Beyoncé gör sig icke besvär: country är inte till för henne
Det torde vara allmän kännedom att man inte ska sparka på bikupor såvida man inte vill bli stucken, men den Oklahoma-baserade radiostationen KYKC missade meddelandet och åkte på en allergisk chock modellen större. Radiostationen har hamnat i blåsväder efter att de vägrat spela Beyoncés senaste singel Texas Hold ‘Em då de enligt egen utsago är en countrystation och därmed inte är lämpade att spela Beyoncés musik, utan att för den delen ge konkreta kriterium på vad country faktiskt innebär. När Queen B är i fara slösar inte arbetsbina i Beyhive tid och tack vare deras idoga knegande har KYKC backat och spelar numera den banjodrypande singeln på Oklahomas radiovågor.
Nog för att det är enkelt att skämta om lössnusande sydstatsbor med ofräscha idéer om medborgarrättsrörelsen, men de flesta av oss har nog våra förutfattade meningar om vad country är och vad det står för. Svart sydstatskultur och afroamerikansk kultur överlag ska inte besvära sig – sydstatsflaggor, lite för intima kusinrelationer och traditionsenlig lynchning är vägen framåt! Just därför kittlar det att Beyoncé riktar strålkastarljuset mot en del av genren som annars får stå i kulisserna och därmed belyser allas våra förutfattade meningar, och vem skulle kunna göra det bättre än den lagom svarta världsartisten från Texas?
Countryn har sina rötter i så kallade slave spirituals, alltså en blandning av religiösa sånger och arbetssånger som sjöngs av slavarna på de amerikanska plantagerna. Både låtarna och instrumenten, med den västafrikanska banjon i spetsen, anammades av herrefolket och användes flitigt under minstrel-föreställningar. Allteftersom countryn ökade i popularitet valde vita amerikaner att dra en tydlig skiljelinje och, precis som med allt annat, segregera musiken och slänga ut afroamerikanerna i kylan för att själva ta vara på de kommersiella möjligheterna.
Det här är inte första gången svart countrymusik lämnas ute i kylan och klassas som en tvetydig form av urban contemporary, allt för att inte sätta färg på genren från sydstaterna. När Old Town Road var som störst tog en anonym distributör temperaturen i Nashville för att se hur Lil Nas X genretrotsande hit mottogs av det lokala kulturlivet, och föga förvånande ansågs såväl Lil Nas X som hans musik vara en gimmick och låten togs bort från Billboard Hot Country Songs med motiveringen att den innehöll för få countryelement. Mason Ramsey däremot, som för de allra flesta är känd som den vandrande memen “Walmart Yodeling Kid”, tas av någon oklar anledning emot med öppna armar av countrymusikens grindvakter och har numera en stabil artistkarriär. Även om Lil Nas X idag är mest känd för sina smattrande beats och porriga texter råder det ingen tvekan om att han debuterade med en countrylåt – men det krävdes att Billy Ray Cyrus, självaste as-american-as-apple-pie i egen hög person, öppet visade stöd för låten och medverkade på en officiell remix, för att låten skulle få legitimitet. Det gick till slut helt okej för Old Town Road och låten gjorde historia när den toppade Billboard Hot 100 sjutton veckor i streck. Men grundproblematiken kvarstår och har än en gång aktualiserats med släppet av Texas Hold ‘Em: vad är country?
Jag vill kunna säga att genren har utvecklats sedan dess, men mycket pekar på att countryns okrönta pionjärer än en gång lämnas i sticket. Svarta amerikaner kan idag dela dryckesfontäner och omklädningsrum med sina något blekare landsmän, men Billboard-placeringar ska de bara glömma. Reaktionerna på Texas Hold ‘Em visar att det fortfarande finns mark att bryta, men jag försöker att se ljust på framtiden. Martin Luther King arbetade definitivt i sitt anletes svett men visst finns det rum även för mig att drömma – drömma om en värld där musikens många grindvakter luckrar upp förlegade uppfattningar och bokstavligt talat välkomnar in nytt blod – det är trots allt så vi för musiken framåt.
Beyoncés omfamnande av countryn har skapat ringar på vattnet för andra svarta country-artister och bland annat ökade antalet streams på Reyna Roberts Stompin’ Grounds med 250% medan Rhiannon Giddens, som spelade banjo på Texas Hold ‘Em, såg en ökning på 108 000 streams utspridda över hela hennes bakkatalog. Det är inte många artister som har medie- och musikvärlden lindad runt sitt lillfinger likt Beyoncé och när hon och hennes fans talar gör vi bäst i att lyssna. Roberts och Giddens ökade lyssnarantal är ett kvitto på detta, men låt oss bara hoppas att hypen också leder till långsiktiga och hållbara effekter för alla de svarta countryartister som annars inte kommer till tals.
