Bortom himlen, där solnedgången föds – Maximilian Nakev von Mentzer
I våras släppte den unge författaren Maximilian Nakev von Mentzer sin debutroman med den vackra titeln Bortom himlen, där solnedgången föds. Boken handlar om att finna sig själv när allt omkring en förändras. Jag pratade kort med Maximilian efter att ha läst boken, och han berättade att han länge känt ett behov av att skildra var han egentligen kommer ifrån, och att boken blev hans instrument. Berättelsen förmedlas genom två olika karaktärer som lever två helt olika liv – brittiske Claire som flyttat till Ohio och studerar på universitetet, och William, en gymnasieelev som precis flyttat till Uppsala. I några korta spridda kapitel beskrivs också en tredje huvudperson – en segelbåt, som knappt bidrar till resten av berättelsen.
Claires kapitel är fyllda med skräck, politik och övernaturliga varelser. Williams å andra sidan, handlar om hur han kämpar med tjejer, vänner och sin önskan om att få veta vem hans pappa är, ni vet, klassiska gymnasieproblem. Något deras storylines delar är temat kring kärlek och vemod, med en betoning på det senare. Utöver detta, och klumpen i magen man stundtals får under läsningen, har jag faktiskt svårt att se vad dessa karaktärer och berättelser har gemensamt. Under hela bokens gång väntar man på att få reda på hur de kommer att förenas eller mötas, men vid läsningens slut lämnas man istället besviken, med endast en smula av något man skulle kunna kalla för en koppling.
Maximilian har dock talang för att beskriva sin omgivning. Jag som kommer från Uppsala känner igen mig när han beskriver Stora torgets busshållplatser och den gamla goda tiden då Mcdonalds fortfarande fanns i stan. Maximilian skildrar även USA på ett så detaljerat sätt att min lust att åka dit dog i takt med hans gestaltning av Ohio och den stereotypa, dumma amerikanen som inte kan något om politik eller sex och samtycke.
Under vårt samtal berättade Maximilian hur han valt att publicera boken genom sitt eget nystartade bokförlag Sfinx Publishing, vilket gav honom stor frihet över bokens innehåll. Samtidigt kan jag inte känna annat än att Bortom himlen, där solnedgången föds borde getts ut som två separata böcker. Huvudkaraktärerna är två helt olika människor som lever två helt olika liv, där den ena berättelsen är en övernaturlig thriller, medan den andra är en lite våldsammare bok för unga vuxna.
Även om författaren hävdat att hans mål med skrivandet inte är att skapa underhållning, känner man sig ändå väl underhållen av bokens olika kärleksdraman och episka vendettor, som ibland lämnar en med hakan nere.
