder dessa tankar som utgångspunkter för diskussion, även om fördjupning ofta uteblir.
Det är mycket som ska avhandlas, allt ifrån förälskelsen till svartsjukan, till otrohet, till normbrytande relationer och vad som händer med en relation när barn kommer in i bilden. Att fortsätta vara sin egen person när du är med en annan. Att göra slut och gå vidare. Jag, du och vi framhålls som centralt i en relation. Ni är i en relation men samtidigt två personer. Du kan själv kontrollera jaget, du kan påverka viet men du kan inte kontrollera duet. Det kan tyckas självklart, men här pekar Norwald på något som genomsyrar boken som helhet – respekten för den andre och omsorgen för dig själv i balans.
Det som skiljer Tack, förlåt och skyll dig själv från många andra liknande guider är det förlåtande såväl som det inkluderande. Begreppet otrohet nyanseras utan att förringa hur allvarligt ett svek kan upplevas, genom att framhålla hur dessa känslor härstammar från känslan av att bli bortvald parallellt med djupt liggande normer kring monogama relationsformer och moraliska koder. Ett helt avsnitt behandlar hur utmaningarna i en relation automatiskt blir större när själva relationen frångår normen, liksom när personer ur marginaliserade grupper lever i en relation. Som funktionshindrad, hbtqi-person eller rasifierad är enbart ens existens ett avsteg från normen, något som förstärks när personer ur dessa grupper lever i en relation som kanske även den frångår normen. Detta diskuterar Norwald både hänsynsfullt och handfast.
Bokens råd är specifika och universella, och prickar in heteropar samtidigt som de problematiserar dem. Visst är det klyschigt, något alldeles i vissa passager. Jag himlar med ögonen åt självklara påståenden som att förälskelsen gör en galen, eller att en relation även innebär en relation till din partners familj. Frågan är också hur många som är sugna på att ta till sig detta i bokform när vi möts av det på mer lättsmält vis i mängder av artiklar på nätet och program som, just det, Gift vid första ögonkastet. Jag hoppas dock att den här boken kan få utrymme i bokcirklar, stora och små. Läs den med din partner i sängen på kvällen, om inte annat för att ägna jag, du och vi en stund tillsammans. Kanske som tidsfördriv tills det är dags för nästa säsong, kanske som grund till stora insikter.
Så, vad är min relation till självhjälpsböcker efter denna läsning? Fortfarande mycket dålig. Men Kalle Norwald har gett mig hopp om att genren inte är på utdöende – Tack, förlåt och skyll dig själv lyfter den. Hoppet om att det lugn som lyser genom tv-skärmen skulle nå ut i skrift infriades, och alla klyschor till trots så tror jag att den här boken har potentialen att hjälpa många.
Men inte mig förstås, jag behöver ingen hjälp!
