Harvey – Emma Cline
Alienation uppstår genom förfrämligandet inför sig själv och andra. I Harveys värld är han offret. Anklagelserna och rättegången mot honom är bara en kafkaartad situation som han liknar vid ett mordförsök. För hur ska han annars kunna beskriva vad de gör mot honom?
Emma Clines kortroman Harvey utspelar sig dygnet före den fällande domen mot den fiktive Harvey Weinstein. Berättarrösten ligger nära den världskända filmmogulen som har tagit tillflykt till en väns hem i Connecticut. Där blir han uppassad av personal och kan undvika den påträngande världen utanför. Han måste fortsätta övertyga sig själv om sin oskyldighet för att stå ut. Och det är bara advokaternas ihärdiga försök att nå honom som kan bryta den illusionen.
Genomgående i boken är Harveys föreställning om makt och manipulation. Harvey kommer ofta att tänka på tillfällen då han har använt sin makt för att få folk att göra saker de egentligen inte vill. Det roar honom, att se hur mycket han kan tänja på andra människors gränser. Här blir resonemangen bitvis övertydliga, hans resonerande kring sina beteenden hamnar lite för långt bort från honom och känns mer som författarens egna tankegångar. Då är beskrivningarna om hans kontaktsökande mer övertygande. Han pendlar mellan att fjärma sig från alla och samtidigt söka bekräftelse på att han fortfarande kan röra sig i världen som tidigare. Men alla försök möts av krystat artigt avståndstagande. Cline skriver inte om ondska, utan visar den patetiska människan bakom makten och pengarna. När Harveys maktposition raserar, gör även hans självbild det.
Harvey har den där särskilda lockelsen som just berättelser om den snuskigt rika eliten har. Samma fascination som går att känna inför TV-serierna Succession eller The Crown. När man köpt premisserna om privatjet, tjänstefolk och obegripligt stor makt, blir avslöjandet av det mänskliga och fula fullständigt fängslande. I en intervju har Cline sagt att ingen kan vara ett monster tjugofyra timmar om dygnet, inte ens Harvey Weinstein. I väntan på att domen ska falla googlar han på sig själv och tittar på TV-serier i det privata biorummet. Man får följa hans mikroaggressioner och våndan inför sin egen åldrande och värkande kropp. Det är i hans banala och patetiska förhållningssätt till den skruvade situationen som läsaren kommer riktigt nära Harvey. Cline skildrar en sårbar man utan att för den delen uttrycka någon sympati för honom.
