Moss

Maya Hawke

Maya Hawke, det 24-åriga stjärnskottet från New York, är nog mest känd för sin skådespelarkarriär där rollen som Robin i Stranger Things gett henne mest uppmärksamhet, men nu är hon även aktuell som Eleanor i den kändistäta Netflix-filmen Do Revenge. Hon har dock varit i strålkastarljuset ända sedan hon var liten, då hon är dotter till skådespelarna Ethan Hawke och Uma Thurman. Maya Hawke började sin karriär som musiker och låtskrivare 2019 då hennes första singel To Love A Boy / Stay Open släpptes, och strax efter släpptes hennes första album Blush. Nu får vi följa Hawke in i en värld av självreflektion, lyriskt berättande och fiktion på hennes nya album Moss. 

Varje låt på det här albumet skulle utan tvekan vistas gott på spellistor med namn som “cosy autumn” och “coffee break”. Det finns en stark och återkommande estetik genom albumet: plockande gitarr, pratiga texter, inslag av lätt elektro och slagverk – en genomgående mjukhet. Det finns en trygghet och värme i Moss, lyssningen är som en stor och stickad tröja. Denna känsla av trygghet är inte slumpmässig, Hawke nämnde i en intervju med FLOOD Magazine att “I wanted the record to have this cohesive sound. We made sure that every sound we used on the record we used three times. There’s no instrument that was only used once”, och att de återkommande ljuden och den repetitiva ljudbilden är medveten gör enformigheten något mer intressant. Moss ska vara ett familjärt och omfamnade rum för lyssnaren att kliva in i. Utöver stämningsskapandet blir dock effekten av de repetitiva elementen tröttsam och tvättar ur låtarnas individualitet.  

Texterna är köttiga och poetiska, flummiga och gestaltande och blir bärande då de är vad som skiljer låtarna mest isär. Vi välkomnas in i ett drömlandskap likaså in i Hawkes huvud, det blir en intim lyssning med låtar som Sweet Tooth som inleds med dessa fraser: “Told my mother that I love her / And that I’d lie to the accountant if she wants / I’ll do whatever to protect her / I’ll say anything just to make her stop”. Det är ingen tvekan om att Hawke är en ordsmed, meningarna smälter samman med rim och väcker både känslor och tankar vilket lyfter ett annars väldigt banalt album en aning. 

Den tydliga estetiken speglas i texterna med fraser som detta målande stycke ur låten Thérése: “White kitten in the corner / Obscene, it really says it all / Milk matches her undеrwear / And get her down, takе her off the wall”. Temana och bilderna som målas upp för lyssnaren känns passande i indiefolkgenren albumet tillhör och kan lätt jämföras med ikoner inom genren som Phoebe Bridgers och Taylor Swift. Det är som att Hawke har listat ut formeln till denna typ av musik med de lågmälda ljudbilderna och smaskigt klyschiga texter, men till skillnad från de ovan nämnda artisterna gör hon inte riktigt någonting eget med det.

Moss av Maya Hawke känns lägligt släppt till hösten, man kan virvla musiken runt sig och låta den stänga ute kylan. Det finns ingen fråga om att hon är begåvad, både text och musik hits the spot, men frågan är om det räcker? Även fast det repetitiva spelar en viktig roll i den stämning Hawke vill bygga på albumet så tappar det sin slagkraft. Texterna är magiska men sättet det förmedlas på är svagt vilket gör dem lätta att missa. Det finns få saker med musiken som utmärker och särskiljer sig från annan indie – att göra något som redan gjorts är det inget fel med, men att följa ett recept till punkt och pricka har i detta fall gjort resultatet smaklöst. De tretton spåren har en bra helhet, men helheten är inte nog för att överse att låtarna i sig är förglömliga.