Tills vi vinner

Finess

Jaouli Akofely har under flera år sysslat med musik, under olika alias. Sedan tidiga 00-talet har rapparen, med sitt förnamn som artistnamn, medverkat i diverse projekt med stjärnor inom Sveriges hiphopscen; däribland Ken Ring och Pato Pooh. Numera går han efter rappaliaset Finess, och är tillbaka med ett nytt projekt: EP:n Tills vi vinner.

Det första spåret Hela världen är en stark öppning där Finess pendlar mellan melodisk R&B och rapp med ett vasst flow. Produktionen byggs förväntansfullt upp under hela låten, och melodin blir ett trofast komplement till raderna som uttrycker hoppfullhet. “Jag går framåt och aldrig backar / Kommer aldrig någonsin sakta ner”. Låten driver started from the bottom-narrativet med ödmjukhet när rapparen sjunger om motgång och att lära sig av sina misstag. Han lyckas ha hopp i framkanten genom hela låten både genom texten och produktionen som spelar på känslan av framgång och optimism. 

Ämnet skiftar i det följande spåret, Borde dra, där Finess målar upp bilden av att fastna på en utekväll lite för länge. Rapparen intar någon typ av carpe diem-, eller kanske carpe noctem-inställning, där han lever för stunden. Det är ett avslappnat spår, och dess obekymrade natur resulterar i att det blir ett passande soundtrack till sena sommarkvällar. Ytterligare ett temabyte sker i Försent, där han skildrar olycklig kärlek. Både Borde dra och Försent är förvisso bra, men känns avvikande från projektets budskap om hopp och att knega tills man vinner. Å ena sida bidrar ämnena till en mer nyanserad uppfattning av resan som Finess gjort; å andra sidan hade spåren, på grund av deras skiftande innehåll, möjligtvis passat bättre på ett annat projekt eller som singlar.

Spåret On The Low för åhörarna tillbaka till det första introducerade ämnet om ambition, framgång och aspiration, men till skillnad från EP:ns första spår har On The Low mer av en tryckt, snudd vid melankolisk, stämning. Låten inleds rätt simpelt och okomplicerat med en akustisk gitarr, men trappas gradvis upp för att sedan explodera i dunder och brak när refrängen nås. Produktionen är mäktig och mångdimensionell; från flertalet ekande röster bakom Finess, till en framträdande bas. On The Low är en stark konkurrent till att klassas som EP:ns bästa låt, med Andas hack i häl.

Efter smällen följer Interlude, där Finess pratar till åhörarna. I det korta ljudspåret talar Finess om att hitta styrka i det obekväma och obehagliga, ge sig själv utrymme att växa och acceptera sina misstag. Interlude blir som ett pep talk till åhörarna, och sådana spår är till sin natur rätt så klyschiga, men den genuinitet och inlevelse som Finess uttrycker gör att spåret ändå blir ett fint tillägg till EP:n. 

Efter peppande ord från rapparen landar lyssnarna i EP:ns sista spår, Andas, som också är den enda låten med ett samarbete på projektet. Finess och Malin Christini duett resulterar i en låt som på bästa sätt angränsar till mainstream-pop, och det är minst sagt svårt att sitta still när Andas spelas. Projektet sluter cirkeln genom låtens öppningsfras “Har äntligen kommit till en plats där jag vill vara” – addera now we’re here till started from the bottom-narrativet.

Tills Vi Vinner tycks vara uppdelad i två kategorier. Den ena delen handlar om ambitioner; att ta nya tag och röra sig framåt. Dessa låtar är överlägset fler på projektet och tillgodoser titeln på självaste EP:n. Den andra delen blir others-kategorin, där Borde Dra och Försent platsar in. Produktionsmässigt följs en röd tråd även i dessa låtar, men ämnena som berörs i respektive låt gör att de hänger löst från såväl varandra som resterande låtar på EP:n. 

Brist på enhetlighet åsido är projektet något som den svenska hiphopscenen törstat efter. EP:n balanserar hiphop, pop och R&B väldigt fint, och Finess senioritet inom branschen hörs tydligt i låtarna då de bär en mognad som dagens svenska hiphoplåtar inte sällan saknar. Projektet är en frisk fläkt för den svenska hiphopscenen som ofta annars skildras intensivt i både text och trap-produktioner. Finess lyckas dessutom förmedla framgångsberättelser med ödmjukhet; ett ämne som i andra sammanhang har en tendens att levereras tondövt och skrytsamt. EP:n är den påminnelse som emellanåt behövs om att rappen får lov att vara lättsmält, solig och okomplicerad.