Storm in Summer

Skullcrusher

Förra året debuterade Helen Ballentine på indiefolkscenen under Skullcrusher, ett brutalt namn som likväl hade kunnat tillhöra ett grindcoreband som peakat på 90-talet. Hon lämnade ett bitande intryck med den korta, självtitulerade debut-EP:n som påminde om något familjärt från folkgenren, men som samtidigt lät väldigt unikt, nytt och fräscht. Skullcrusher slog ned helt utan förvarning med en drömmig ljudbild, Ballentines sköra sång och låttexter om vardagligheter som genomsyrades av en naken ärlighet. Genast blev detta folkgenrens underliga namn att hålla ett öga på och förväntningarna på vad som komma skall växte.

När Skullcrusher nu släpper sitt andra projekt är även det en kortare EP som dyker in i de nyckfulla ljudlandskapen. Storm in Summer binder sig runt en med samma besynnerliga känsloton, en sammanstrålning av glädje och sorg. Men den här gången har hon även vävt in underliggande shoegaze-element i form av atmosfäriska texturer som får hela lyssningen att kännas mer robust och påtaglig.

Storm in Summer öppnar med låten Windshield som är kompositionellt uppdelad i stämningsfulla partier och partier som är mer uppbrusande och fartfyllda, vilket ger låten en härlig dynamisk känsla. Till en början är låten fridfull med sina naturljud och kvittrande fåglar i bakgrunden. De akustiska gitarrernas klang bygger upp en sinnesro som snart exploderar med Ballentines röst och raden ”I forced my foot through the windshield before you”. Windshield har en härlig tyngd och oborstad karaktär som vi tidigare inte hört från Skullcrusher. Redan från första låten slås man av intrycket att detta är en musiker som inte räds för att testa nya saker trots att hon är så tidigt in i karriären.

Windshield leder oss vidare in i låten Song for Nick Drake vars text fungerar som en kärleksförklaring till Nick Drakes musik. Hon talar till honom snarare än om honom när hon sjunger rader som ”I was lost in what we shared” och ”I walked home alone with your song in my head / Finally understanding something in what you said / In the moment / How the rain smelled / And I know now”. Låttexten är ett fint sätt att sätta ord på något som många av oss känner igen oss i – de smått magiska ögonblicken som vi delar med våra favoritartister.

Ballentine tar fram sin inre Elliott Smith med en dyster ton och nästan viskande sångstil på Steps. Det är en minimalistisk och avskalad låt med en banjo som ligger och pyntar i bakgrunden. Ballentines fingrar hörs när hon drar dem fram och tillbaka över strängarna, vilket ger Steps en rå och vacker känsla som löper igenom hela låten.

Storm in Summer innehåller fem spår och sträcker sig strax över 15 välpolerade minuter. Denna EP är mycket mer konsekvent och enhetlig än dess föregångare, som hade stunder mer svajiga än andra. Skullcrusher rör om i sin stilgryta med inslag av shoegaze och det är inte bara beundransvärt för att hon gör det så väl, utan också för att hon lyckats överträffa den hype som debuten byggt upp. Denna genre och dess himlavalv är fyllda med stora stjärnor. Men trots hennes korta diskografi skiner hon lika starkt i sina bästa stunder och därför kittlar det bara ännu mer i kroppen vid tanken av att en dag få höra hennes första fullängdsalbum.