AM Jazz

Jim Noir

Låt inte albumtiteln bedra – A.M Jazz har väldigt lite med morgonmysig jazz att göra. Jim Noirs nya album fogar snarare samman influenser från Beatles och Beach Boys med psykedelisk poprock. Det är tydligt att singer-songwritern från Manchester går sina influenser i spåren, och smakblandningen gör resan fängslande. Och en resa är precis vad A.M Jazz är. En trip på en hemmasnickrad DIY-raket som färdas genom Vintergatan, fullproppad med vartenda instrument Noir lyckats hitta. 

Melodierna är onekligen starka och catchy men det är utan tvekan ljudlandskapen och ljudtexturerna som gör A.M Jazz till vad det är. Noir bygger täta ljudlager och det mest slående exemplet på detta är låten “Lander”, där resultatet blir en koalition av ljud som är svåra att peka ut men som bildar färgstarka och detaljrika miljöer att svepas med i. Ett förvrängt brus sipprar även in här och där vilket tillför  låten mer kraft och fler dimensioner. 

Mycket av produktionen gränsar mellan opolerat och finslipat vilket gör det varken för grötigt, eller för kliniskt. Däremot finns det tillfällen där vissa element kan kännas överarbetade – på “Eggshell” blir Noirs röst till exempel något otydlig i refrängen. Tanken är att sången ska vävas samman med musiken och ge en känsla av tyngdlöshet. Visserligen lyckas han med att få till känslan, men på bekostnad av att texten påverkas av effekten till den grad att orden nästan försvinner helt. Detta sker även på delar av “Good Mood”, som också är den låt som visar Noirs influenser som mest och är den mest framstående låten på albumet. Till synes verkar den något enkel men är vid djupare lyssning detaljrik i struktur och utförande. 

Det må finnas brister i produktionen men egentligen är dessa minimala i jämförelse med hur tilltalande albumet är på andra sätt. Om någon mening försvinner är det inte hela världen eftersom styrkan snarare ligger hos känslan i musiken. A.M Jazz är en varm och trivsam lyssnarupplevelse där flytet ligger i förgrunden och tänkandet knuffas undan. Nyårsklädseln ligger slängd i hörnet, morgonrocken är på och bakispizzan ligger som en smäck i säcken. En tyngdlös tur på Noirs musikraket känns inte annat än rätt i sådana tillfällen.