Dina Ögon: En resa från jorden till drömmarnas värld och tillbaka igen

Det är söndag och bandets tredje konsert på Pustervik (av totalt fyra), men trots det vilar en försiktig förväntan hos publiken. Kvartetten äntrar scenen och spelningen dras igång med en betryggande basslinga. Med en varsam hand och ett instrumentalt öppningsnummer mjukar Dina Ögon upp lokalen och låter oss komma in i deras drömlika värld. När de därefter spelar Jag vill ha allt från senaste plattan Orion vågas det på ett försiktigt gung hos några av fansen. 

Bandets popularitet har de senaste åren ökat i rasande fart. Just nu är de aktuella med albumet Orion samt uppföljande turné med flera slutsålda konserter både i Sverige och Europa. Och det är inte svårt att förstå varför. Med skickliga musiker och ett säreget sound slår de an hos de flesta. Men ikväll handlar det om Göteborg. Trummisen tillika västkustsonen Christopher Cantillo utför en lös enkät om vilka Göteborgsområden publiken kommer ifrån. 

– Har vi några från Kålltorp här ikväll? ropar han. 

Ett skralt antal tjoande hörs från spridda håll. Tydligen var det samma visa dagen innan. Men detta är inte en konsert som präglas av mellansnack med lokal anknytning. Det är solklart att det är musiken som får ta plats. Under fjärde låten, Nirvana, är det första gången jag får se gitarristen Daniel Ögren lyfta sin gitarr närmare bröstet och gå helt berzerk, men absolut inte den sista. 

Det är svårt att vara kritisk till ett band som detta, där det varken förekommer skeva ljud eller konstigheter på scen. Publikens rungande applåder och tjoande när Örsan, Cantillo, Ögren och Ahnlund bockar och bugar talar för det välslipade framförandet de precis genomfört. 

Det finns så mycket att lägga märke till. Sångaren Anna Ahnlunds himmelska tonarter, Love Örsans (bas) frenetiska balanserande ute på hörnkanten av scenen och publikens resonans med det till synes enkla jammande som pågår framför dem. Men när låten Orion spelas och publiken sjunger stämmor efter Ahnlunds instruktioner är det sakralt. 

“Du kan lämna allt. Du kan vandra vart du vill, du vandrar på vägar. Du kom fram till Orion.” 

Och visst vandrar vi fram, på vägarna som är Dina Ögons dynamiska repertoar. När vi anländer till spelningens “sista” låt, Glitter, skiftar ljussättningen från käcka pastellfärger till orange och svart. I stället för jazzig pop får publiken smaka på ett rejält riv och hederlig rock & roll. Kvartetten på scen håller mig (och högst troligtvis resterande publik) i ett järngrepp med deras tvärsäkra musikaliska förmåga. När de kilar av scen är det en urladdning som vilar på Pusterviks dansgolv. 

Till publikens glädje återvänder de till scenen kort därefter. Låtar som Berget och Det läcker tar publiken ner på jorden igen, med ett skönt up-beat gung tillfredsställs fansen som önskat dessa låtar under denna en och en halv timmes långa konsert. Söndagens absolut sista låt Oas knyter ihop säcken på ett behagligt sätt. Det känns verkligen som att vi är på en lugn och härlig plats där allt står rätt till i världen och det inte finns något att oroa sig för. 

Text: Ebba Lundgren