Visions of Bodies Being Burned

clipping.

Det nya albumet från clipping. är en helvetisk resa genom ett blodigt mörker som är lika hårresande som det är euforiskt. Med Visions Of Bodies Being Burned tar de återigen sig an horrorcore-genren med skräckfilmer som inspiration. Plötsligt har Halloween blivit lite läskigare.

I över tio år har LA-baserade hiphopgruppen clipping. slagit ned genrens osynliga väggar genom att experimentera med okonventionella stilar. Detta har gjort trion, bestående av producenterna Jonathan Snipes och William Hutson med rapparen Daveed Diggs i spetsen, till en av dagens mest unika hiphop-akter. De slog till som allra hårdast med Splendor & Misery från 2016, ett konceptalbum som utforskade temat afrofuturism genom berättelsen om en slav på ett rymdskepp – det var då som trions karaktäristiska drag verkligen vässades till. Hiphop och noise sammanstrålade med konstmusik och gospelsång som värmde själen. Det var ett ambitiöst projekt som hyllades som ett av 2016 års bästa album.

För nästan exakt ett år sedan gjorde de en vändning mot horrorcore-genren med plattan There Existed an Addiction to Blood, men förklädde det med sin egen, uppfriskande estetik. Inspirationen drogs från gamla skräckfilmer och släpptes lägligt till Halloween – men som vi alla vet har alla klassiska skräckfilmer en uppföljare, och detta är även clipping. fullt medvetna om. Nu släpps Visions of Bodies Being Burned, och det är fullt möjligt att de även denna gång har skapat årets Halloweenalbum.

När Say the Name kickar igång albumet är det med ett överhängande mörker. Produktionen målar upp en stad i brand och plötsligt svansar man efter Diggs som rappar med iskall självsäkerhet över en snuskig basslinga och brusiga snares. ”The hook gon’ be the coldest pimp-slap / Coat rack for man’s skin, let it air-dry / Swiss-cheesed a brother, already half-dead / Brain leaking out a hole in his forehead / Lobotomies like pills, get ’em for cheap”. Diggs mordiska rap kombineras med en förvrängd sampling av Scarfaces vers från Geto Boys-låten Mind Playing Tricks on Me. ”Candlesticks in the dark, visions of bodies being burned” repeteras, och paranoian växer sig allt starkare när beatet går in i sin slutfas och skeva klockor introduceras tillsammans med växande elektroniska inslag. Man transporteras från bekvämligheten i sitt eget hem till en dystopi full av skräck och fasa runt varje gathörn.   

Albumets fjärde spår, ‘96 Neve Campbell, anspelar på skådespelerskan som spelade huvudkaraktären Sidney Prescott i skräckfilmsklassikern Scream från 1996. Låten fungerar som en hyllning till den kvinnliga huvudkaraktären som ofta är den enda som överlever fram till slutet av gamla slasherfilmer. Här får hon en omvänd roll gentemot filmernas trop. Istället för att vara den som är på flykt är det mördaren i masken som ska frukta sitt liv. clipping. tar hjälp av Cam & China som fullkomligt slaktar beatet: ”Can’t never get too comfortable cause I ain’t got no mercy for him / Put him in my body bag just like i got the Birkin on him / Fuck you thought this shit was? Second guess your taste buds / I took the spot, it’s game over, never mind who next up”. Ett hårt dörrbankande inkorporeras i produktionen, som med all säkerhet är mördaren. Vad den maskklädde jäveln dock inte fattar är att Cam & Chinas aggressiva rap och flow talar för att när dörren snart sparkas upp, så står de redo att klyva honom itu med hans egna mordvapen.

Diggs rap är mångfacetterad genom hela albumet, och går från svängiga och lättillgängliga flows till mer utmanande och komplicerade flows, som läggs över kaotisk noise och vrickade beats. Something Underneath är ett av plattans mest imponerande spår ur denna aspekt. Beatet börjar med en olycksbådande atmosfär innan dundrande trummor växer i volym. Diggs inleder med långsam spoken word innan han ökar hastigheten. Plötsligt flyger orden ut med en hastighet som endast en vapenexpert kan sätta ord på. Till slut kan inte ens beatet hänga med i svängarna och det hela slutar i ett stort moln av noise-brus.

clipping. har aldrig varit rädda för att använda sig av sådant som traditionellt sett inte är ett musikinstrument eller ett musikaliskt ljud, snarare tvärtom. Vare sig det handlar om att banka på en tvättmaskin för att få fram ett trumliknande ljud, eller som i Pain Everyday där de använder sig av något ännu kusligare – enligt ett pressmeddelande har låten byggts kring så kallade EVP-inspelningar som sägs vara ljudupptagningar av osaliga andars röster. Om det faktiskt är spöken eller något betydligt mindre skrämmande spelar mindre roll, idén är kreativ och denna breakbeat-dänga är lika kusligt vacker som den är desorienterande.  

Produktionen på Visions of Bodies Being Burned är täckt av ett blodigt mörker och texterna är fyllda av hårresande material. Med tanke på albumets hela 16 spår hade detta kunnat bli psykiskt överväldigande om det inte vore för det pricksäkra slutet som säcken knyts ihop med. Först har vi Enlacing som till en början känns som tagen ur den grumligaste tänkbara avgrunden. Men då skär en nästintill himmelsk sampling igenom den svarta dimman likt ett glimrande ljus, och plötsligt känns det nästan som en danslåt efter den helvetiska resan plattan tagit oss på. Enlacing leder sedan in i Secret Piece som är ett spår bestående av djur- och naturläten. Fåglar kvittrar och syrsor sjunger när vi transporteras iväg i en bil, långt bort från allt blod och de brinnande kropparna. Ett renande lugn väller fram efter att vi tagits med på ännu en av trions skräckinjagande resor. Men detta lugn kan lika gärna vara en hägring. Likt hur mästerliga skräckfilmer alltid har ett öppet slut med en känsla av att mördaren fortfarande kan vara vid liv någonstans där ute, är det samma känsla man lämnas med när Visions Of Bodies Being Burned sätter punkt.

Återigen bevisar clipping. att de är en av vår tids mest intressanta hiphop-akter. Med sitt eget grepp om horrorcore-genren är Visions of Bodies Being Burned en värdig uppföljare till There Existed an Addiction to Blood. Stundtals kan det vara en tung lyssning. Det är som att kastas in i en mardrömsvärld där allt man vill är att vakna upp. Men om man lyssnar sig igenom hela plattan och verkligen tar till sig den otroligt kraftfulla atmosfären, blir känslan nästan euforisk på andra sidan.